Hur mår mediebranschen egentligen? Politiskt tillsatta tv-chefer och journalistghetton skapar frågeställningar om vi har en oberoende och objektiv mediekår. Upplagorna sjunker medan tidningarna rapporterar att de aldrig har haft så många läsare tack vare den digitala revolutionen. Av Ola Josefsson
Presidenten för statstelevisionen RTVE, Leopoldo González-Echenique, har lämnat sin post. Orsaken är att regeringen vägrade skjuta till de 130 miljoner euro för att balansera budgeten för den skuldtyngda tv-kanalen, något som González-Echenique krävde.
Leopoldo González-Echenique tillträdde posten som president 2012, en utnämning som sågs som politisk då González-Echenique tidigare var på Inrikesdepartementet mellan åren 1996 till 1998 under Aznar-regeringen. Han kritiserades för politisk styrning av RTVE.
I stället blir José Antonio Sánchez president och den som ska ta itu med skuldberget som nu har ökat till nära 200 miljoner, och sjunkande tittarsiffror. José Antonio Sánchez var tidigare generaldirektör för RTVE mellan åren 2002 och 2004 och anklagades då för att ha införa censur. Då var RTVE ett offentligt organ som 2006 blev ett bolag. José Antonio Sánchez var därefter direktör för Telemadrid. Sánchez tillhör en av vice regeringschefen Soraya Sáez de Santamarías närmaste förtrogna.
”Han har ett engagemang för public service och som satsar på kriterier som pluralism, oberoende och objektivitet” säger ett meddelande från Partido Popular.
Spaniens statstelevision brottas med flera problem, inte bara röda siffror, kanalen la 1 har tappat tittare och förlorade förstaplatsen i mars 2013. Trovärdigheten ifrågasätts också. Det har gjorts försök att avpolitisera statstelevisionen. Men vid regeringsskiften har historien upprepats genom att ledande befattningar har bytts ut.
Journalistiskt har Sánchez, 61, en bred erfarenhet från examen i informationsvetenskap, nyhetsbyrån EFE, dagstidningen ABC, canal 7 och som vice ordförande i AERC (Asociación Española de Radiodifusión Comercial). Att regeringen utsett José Antonio Sánchez betraktas med misstänksamhet av fackförbunden.
PP-regeringen menar att RTVE har för höga personalkostnader. Det gör att facken tror att Sanchez kommer att sätta saxen i personalstyrkan. Konkurrenterna Telecinco och Antena 3 når inte över 1.400 anställda medan RTVE har 6.000 anställda. Var och en kan räkna ut att det blir höga personalkostnader. Statstelevisionen har en budget på 292 miljoner euro för 2015 medan skulden ligger på 194 miljoner euro.
Politisk styrning tillhör inte ovanligheterna. Till och med tv-folket erkänner det och säger att så har det alltid varit: ”Problemet är att varje regering har använt televisionen för sina egna intressen”. När socialdemokraterna har styrt med Felipe González eller José Luis Rodríguez Zapatero har det varit sosse-tv. Med Aznar och Rajoy är det höger-tv.
Jämfört med Sverige har vi trots politiseringen å andra sidan en betydligt bredare rapportering i spansk tv. Carmen Villar Mir de Berg har varit korrespondent i Sverige för den spanska rikstidningen ABC sedan 1986. Hon menar att spansk tv är roligare, har ett bredare utbud och mer nyheter. Spaniens språkliga närhet med Syd- och Latinamerika gör att det får stor bevakning. Den geografiska närheten till Afrika gör att även den kontinenten bevakas.
I Sverige finns självcensur och tystnad på vissa områden. Exempelvis avhåller sig kvällstidningarna från att kritisera varandra på nyhetsplats. Orsaken är att förtroendet för kvällstidningarna dalat liksom upplagesiffror, något som kvällstidningarna riskerar att bidra till ytterligare om de framför kritik.
Var tionde journalist i Sverige bor i journalistghettot Södermalm som är den mest journalisttäta stadsdelen i Sverige vilket knappast Tensta eller Rinkeby är. På Söder umgås journalister med varandra och beblandar sig med teatermänniskor och kulturelit. Tillsammans formar de Sveriges åsiktselit. Försvararna talar om förakt mot Södermalm och en politisk mytbild.
Att en stadsdel i Spaniens huvudstad Madrid skulle vara ett kulturghetto där journalisteliten sätter den politiska agendan existerar inte. Det finns ingen sådan stadsdel i Madrid menar Carmen Villar Mir de Berg som oroas över att ha för mycket kontakt med kolleger. Som korrespondent i Sverige, berättar hon för mig, om pressträffar i en lokal vid Utrikesdepartementet i Stockholm, hur hon undviker att gå dit för att inte bli påverkad. Det handlar om ens egen personliga integritet att vara orörd eller opåverkad.
Så när du står och studerar din spanska tidningskiosk i morgon bitti, var tacksam för de välfyllda dagstidningarna och magasinen vi har i Spanien. I stället för snuttifiering, förenklade, lättlästa och snabblästa texter är det långa och genomarbetade texter som gäller. Spanien är en dröm för den som älskar det tryckta ordet.
Noterat:
”Vi är i behov av en offentlig etik. Jag tror på en återfödelse av etiken”. Författaren och hispanisten Ian Gibson som från i höst hyr en lägenhet i stadsdelen La Malagueta i Málaga till nästa år.
”Nej, jag är inte släkt med Janne Josefsson”. Undertecknad som ständigt får frågan om han är släkt med journalisten vid Uppdrag Granskning.
