Att vara vinodlare och ”bodegero”; det heter så på spanska när man har utrustning för att förvandla druvor till vin, är minsann ingen ständig dans på rosor. Liknelsen med en berg-och-dalbana är mer träffande. Så här en bit in på det nya året har jag valt att blicka tillbaka på de senaste två årens vinskördar Av Morgan Skantz

Som utgångspunkt för min jämförelse har jag valt en vingård och bodega, som jag känner väl till eftersom jag är, om än marginellt, delägare i den.
Vingården heter La Purísima Concepción och bodegan Fuente Reina. Rent geografiskt befinner vi oss i Andalusien, närmare bestämt i Naturparken Sierra Norte, knappt 10 mil norr om Sevilla. Vingården, med sina sju hektar och 25 000 vinstockar, är en av de vackraste i Spanien.
Nu till jämförelsen.
Som ett ödets ironi visar det sig då att just mellan de senaste två årgångarna, 2008 och 2009, blir skillnaden precis så drastisk som skillnaden mellan VIN och VATTEN! Fast i omvänd ordning.

De hundra dagarna
Inom vinodlarkretsar pratar vi om ”de hundra dagarna”. Siffran är långt ifrån precis, men vad det handlar om är tidsperioden mellan knoppning och skörd. Skillnaden mellan ett bra år och ett dåligt är att vädermönstret ska ”passa in” under denna period. Solen ska skina när rankorna behöver sol, och regnet ska komma när rankorna är törstiga. Kommer solen och regnet vid fel tillfälle så blir konsekvensen, som den blev år 2008, katastrofal! Just detta år gick allting fel. Senaste skörden däremot, årgång 2009, blev precis tvärtom. Fullständigt hellyckad!
Låt oss därför koncentrera oss på det roligaste. Året då allting gick rätt: 2009.

Årgång 2009 – helt magnifik!
Den senaste skörden blev en rekordskörd i alla avseenden. Både vad gäller kvalitet och kvantitet. Totalt skördades under några intensiva septemberveckor 68 000 kilo druvor. Att jämföras med året innan, futtiga 7 000 kilo.
Rekordskörden fördelades dessutom jämnt mellan de olika druvsorter, som odlas på denna vingård: Tempranillo, Merlot och Cabernet Sauvignon.
Merloten blev, som oftast, först mogen och under första veckan i september lyckades 11 skördearbetare, samtliga spanjorer och 6 av dessa kvinnor, få ihop så mycket druvor att det räckte till att fylla två 8000-literstankar och en 3000-liters. Nästa druvsort att skörda blev Tempranillo och avslutningsvis ”Cabben”.
Amerikanska och franska ekfat
Samtliga dessa viner har i skrivande stund jäst ut på de rostfria, temperaturreglerade tankarna.
De har också genomgått den så kallade malolaktiska jäsningen, som innebär att sträva äpplesyror förvandlas till betydligt mjukare mjölksyror.
Efter stabilisering och en lätt filtrering flyttades vinerna, varje sort för sig, över från de rostfria tankarna till nya amerikanska och franska ekfat.
Där kommer de nu att få vila under drygt ett år innan det blir dags att blanda dem till coupagen Fuente Reina Crianza 2009. Klar att säljas, såväl inom Spanien som på export, någon gång under år 2012.
Medan vi väntar på denna magnifika årgång kan vi dock redan till våren njuta av årgång 2007, som i likhet med -09:an, innehåller mest Merlot. Denna franska druvsort trivs för övrigt alldeles utmärkt i halvskuggan från pinjeträden i Sierra Norte. Den bidrar med en hel del blåbär till ett i övrigt fruktigt, kryddigt och smakrikt rödvin.
Du, som läser detta kan också bli ”delägare” i denna andalusiska vingård, genom att hyra en vinrad! För mer info skicka en e-post till info@vinoskantz.com
Senaste nytt
”Vinbibeln 2010”
I årets utgåva av den ”spanska vinbibeln”, Guía Peñin 2010, recenseras mer än 8700 (!) spanska viner. Jämför gärna denna siffra med antalet produkter som finns på Systembolaget i Sverige, drygt 4500 och då kommer dessa viner från hela världen…

Vinsalt!
Den kända bodegan Abadía Retuerta, som ligger på ”The Golden Mile” i Ribera del Duero, presenterade nyligen en helt ny produkt, en världsnyhet: Vinsalt, La sal de Vino.
Vinet, som smaksatt saltet, kommer naturligtvis från Abadía Retuertas vingårdar medan saltet kommer från Frankrike. Närmare bestämt från ön Ré, som ligger utanför La Rochelle på den sydfranska västkusten.

