Återigen dyker turistslogan ”Spain is different!” upp som Francos gamle turistminister Manuel Fraga lanserade på 1960-talet. Spanien var inte värre, men det var annorlunda. Ibland tycks tiden stå stilla.
Spanien är ett land som är förknippat med terrorism. Både utifrån och inifrån. Den terrorstämplade vänstergerillan ETA dödade 853 människor och utförde 3.500 attentat. Totalt 7.000 offer.
I oktober var det tio år sedan ETA officiellt lade ned sina vapen. ETA:s tidigare politiske talesperson Arnaldo Otegi gick ut offentligt och sa att han delar sorgen och lidandet med anhöriga till ETA:s offer. Det gick några timmar så framförde han kravet att ETA:s mördare skulle släppas fria från fängelsena. Det var kravet för att den baskiska vänsterkoalitionen EH Bildu skulle rösta ja till PSOE-regeringens budget.
Någon kritik mot Otegis uttalande hördes inte från de baskiska nationalisterna. Det var tystnad, anledningen är att det saknas självkritik i den radikala rörelsen. Arnaldo Otegis uttalande avslöjar en taktik som saknar både etik och gott uppförande. Därför kommer ingen normal samexistens att byggas.
”Spain is different!” Spanien är annorlunda. I vilket annat land i Europa har något liknande skett. Att en person som medverkat med att i ord stödja och försvara en terrororganisations blodiga kamp, senare i offentlighetens ljus, först beklaga sorgen och lidandet för att i nästa stund byta fot och kräva att samma mördare ska släppas fria mot att landets regering ska få budgetstöd.
Det pågår mängder av konflikter i Spanien just nu. Den offentliga förvaltningen, staten och regeringen är inblandade i så många konflikter samtidigt som de har fullt upp med sitt eget tronspel och befinner sig i en valspiral och ägnar sig åt röstfiske.
Spaniens offentliga utlandsskuld skenar och ligger i nuläget på 122,8 procent av BNP. Höjda energipriser driver på inflationen, antalet invånare som har problem med försörjningen ökar, tillverkningsindustrin hackar och traditionella sektorer som bankvärlden och bilindustrin går mot en osäker framtid där det finns fler frågor än svar. Lägg till osäkerheten kring hur välfärdsstaten och pensionssystemet ska finansieras.
Har följt en del debatter från EU senaste tiden. EU-kommissionen har ögonen på Spanien för den skenande statsskulden. Landets vice regeringschef Nadia Calviño har begärt en översyn av stabilitetspakten. Enligt henne bör den bli mer ”flexibel” och inte innehålla så tuffa villkor.
Stabilitets- och tillväxtpakten fastställer regler för budgetunderskottet (högst 3 procent av BNP) och offentlig statsskuld (högst 60 procent av BNP). Spanien motsätter sig kraven. Andra länder som Sverige tar avstånd mot en mer avslappnad attityd när det gäller finanspolitiken.
Redan 2015 fick Spanien bakläxa då regeringens budgetförslag inte följde uppsatta mål med att förhindra växande budgetunderskott och statsskuld.
Att vara sparsam, glöm det. Den offentliga förvaltningen i Spanien har kranarna vidöppna och försöker fly in i framtiden. De styrande göder statsskulden och en valstank sprider sig i landet där unga oerfarna medborgare ska nappa på betet.
I den senaste budgetpropositionen finns ett förslag på att alla ungdomar i Spanien ska få 400 euro till att spendera på kultur. Ett engångsbelopp som ungdomar ska kunna spendera när de vill. Bränna allt på ett bräde, eller använda under sitt liv.
Det känns som att Spanien saknar en plan. En impulsiv idé som går före sparsamhet och uthållighet i att få ordning på statens finanser. Behöver verkligen sonen eller dottern till en familj som har det bra ställt 400 euro att spendera på kultur? 400 euro till barnet samtidigt som staten tar in nya skatter från föräldrarna.
När Spanien beslutade att stänga ned landet 2020 med karantän innebar det att underskottet ökade med elva procentenheter vilket var mest bland EU:s 27 medlemsländer. Statskulden steg det året till 120 procent av BNP, den fjärde högsta i EU, enligt uppgifter från Eurostat.

Många upplever fortsatt en svår tid i efterverkningarna av pandemin. Basprodukter för arbetare som elektricitet och bensin stiger och spiller över på varor och tjänster. Tidigare i höstas höjdes priset på bröd i kvarterets bageri. Elektriciteten har blivit dyrare, det är skälet, sa damen bakom bröddisken och pekade mot lampan i taket, även om hon istället borde ha pekat mot ugnen längre in i lokalen.

Spanien är ett land med mängder av egenföretagare eller familjeföretag där familjemedlemmar står i butiken från morgon till kväll. Jag har dem på nära håll i mitt kvarter. De är uthålliga, håller igång sina rörelser och har varken betald semester eller lediga dagar. Staten fortsätter piska dem genom höjda avgifter och energipriser.
Så kommer en budgetpropositionen, som vänsterkoalitionen PSOE och det vänsterorienterade protestpartiet Unidas Podemos fortsatt bråkar om. Den innehåller inte några anslag till en utbyggd pendeltågslinje på västra Costa del Sol. Hotellföreningar rasar liksom lokalpolitiker och företagare över det som anses vara den viktigaste infrastrukturinvesteringen på Solkusten.
”Spain is different!” Vilken annan stad i Marbellas storlek i Europa står utan järnvägsförbindelser? Dessutom en turistmetropol med besökare från hela världen. Vad säger det om de styrande…
Ola Josefsson

Ola Josefsson

Bevakar Solkusten och Spanien sedan 1994.