Att vara eller att inte vara – det är frågan för flera strandrestauranger i framtiden. Svenskspanska El Sombrero har legat fridfullt på Marbellas paseo sedan 1973. I det vackra Marbella har det utspelat sig en och annan episod som har blivit ”världsberömd” på kusten.
Tillsammans med Margareta Lennartsson och hennes väninna Gunilla Pettersson sitter jag på El Sombrero några meter från det azurblåa Medelhavet och vi pratar om det gamla fina Marbella. Gunilla kom till platsen första gången 1964. Mellan åren 1966 till 1969 jobbade Gunilla som guide åt Star Resetjänst och Ungdomens resebyrå som var en föregångare till Club 33.
Vi konstaterar att Marbella är en fantastiskt vacker plats och vi tycker det är synd att charterturismen har upphört. Skol, El Faro, Marbella Inn var tillsammans med några andra hotell ställen som det tidigare kryllade svenskar på.
Vilket det knappast i samma utsträckning gör i vår tid även om antalet flyg till Málaga under sommaren från Skandinavien är rekordstort. I stället för charter bokar majoriteten sin bostad, hyrbil eller golfspel på nätet. Eller så lånar de föräldrarnas eller far– och morföräldrarnas lägenhet.
Gunilla Pettersson var reseledare när Margareta kom till Marbella första gången. Gunilla är gift spanskt och jobbar sedan många år på Helicópteros Sanitarios. Margareta Lennartsson träffade Juan Brea i Marbella i slutet på 1960-talet i samband med en semesterromans. Under några år drev paret anrika Krylbo Järnvägshotell. 1973 flyttade de till Marbella och öppna El Sombrero, ett namn som de tog efter att ha besökt en restaurang på Drottninggatan i Stockholm som hade samma namn. Margareta och Juan har tre barn, Mikael, Natalie och Nicolas.
El Sombrero är en av Marbellas första chiringuitos eller strandrestauranger. Den ligger nedanför det gamla klassiska hotellet Skol som har haft tiotusentals svenska resenärer under årens lopp. En plats vid Medelhavet som många letar efter. Du sitter och äter grillade sardiner, eller vad du nu väljer bland havets läckerheter. Fisk eller skaldjurspaella är vad som gäller.
– Sardinerna är bäst i augusti, tipsar Margareta. De är fetare då, konsistens som smak ligger på topp. Grillade sardiner är en specialitet. Nu grillas de på rostfria spett, tidigare använde vi bambuspett.
På vägarna i El Sombrero hänger foton av gäster och besökare. En bild från den spanska tidningen Interviu från 1980 visar Lolita Flores med ägarparets yngste son på knäet, Nicolas åtta månader gammal. Tidigare i år kunde vi se ett tv-program på La 1 på TVE om Lolita Flores och hennes barn med inslag från Marbella och El Sombrero. Här hänger bilder på Jesús Gil och Benny Hill – två stabila herrar – när de besökte stället. Eller vad sägs om Real Madrids superstjärna Alfredo Di Stéfano.
– Det var en kul tid, folk skrattade mycket mera. Det enkla, det spontana uppskattades mer. I våra dagar är det så mycket krav och en massa måsten…
Kunder har kommit och gått. Tidigare var det en stor del svenskar, numera är spanjorerna de bästa kunderna och de som spenderar mest. Under sommaren håller El Sombrero öppet så gott som hela dygnet. Gästerna kommer på morgonen, bokar sina solstolar, äter lunch, tar siesta under ett parasoll och njuter av den balsamiska medelhavsluften. En del går hem, byter kläder för att komma tillbaka senare.
– Vissa blir kvar i bikini eller baddräkt nästan hela dygnet, vi har ju öppet från tio på förmiddagen till klockan 2 på natten säger Margareta.
Så var det inte förr, intygar Margareta. Flera har säkert hört den sanna historien. Det är 1970-tal och på strandpromenaden ovanför El Sombrero står spanska män på rad och tittar ned på stranden. De har rest från byarna i inlandet som Ojén och Coín till Marbella. Vad är det som lockar?
Jo, på stranden ligger svenska kvinnor och solar toppless. Det fanns faktiskt en tid då ”las Suecas”, svenskorna, var den stora nyheten på Solkusten. Så är det inte nu.
– Jag minns dessa första kvinnor från Sverige som solade toppless och hur det stod fullt med karlar på paseon ovanför restaurangen. Tjejerna stod under strandduschen och karlarna som kom från byarna trodde inte sina ögon. Ryktet spred sig och de kom från alla håll, säger Margareta och skrattar.
Något som har dragit blickarna och öronen till El Sombrero är Juan Breas skönsång. Margaretas man tycker om att sjunga vilket han gärna och ofta gör. Juan har till och med spelat in en CD som innehåller populära spanska sånger och som går att köpa på restaurangen.
– Han sjunger varje kväll, bara han får en mikrofon, säger Margareta.
Tidigare hade Margareta och Juan en restaurang som låg ovanför El Sombrero, utmed paseon och som gick under namnet ”El botalon” med orkester som underhöll. Den stängdes i samband med att Palmeregeringen uppmanade svenskar att bojkotta Spanien på 1970-talet.
Många chiringuitos riskerar att rivas. Problemet enlig Madridregeringen är att många strandbarer, los chiringuitos, sardingrillare, espeteros, och solstolsuthyrare, hamaqueros, inkräktar på den skärpta lagen om strandskydd. Sju av tio av strandrestauranger har hotet hängande över sig att de måste rivas eller flyttas.
Under sommaren ifjol var ämnet uppe på tapeten varje dag i dagstidningarna i provinsen Málaga. När arbetslösheten ökar påminner ägarna till strandrestaurangerna att cirka 5.000 personer arbetar med att ge service till besökare, 600 personer i provinsen grillar sardiner och lika många arbetar med att hyra ut solstolar.
Något rivningshot mot El Sombrero existerar inte då restaurangen inte är fristående på stranden. Dessutom har kommunen själva byggt de strandrestauranger som ligger under paseon i denna del av Marbella.
En förändring påtalar dock Margareta och det är att det inte är tillåtit med madrasser på solstolar. På vissa platser utmed Solkusten är det tillåtit, men inte här. Solstolarna på stranden i Marbella består endast numera av plastväv. För El Sombrero blev det en investering på 100 nya solstolar som fick köpas in och som var godkända.
Den ekonomiska krisen har slagit hårt mot strandnäringen. Tills för två år sedan valde många strandgäster att äta på restaurangen. Nu är det något färre och Margareta är orolig för utvecklingen i Spanien.
– När det är ekonomiska problem i ett land är det svårt att locka investerare. Spanien har alltid haft många småföretagare och bland dessa är det en hel del som har det extra jobbigt just nu.
Marbella har sedan 1960-talet genomgått en dramatisk utveckling. Det byggdes intensivt under flera år och platsen kännetecknades av misskötsel under 1980-talet tills Jesús Gil y Gil kom in i bilden 1991 och blev vald till borgmästare med partiet Grupo Independiente Liberal.
– Faktum är att Jesús Gil gjorde en del bra saker, vilket glöms bort i våra dagar. Stan snyggades upp, det planterades blommor och palmer, stan målades i blått, torg, paseo och gator renoverades, det låg inte ett papper på stans gator.
Margareta riktar kritik mot dagens kommunledning som inte håller efter stranden. Stränderna är misskötta och hon pekar med handen mot en trasig trappa som leder ned från paseon.
– Så har det sett ut tillräckligt länge, tycker Margareta som skrivet till kommunen men inte fått något svar.
