Aldrig tidigare har utlandsflyttningen i Sverige varit så omfattande som just nu. Utvandringen på 1800-talet har passerats. Under de senaste åren har 50.000 lämnat Sverige – per år – vilket motsvarar en medelstor kommun som Borlänge. Samtidigt ökar försäljningen av bostäder i Spanien till utlänningar. Av Ola Josefsson
@JosefssonOla
Hur stor andel av de utlandssugna svenskarna som är på väg till Málaga är svårt att veta exakt. Vid fastighetsmässorna Köpa hus utomlands kan vi konstatera att Spanien är klar etta när svenskar söker bostad i ett varmare land.
Provinsen Málaga behöver fram till 2025 upp emot 10.600 nya bostäder per år för att klara den förväntade efterfrågan utifrån visar en analys av konsultföretaget CBRE låtit göra. Analysen grundar sig på siffror från den spanska motsvarigheten till statistiska centralbyrån INE, en rad demografiska studier samt efterfrågan från utländska turister.
Under den senaste tvåårsperioden har 40 procent av bostäderna på kusten sålts till utlänningar visar siffror från Utvecklingsdepartementet Ministerio de Fomento.
Det tycks finnas en allmän trötthet i det svenska samhället just nu. Under mer än trettio års tid har det handlat om dialog för att lösa problem som skola, säkerhet, integration och parallellsamhällen. Det tycks som att problemen accelererar, politiker, experter eller självutnämnda frälsare famlar i mörker.
I mjuka tv-soffor sitter experter och debatterar dag ut och dag in. Plussa på med alla bloggar och sociala nätverk; det har aldrig funnits så många experter och förståsigpåare som just nu. Det saknas vettiga lösningar som fungerar.
Bilbränder och gängkriminalitet har blivit vardag. Det brinner bilar över hela Sverige. Det är inte längre inhägnat till Malmö, Stockholms eller Göteborgs förorter. Problemet syns nu i städer med 100.000 invånare eller färre.
Det skylls på utanförskap och hög ungdomsarbetslöshet. Det har vi i Spanien också. En av Europas högsta, och generation ”Ni-Ni”, de som varken vill studera eller arbeta är många. Trots det är bilbränder ett ovanligt fenomen i Spanien.
Jag läste om Muharrem Demirok (C), kommunalråd i Linköpings kommun, som efter granatattacken i Biskopsgården där ett åttaårigt barn omkom vill utlysa lokalt undantagstillstånd. En läsare hörde av sig och gjorde mig uppmärksam på Demiroks uttalande och föreslog att man även bör begära hjälp från europeiska poliskårer som Guardia Civil.
Så fungerar det inte, det vet vi. Tanken låg mer i att påpeka det utmärkta polisiära arbete som kåren i Spanien utför. Den svenska polisen tycks sakna redskapen i att få bukt med problem samtidigt som man är under stark press att passa in i den svenska mallen för rätt åsikt. Det har blivit viktigare för svensk polis att vara synliga i Pridetåg än att synas på gator och torg. I slutändan är det politiska beslut som avgör.
Ett samhälle som sviker sina medborgare och utlämnar medborgarna till de andra som upprätthåller lagarna, de kriminella. Otryggheten är vårt värsta gift. Vi låser om oss, kvinnor skaffar överfallslarm, cyklar och mopeder får kedjor och bilar parkeras helst i garage. Ingen människa tycks känna sig trygg.
Sverige betraktar sig som en humanitär supermakt. Det dåliga samvetet gnager. 1922 grundades Statens institut för rasbiologi i Uppsala och fick starkast möjliga politiska stöd. Då hade Svenska sällskapet för rashygien bildats tretton år tidigare. Tunga socialdemokratiska namn som Hjalmar Branting, Alfred Petrén, Wilhelm Björk, Gunnar och Alva Myrdal bidrog till utvecklingen i Sverige liksom högerledaren Arvid Lindman. Hundratusentals svenskar har undersökts rasbiologiskt.
Åtta socialdemokratiska regeringar under 42 år från 1934 godkände 63.000 steriliseringar. Nazityskland är ensamma om att ha steriliserat fler människor än Sverige. Hade Gunnar och Alva Myrdal fått som de önskat skulle fler har steriliserats i Sverige.
Det finns intressanta händelser i världshistorien och paralleller. Som att Hitlers trupper fick passera genom Sverige för att ockupera Norge medan Franco sa nej 23 oktober 1940 när Hitler ville gå genom Spanien för att ta Gibraltar. Knappast en jämförelse som passar in i dagens Sverige med åsiktspolis.
Spanien har sina problem, modell större, modell mindre. Som Sverige. Men det är en intressant utveckling som sker i det som en del har kallat världens mest moderna land. Kommunismen föll 1989. Kapitalismens ras kom 2008. Nu har tredje vägens politik kommit till vägs ände.
