Kommunistdiktaturen Kina och Sánchez Spanien står på samma sida. Det menar både Sánchez och Jinping. Den senare som ingår i en regim som fängslar dissidenter, tystar journalister, undertrycker friheter och håller miljontals medborgare under massövervakning.
Xi Jinping uppmanar Sánchez att kämpa mot ”djungelns lagar” i den turbulenta världsordningen och han säger att ”Kina och Spanien är principfasta länder som agerar moraliskt och vill stå på rätt sida av historien”. Den kinesiske ledaren och Spaniens regeringschef betonar vikten av samarbete och en fredlig global utveckling.
Xi Jinping sa i närvaro av Sánchez att båda länderna är på rätt sida av historien. Det gick bara lite mer än en vecka så upprepade Pedro Sánchez vad Jinping hade sagt: ”Vi är stolta över att vara på rätt sida av historien.”
Frasen har blivit modern. Den upprepas regelbundet. Begreppet är vanligt i kulturella och politiska debatter där talaren vill framhäva att deras ståndpunkt är den moraliskt korrekta i ett längre perspektiv.
Som den 8 september 2025 då Sánchez talade från Regeringskansliet La Moncloa-palatset och då sa att ”Spanien är och kommer att vara på rätt sida av historien”. Han sa det när han tillkännagav nio åtgärder för att stoppa folkmordet i Gaza, varav en av dem var vapenembargot mot Israel.
Alla vill vara på rätt sida av historien. Den som vill stå på rätt sida av historien röstar som kvinnor gör, skrev till exempel S-kvinnor i en debattartikel tidigare i rödgröna ETC.
Det har sagts att uttrycket ofta används för att legitimera politiska ställningstaganden i nutid, men det kritiseras också som en totalitär slogan där talaren ger sig ut för att ha facit för framtiden.
Uttrycket används inte minst ofta för att legitimera regeringsbeslut inom utrikespolitiken, vilket skapar konfrontation med oppositionen – men också olika analytiker.
Till exempel beskrev politiska kommentatorer i april hur europeiska nationer ingår i den fyrtio länder stora internationella koalitionen som bildats för att garantera fri navigering i Hormuzsundet.
Initiativtagare var Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien och Nederländerna med sällskap av Danmark, Sverige, Norge, Belgien, Portugal och några till.
Det talades om en marin och diplomatisk mission som skulle röja minor och skydda kommersiella fartyg för att säkerställa den globala energiförsörjningen.
Men Pedro Sánchez ställde sig inte bakom koalitionen liksom inte heller Lula da Silva (Brasilien), Gustavo Petro (Colombia) och Claudia Sheinbaum (Mexiko). Ändå upprepade Pedro Sánchez vid ett besök i Barcelona orden igen: Vi är stolta över att vara på rätt sida av historien.
– Är vi på rätt sida när vi befinner oss distanserade från våra naturliga vänner och partners, långt från det Europa som inkluderar Frankrike, Italien, Tyskland, Storbritannien och Portugal, frågade sig en krönikör.
Oppositionsledaren Feijóo, Madrids regionpresident Ayuso och andra politiker har upprepade gånger kritiserat Sánchez för att inte i praktiken stå på rätt sida av historien. Han har svarat med att hans regering visst gör det.
Men det är först när man i efterhand granskar och utvärderar olika ledares uppförande och insatser som man kan påstå vem som i verkligheten har eller inte har en rättmätig plats i historien. Det är svårt när vi inte känner till förändringens vindar som leder fram till historiens avslut.
”Stå på rätt sida av historien” blir inte minst en nedsliten fras som används vårdslöst av ledare som har en historia av ytterligheter.
Det blir framtiden som visar ledarnas rättmätiga plats i historien. Det finns värderingar och perspektiv på sammanhanget som blir avgörande, men som kan vara svåra att bedöma nu.
Tiden kommer att sätta alla på plats.
