Det hade varit en lång varm dag. Med provning av vin till olika maträtter. Vinsällskapet runt bordet var svettiga och trötta.
Själv så lämnade jag Marbella Club nyduschad med nytvättade, nystrukna kläder.
Marbella Club den 21 maj 2019. Den ansedda bodegan i Navarra, Chivite Family Estates hade bjudit in vinjournalister från Solkusten till en cata de vinos, vinprovning på spanska. Chivite är ingen vanlig bodega. De har en fascinerande historia som går tillbaka till 1647 med elfte generationen som fortsätter. Få familjeföretag når upp till Chivites nivå.
Toppviner
Julián Chivite med vinmakaren César Muñoz framför poolen på Marbella Club.
Jag älskar viner från Navarra och inte minst de ”Colección-viner” som produceras av Chivite. Deras Chardonnay får regelbundet över 90 poäng liksom den röda med Garnacha, Tempranillo och Syrah. Eller endruvsvinerna antingen på Garnacha respektive Syrah får toppbetyg.
Den 22 maj i år var det 20 år sedan det spanska kungaparet Felipe VI och Letizia gifte sig. På festen 2004 serverades bland annat utsökta Chivite Colección 125 Blanco 2002.
Men åter till den där dagen i maj 2019.
Beach Club
Sällskapet som skulle titta, dofta och smaka samlades vid anläggningens Beach Club som ligger nedanför hotellet med utsikt över Medelhavet. Det är så vackert i denna fridfulla miljö att jag gärna stannar till här för en café cortado.
Vi var 14 personer i sällskapet och samtliga placerades vid ett stort runt bord precis intill poolen. Det var placeringskort.
Det runda bordet
Efter en välkomstdrink skulle vi ta plats. Medan jag letade efter min plats konverserade jag med en av gästerna på andra sidan bordet som också letade efter sin placering.
Poolen
Framför mig hade jag poolen. Men det hade jag glömt bort. Jag rundade ett par av gästerna som hade satt sig till bords.
Jag var helt upptagen med att hålla fokus på placeringskort och gästen på andra sidan bordet som frågade mig någonting. Jag tänkte efter, svarade, och fortsatte…
Den berömda poolen
Det blev ett rejält plask och bubblor. Jag såg varken bord eller vinflaskor. Det var vatten och bubblor med huvudet under ytan.
Blazer, finbyxor och finskor, med mobil i innerfickan och en kamera slängd över axeln hade jag klivit rakt ner i poolen.
Jag fick panik. Vände mig snabbt, fick tag i poolkanten, försökte slänga vänsterbenet över poolkanten för att ta mig upp illa kvickt men knät träffade kanten på poolen. Jag kände inte smärtan just då, den kom senare.
Munnar och hakor
Ingen kunde hålla sig för skratt
Jag kom upp och blev stående framför bordet. Med tretton gapande munnar och långa hakor framför mig. Den fjortonde personen i sällskapet var dyngblöt.
Det var en syn. Vattnet bara rann från de genomvåta kläderna.
– Buenos días. Lo siento mucho. Pero hoy mi nombre es Mister Bean…, fick jag fram…
De långa hakorna blev till skratt. Det blev en oförglömlig händelse som jag blev påmind om två veckor senare vid nästa provning vid en restaurang i Benalmádena.
– Ola, min vän. Här finns ingen pool. Var inte orolig…
Förstklassigt
Marbella Club är ett femstjärnigt hotell med förstaklass. Det tog 30 sekunder efter att jag hade kommit upp ur poolen så hade jag tre kypare omkring mig.
– Du är inte den förste som klivit i poolen. Det är många som har blivit blöta. Välkommen i sällskapet, sa den ena kyparen medan han log med hela sitt ansikte.
– Följ med här, sa nästa kypare varpå nummer 3 frågade:
– Vilken storlek har du i byxa och skjorta?
Ett tjugotal meter från poolen låg omklädningsrummet. De genomvåta kläderna åkte av. De skulle på tvätt.
Efter duschen blev det nya strumpor, svarta byxor och vit skjorta. Och ett par nya skor.
Jag bytte om. Kammade mig. Gick ut till sällskapet som hade satt sig runt bordet.
Jag nickade, och tittade på samtliga.
– Ursäkta att jag är sen, skulle bara ta en dusch… (skratt).
En fantastisk vinprovning startade. Med lika fantastisk mat.
Efter lite mer än en timme kom en av kyparna fram.
– Dina kläder är klara. Var god följ med här.
Jag ursäktade mig. Reste mig, gick till omklädningsrummet och bytte till mina egna nytvättade, nystrukna kläder.
Återvände till bordet. Kände mig riktigt fräsch och kunde fortsätta med att titta, dofta och smaka.
Det var en fantastisk dag, som jag och de övriga tretton aldrig glömmer.