Läsarfrågor
Från en av våra läsare i Calahonda har jag fått följande fråga:

”Man läser ibland i vinbeskrivningar om tropisk, exotisk och orientalisk frukt. Vad handlar detta egentligen om, och vad är skillnaden?”
Tropisk frukt är begreppet som används av vinprovare för att beskriva dofter och smaker. Mango, persika och ananas är några flitigt använda exempel.
Begreppet exotisk används istället här i Spanien när vi talar om olika druvsorter, varietales exóticos.
Det handlar alltså om sorter som av tradition inte tidigare odlats av spanska vinbönder. Cabernet Sauvignon och Syrah (Shiraz) tillhörde tills för tjugo år sedan den här gruppen, men har i dag ersatts av sorter som Viognier, Chenin, Cabernet Franc och Petit Verdot.
Orientalisk då? Nja, om någon talar om ”orientaliska frukter” så kan vi nog lika gärna sluta lyssna… Här handlar det om ren begreppsförvirring och brist på insikt.
Om du har några frågor eller funderingar kring vin, är du alltid välkommen att höra av dig. Enklast är om du skickar ett e-mail till Morgan på adressen: info@vinoskantz.com
Tills vi träffas igen i nästa nummer av Svenska Magasinet, njut av goda viner i goda vänners sällskap hälsar Morgan

Dekantering eller luftning?
Nu var det säkert flera av läsarna som lyfte på ögonbrynet. Dekantering och luftning är väl samma sak, tänker ni? Nej, sanningen är istället att det handlar om två helt olika saker. Tvärt emot vad de flesta också tror, så är det unga viner, som vinner mest på luftning.
Äldre viner ska istället dekanteras, vilket innebär att man försiktigt flyttar över vinet från flaskan till ett annat kärl, oftast då naturligtvis en karaff. Den här förflyttningen av vinet gör man inte i första hand för att tillsätta luft, utan istället för att skilja vinet från dess bottenfällning.
Dekanteringen ska därför utföras med viss försiktighet så att bottenfällningen verkligen blir kvar i flaskan.

Kastrulljering
Luftning däremot kan göras ganska så häftigt. ”Kastrulljering” har blivit ett begrepp för att beskriva vad det här egentligen handlar om. Med vinflaskan i ena handen och en kastrull i den andra… Ja, ni fattar resten. För den som väljer att byta ut kastrullen mot en karaff så rekommenderas den modell, som har smal midja och är bred i bottnen. Smala midjan för att det blir lättare att hålla karaffen; den breda bottnen för att det blir större yta som får kontakt med vinet när vi skvimpar runt.
Personligen väljer jag alltid, efter att ha sköljt ur flaskan, att hälla tillbaka vinet från karaffen. Jag gillar etiketter!

Varför vinner vissa viner på luftning?
Yngre viner, och här talar jag om såväl ekade som oekade viner med en ålder av ett till fem år, visar oftast upp en ”tuffhet” i form av påtagligt tannininnehåll. Dessa tanniner, oavsett om de kommer från ekfaten eller druvskalen, mjukas helt klart upp efter en rejäl kontakt med luft. Ett visst restjästinslag kan man också effektivt bli av med genom en rejäl ”kastrulljering”. Vad jag hittills talat om är röda viner. Vita då? Jo, min erfarenhet är att vita viner, som fått en viss tid på ekfat, helt klart vinner på luftning. Även så kallade ”sobre lias-viner” (på franska: ”sur lie”, vilket innebär att vinet fått vila en viss tid på en bädd av sina egna pressrester) blir påtagligt bättre efter luftning.
För att övertyga dig själv om skillnaden mellan ett oluftat och ett luftat vin, gör så här; öppna flaskan och häll upp ett glas. Lufta resten genom kastrulljering. Vänta en stund, och häll upp ett glas med det luftade vinet. Jämför och upplev skillnaden! Kanske blir du för resten av ditt vinliv en hänförd Kastrullier.