Vänstergerillan ETA ber om förlåtelse för den skada och smärta de vållat i sin halvsekellånga kamp för att skapa ett självständigt Baskien. I april lät de kvarvarande smulorna av terrororganisationen bikta sig i den baskiska tidningen Gara. Av Ola Josefsson
På Twitter: @JosefssonOla

ETA inledde sin väpnade kamp 1960. Begoña Urroz blev bara 22 månader gammal. Den lilla flickan blev det första ETA-offret, 27 juni 1960, i samband med en bilsprängning. Hade hon fått leva skulle hon i år ha fyllt 60 år.
”Vi har orsakat mycket smärta och irreparabel skada. Vi vill visa vår respekt för de döda, för de skadade, och för offren för ETA:s handlingar. Vi beklagar uppriktigt”, skriver gruppen i meddelandet som publicerades i baskiska Gara, en tidning som ETA ofta använt sig av för att få ut meddelande.

Uttalandet kom efter att uppgifter började publiceras att rörelsen kommer upplösas helt efter att 2011 utropat en permanent vapenvila. Sedan ett år tillbaka har ETA-medlemmar lämnat över vapen och sprängämnen.

ETA (Euskadi ta Askatasuna, på svenska: Baskerlandet och friheten) är en gammal kvarleva från en tid när vänsterextrema rörelser satte skräck i Europa.
Italienska Röda Brigaderna grundades 1969 och ville utmana det borgerliga samhället som de ansåg hade fascistiska inslag. Deras mål var kommunism. Attentat och människorov följde i deras spår.
Från slutet av 1960-talet och ett antal år framåt genomfördes flera palestinska terroraktioner som sprängdåd, flygplanskapningar och gisslantagandet av israeliska idrottare vid OS i München 1972.
Under 1970-talet upprättade ETA kontakter med IRA (Irish Republican Army) som i över 70 år hade som mål att bekämpa den brittiska ”ockupationen”. Det förbjudna baskiska partiet Herri Batasuna hade broderliga förbindelser med Sinn Fein.

Den tyska marxist-leninistiska Röda armé-fraktionen (RAF eller Baader-Meinhof-ligan) genomförde ett stort antal terroraktioner i form av kidnappningar, dödsskjutningar och flygplanskapningar. Journalisten Ulrike Meinhof skrev för den vänsterorienterade tidningen Konkret som i hemlighet finansierades av Östtyskland. RAF:s mål var att tillintetgöra kapitalismen.

När östeuropeiska kommunistregimer föll minskade den internationella terrorismen. Senare skulle den internationella islamistiska terrorismen jihadism växa med 11-septemberdåden, Al Quaida och Daesh.
I en intervju med terrorforskaren Magnus Norell pekas året 1979 ut som startpunkten för militant islamism. Den sovjetiska invasionen av Afghanistan ledde till krig där. Den iranska revolutionen då en islamistisk regim första gången på allvar fick direkt politisk makt. Samma år ockuperades också den stora moskén i Mecka av islamister med en blodig uppgörelse som resultat.
Kriget i Afghanistan gav också upphov till al-Qaida.

Efter att ETA 2011 utropat en permanent vapenvila går nu den väpnade baskiska separatistorganisationen i graven. Jag har tidigare skrivit om vänstern delade förhållande till ETA.
Terroristorganisationen har fördömts samtidigt som vänsterintellektuella hyllat ETA som befrielserörelse. Terroristorganisationen ETA sågs som en befrielserörelse fram till att demokratin infördes i Spanien. Faktum är att ETA dödade de flesta efter demokratins införande.

De extrema separatisterna i Baskien såg sig som den renaste rasen med den högsta koncentrationen med Rh-blodgrupp. Om alla världsdelar drogs samman hamnade Baskien i mitten. Detta var världens mittpunkt förkunnades det.
ETA riktade sitt hat mot främst exkungen Juan Carlos I som stod högst upp på ETA:s dödslista i många år. Det fanns en uttalad målsättning att döda. Politiker, poliser, civilgardister, säkerhetsfolk, företagare, civila och barn har dödats eller hotats.
Sådana som hade ”gjort sig förtjänta av det” och totalt dödade cirka 857 personer där cirka 20 var minderåriga. Tusentals personer skadades och hur många som levt i ständig fruktan är svårt att överblicka. Åter andra togs som gisslan.
Företagare utsattes för utpressningsförsök och fick betala ”revolutionär skatt” som finansierade verksamheten.

Spanjorernas avsky mot ETA var tydlig. Vem minns inte den 15 juli 2000 då ETA kallblodigt sköt ihjäl PP-politikern José María Martín Carpena i Málaga med fyra skott framför hans fru och barn. Över 300.000 Málagabor slöt upp på stadens gator vilket är den största manifestationen i Málagas historia.
ETA var inte ensamma i Spanien. Marxist-leninistiska Grapo ligger bakom 82 människoliv. Och lägg till Frente Polisario och Kanarieöarnas beväpnade befrielseorganisationer FAG (Fuerzas Armadas Guanches) och DAC (Destacamentos Armados Canarios) som totalt mördade och kidnappade runt 300 spanjorer enbart under åren 1970 till 1980.

Även Sverige har skakats av terrorbrott. Islamisten Taimour Abdulwahab sprängde sig själv till döds i Stockholm 2010 och vid attacken på Drottninggatan i fjol dödades fyra personer.
Vid ett attentat mot tidningen Norrskensflamman 1940 omkom fem personer. 1975 inträffade gisslandramat på västtyska ambassaden i Stockholm 1975. Röda armé-fraktionen (RAF) tog gisslan på ambassaden, tre personer dödades.
Stora sabotageligan var igång på 1940 och 1950-talet. Det i särklass största nätverket för utförande av sabotage som uppdagats i Sverige i modern tid. Mindre känt är att flera av ligans medlemmar medverkade i spanska inbördeskriget.
Eftersom de stred mot Franco och nationalisterna har de fått ikonstatus med minnesmonumentet La Mano vid Slussen i Stockholm och dels på Masthuggstorget i Göteborg.
I det offentliga Sverige pratas det mindre om deras verkliga engagemang som agenter och hemliga uppgiftslämnare för totalitära ideologier som gamla Östtyskland och/eller kommunismen.