Historierna är många om den slösaktiga infrastrukturen i Spanien där pengar har slängts i sjön på misslyckade projekt. Spaniens ”spökflygplatser” som Ciudad Real, Huesca, Albacete, Murcia och Castellón. Här har det handlat om enorma investeringar. Har flygplatserna inte redan stängts så hotas de av stängning. Av Ola Josefsson

I april kom beskedet att höghastighetsprojektet AVE mellan Málaga och Sevilla läggs på is. Ett projekt som hittills kostat 280 miljoner euro. Det är en slösaktig historia som fullständigt har spårat ur…

Regionalregeringen Junta de Andaluicia (läs PSOE och IU) har inte kapaciteten att hantera och använda medel från EU och nu ska de vackert försöka betala tillbaka 186 miljoner euro till den Europeiska investeringsbanken som är EU:s finansieringsinstitut. Hur den återbetalningen ska gå till ska bli intressant att följa.
De tekniker som suttit och räknat på projektet måste ha levt i sin egen bubbla. Med rätt partibok har de säkert haft det bra och lyft en ganska hyfsad lön medan räkneverket tickat på.

Eller vem minns inte det politiska spårvagnsjippot i Vélez Málaga. Andalusiens dåvarande PSOE-president Manuel Chaves gjorde dåvarande PSOE-borgmästaren i Vélez uppmärksam på att det fanns pengar i Bryssel att hämta i samband med ett spårvagnsprojekt. Satsningen kostade 40 miljoner euro – men numera rullar spårvagnarna i Australien…

Den ena märkliga affären efter den andra slår mot regionalregeringen i Andalusien. En ny bedrägeriskandal är under upprullning där fiktiva elever och företag har skapats för att komma åt bidrag i samband med utbildningar för arbetslösa.
På papperet har det sett ut som att arbetslösa studenter och elever startat företag och utfört vissa arbeten och utbildningar. Nu ber EU-kommissionen Spanien att klargöra om dessa utbildningar har betalats med medel från EU.

Samtidigt skakas Junta de Andalucia av korruptionsskandalen ERE med fejkade avgångsvederlag i storleksordningen 2.900 miljoner euro. 166 personer med kopplingar främst till PSOE och fackförbund riskerar åtal. Vi ska i sammanhanget inte glömma bort härvorna Gürtel och Bárcenas som slår mot landets högerregering. Ja, alla sitter de i samma båt.

Nyligen läste jag en intressant artikel om den spanska ”superubåten” S-80 som är den största satsningen i den spanska försvarsindustrins historia. Projektet brottas med stora förseningar sedan byggstarten 2005 och det är oklart med leveransdatum för den första enheten av fyra som tillverkas vid varvet Navantia i örlogsstaden Cartagena.
För ett tag sedan meddelades det att projektet kräver ett extra tillskott på 700 miljoner euro till de 2.135 miljoner euro som S-80 skulle kostat från början. Anledningen är att ubåt S-80 beskrivs som alltför ”fet” och väger 75 ton för mycket.

Till slut några ord om Adolfo Suárez som avled den 23 mars i lunginflammation efter en längre tids sjukdom. Hyllad efter sin död som få av den politiska eliten för sin insats i landets övergång till demokrati. Sanningen är att Suérez hade det riktigt jobbigt och rönte stort motstånd från flera håll – framför allt från dem han hade hjälpt in. På grund av inre och yttre stridigheter avgick han redan 1981. Tröttkörd.
Det är lätt att glömma bort att flera av dem som Suárez hjälpte till att legalisera ville ha bort honom. Vid minnesstunden stod de och betygade honom sin vördnad….

En av dem var socialdemokraten Felipe González som riktade misstroendevotum mot Adolfo Suárez 1980. Suárez hade även varit med och släppt in kommunisterna men samtidigt dödförklarat sin egen politiska framtid som statsvetaren Antonio Elorza uttrycker det.
Den gamle kommunisten Santiago Carrillo, som Suárez hjälpt att legalisera, gav sitt stöd några år senare till Felipe González misstroendevotum och sa att ”regeringen Suárez gått från ont till värre”.

Förutom Suárez och kung Juan Carlos måste vi även nämna Torcuato Fernández-Miranda som svenska journalister och författare glömmer bort. Dock inte statsvetaren Jakob Lewander som i en mycket läsvärd text i SvD rankar Torcuato Fernández-Miranda bland dem som bidrog till att Spanien blev en demokrati.
Fernández-Miranda lät formulera en metod för att få till en politisk stabilitet med att övergången måste säkras ”från lagen, till lagen, genom lagen” (de la ley, a la ley, a través de la ley). Den kom att kallas för Lagen för politiska reformer och röstades igenom den 15 december 1976 då också sju politiska partier godkändes.

Precis som Suárez ingick Fernández-Miranda i den frankistiska statsapparaten från början. Fernández-Miranda var redan i slutet på 1960-talet också en anhängare av Juan Carlos och han ville precis som Franco (!) minska de radikala falangisternas inflytande i den nationella rörelsen. Fernández-Miranda blev först utnämnd som vice regeringschef av Franco för att sedan bli regeringschef tillfälligt när Carrero Blanco mördades av ETA 1973.

Fernández-Miranda, kung Juan Carlos och Adolfo Suárez är ”övergångens” fäder som gjorde Spanien till en demokrati. Fernández-Miranda dog redan 1980 bara 64 år gammal. Nu är också Suárez borta. Kvar är kung Juan Carlos, 76 år.

…. för övrigt anser jag att priserna på betalmotorvägen Autopista del la Costa del Sol AP-7 bör sänkas!