Varför ett aktivt socialt liv kan hjälpa oss att må bra längre

Det var bättre förr. I alla fall om man ska tro en dam som jag har känt i hela mitt liv. När jag och min syster var små hämtade hon och hennes sambo oss på förskolan, tog oss till parken och lagade middag åt oss. Det var alltid bus och lek hemma hos dem! Av Hanna Willix, Leg. Psykolog
e-post: hannawillix@gmail.com
LinkedIn: Hanna Willix
+46 70 356 86 15
+34 684 363 922

På den tiden ägnade jag inte en tanke åt ålder, eller hur livet skulle vara för någon av oss tjugofem år senare.
Idag är denna kvinna över 90 år gammal. Vi träffas inte riktigt lika ofta längre och av förklarliga skäl är hon inte lika fysiskt aktiv som förut. Mentalt är hon däremot desto piggare, hon vill fortfarande gärna ha besök och vill aldrig att man ska gå hem.

På boendet där denna kvinna har sitt hem sedan ett par år tillbaka finns också en träfflokal, dit många av de andra som bor i huset tar sig varje dag för att spendera några timmar med att prata, fika, lösa korsord eller se på TV. Kvinnan jag känner vägrar att gå dit. ”Det är bara en massa gamlingar där”, säger hon tvärt. Jo. Det kanske en kan hålla med om, ”men med dina 90+ räknas du nog inte riktigt som en ungdom själv”, brukar vi svara med glimten i ögat.
Nu är syftet med den här artikeln inte att berätta anekdoter om kvinnan vi kan kalla min ”abuela” (mormor/farmor på spanska). Snarare är tanken att belysa hur en människas sociala sammanhang förändras genom livet, och hur viktigt det är att försöka behålla sociala kontakter och relationer, i den mån det är möjligt. Vad kan man göra för att känna inte bara att det var bättre förr, utan att det är ganska okej nu också?

google_ad_client = ”ca-pub-4108016601726900”;
google_ad_slot = ”2753782018”;
google_ad_width = 300;
google_ad_height = 250;

Det finns en historia som handlar om ett forskarteam som en dag fick ett oväntat resultat på ett av sina experiment. Vissa av försökskaninerna överlevde mot alla odds och forskarna kunde inte för sina liv begripa varför. Vid granskning av övervakningsfilmer från laboratoriet fann man dock att den städare som kom in på nätterna för att rengöra, plockade upp kaninerna ur sina burar och gosade en stund med dem. Resultaten tolkades som att denna lilla stund av beröring och närhet, gjorde kaninerna mer motståndskraftiga.

Jag har i ärlighetens namn inte någon säker källa bakom denna historia, men kanske var det faktiskt så det gick till. Liknande, men desto mer obehagliga historier finns från tiden då man i vissa länder placerade mycket små barn på barnhem utan någon regelbunden kontakt med andra barn eller vuxna.
Hur hänger nu allt det här ihop? Det belyser vikten av närvaro, umgänge och relationer. Hur beroende vi är av tillhörighet och sammanhang. Människan är en social varelse och utan att generalisera vågar jag säga att de allra flesta av oss behöver kontakt med andra för att må bra. När människor befinner sig i situationer liknande min ”abuela”, finns risken att mycket av det umgänge och sociala mönster man tidigare haft, har förändrats av olika skäl. Det finns mycket som vi inte kan påverka; förlusten av nära och kära till exempel. Men att försöka hålla sig socialt aktiv och prioritera sociala aktiviteter hänger ihop med högre livs-tillfredställelse, till och med oberoende av andra hälsorelaterade utmaningar kopplade till åldrande.

För riktigt länge sedan, innan dagis och ålderdomshem när människor levde mer i storfamilj hela livet, var samvaron kanske mer naturlig och dessa problem existerade kanske inte på samma sätt. Å andra sidan blev vi inte lika gamla och hade inte samma hälsa då heller, och troligt är att den livsstilen förde med sig andra problem vi inte har idag. Så vad hade hänt om vår 90-åring tog sin rullator och gick till träfflokalen en liten stund? Kanske hade dagen gått lite snabbare. Kanske hade det funnits någon annan där i samma situation som hon. Kanske hade hon fått sig åtminstone ett gott skratt. Vi kan förstås aldrig veta. Men nog hade det hade varit värt att prova!

Finns det något ämne som intresserar dig och som du skulle vilja läsa om i den här spalten i kommande nummer? Maila hannawillix@gmail.com så kanske just ditt förslag dyker upp i tidningen framöver!