Politiker, byråkrater och beslutsfattare har en rejäl läxa att göra.
Spanjorerna ser det som ett av de största samhällsproblemen.
I det här numret så uppmärksammar vi bostadssektorn i Spanien som har många ansikten. Bostad är ett ämne som berör. Behov och möjligheter är olika.
Läs mer: En bostadsmarknad med många ansikten
När vi talar om marknaden av lyxbostäder i den gyllene triangeln Marbella-Benahavís-Estepona har det aldrig någonsin gått bättre. Så gott som dagligen får jag e-post om undersökningar i Marbella-området om hur bra det går, prisökningar senaste åren och hur det förväntas fortsätta att stiga.
Generellt i Spanien och situationen för vanligt folk är det annorlunda.
Det är en utmaning att belysa alla sidor. Det tråkiga är att det finns utlänningar som inte tycks bry sig om hur vanligt folk i Spanien har det, vilka bekymmer de brottas med, som bostadsbrist och skenande kostnader som äter upp löneökningar.
När jag flyttade till Solkusten 1994 kunde ett svenskt pensionärspar köpa ett hyffsat andrahem i solen och samtidigt ha ett åretruntboende eller sommarstuga i Sverige. Det fanns ett starkt intresse för Spanien. Man möttes utomhus och smakade på spansk kultur och hur folk levde.
Den tiden är förbi. Nu är det ett annat klientel. Nyrika mångmiljonärer med tillräcklig tjock plånbok för att klara av dagens bopriser. På sociala medier berättar de om hur drömmen förverkligats.
Det handlar inte så mycket om spansk kultur, det spanska livet, bara om ett glassigt liv i solen och vilka strandklubbar som har besökts. En del bryr sig inte att skriva sig i landet trots att de är här mer än 183 dagar, eller det mesta av året.
Arbetskraftsinvandringen från Sydamerika, då Spanien skriker efter folk som vill jobba inom servicesektorn, bygg och jordbruk, slåss om det begränsade utbudet av prisvärda hyresbostäder. Enbart mellan åren 2018 till 2023 kom 120.000 asylsökande venezuelaner. Vi kan lägga till pensionärer, IT-nomader, affärsfolk och ekonomiska flyktingar.
Befolkningen i Spanien ökar. Det beror inte på att det föds barn som aldrig förr. I stället föds det allt färre men inflyttningen får invånarantalet att stiga för att nå 49 442 844 den 1 oktober.
En glödhet fastighetsmarknad samtidigt som det är landets största problem. Det finns två sidor av samma mynt. Politiker, byråkrater och beslutsfattare bär en stor del av skulden.
Både kommunalt, regionalt och nationellt är det bostadsunderskott. Enligt landets riksbank saknas det 700 000 bostäder för att stilla efterfrågan trots ny bostadslag, hyresreglering, implementeringen av märkta ”stresszoner” och beslut att begränsa korttidshyror av turistlägenheter.
Spaniens styrande har förblindats av turistströmmen som sätter rekord varje år. Med turister följer bostadsköpare. Det ena ger det andra. Myndigheter och byggherrar har i första hand satsat på ”community”, bostadsområden eller ”gated communities” med pooler och säkerhet, lokala sociala gemenskaper där man lever tillsammans och delar gemensamma resurser och bekvämligheter.
Spansk byråkrati sätter käppar i hjulen. Det tar 10 eller 20 år för att få alla tillstånd i ordning för byggbar mark, medan andra länder gör det på 3 till 5 år.
Här har Spanien en läxa att göra, enligt analytiker. Lägg till bättre rättsligt skydd för dem som äger fastigheter. Det finns de som tvekar att hyra ut privat på lång tid eftersom inte centralregeringen står på fastighetsägarens sida om hyresgästen inte betalar sin månadshyra eller obehöriga, så kallade ”okupas”, bryter sig in.
Hur många fall har vi inte läst om när någon bryter sig in i en bostad och lyckas stanna 48 timmar för att senare bosätta sig där. Med resultat att det finns privatpersoner som inte väljer långtidsuthyrning för att i stället låta bostaden stå tom på grund av risken för hyresgäster som slutar betalar hyran och stannar kvar.
Fastighetsägaren måste få bättre skydd.
Det dags att börja prioritera unga människor och sätta i gång ett miljonprogram med bostäder så att Europas äldsta vuxna barn kan lämna föräldrahemmet. Kanske nya EU-direktiv som är på väg att utarbetas tvingar Spanien att lösa sitt problem med höga skatter på bostäder.
Klyftan mellan utbud och efterfrågan vidgas varje år. Nu gäller det att justera priser, förenkla byråkratin och införa bättre samordning mellan förvaltningar och myndigheter.
