Den romerska ockupationen av Spanien tog ca 200 år. Den började 218 f Kr med intagandet av de södra och östra delarna. Sista fasen av erövrandet skedde under kejsar Augustus mellan åren 29 0ch 19 f kr. Det var då den femte och tionde legionen, Alandae och Gemina, hade kämpat hårt i kriget mot asturierna i norr Text: Britt-Marie Ekman
Foto: Lennart Ekman

Veteranerna behövde slå sig till ro, och kejsar Augustus ville ha ett fäste, en stad i det viktiga området Lusitania, som omfattade nuvarande Extremadura och Portugal. Man valde ett strategiskt läge där romarvägen Via de la Plata korsade Guadaminafloden. År 25 f Kr fick Publio Carsio order från kejsaren att grunda Emerita Augusta, dagens Mérida. Staden blev huvudstad i Lusitania, ett av de tre områden Augustus hade omorganiserat Hispania i.
Främst var det veteranerna från femte och tionde legionerna som blev de första invånarna. De fick tomter till hus och områden att odla på. En legion kunde omfatta upp till 6000 man så det blev en ansenlig mängd romerska soldater som blandade sig med de västgoter och och suever som fanns i området och dessa gav en viss kontinuitet i politik och ekonomi i Emerita Augusta. Den romerska kulturen tog så småningom över.

Emerita Augusta
Emerita Augusta blev en välmående stad. Det romerska gatumönstret med huvudgatorna Cardo Maximo i nord-sydlig riktning och Decumanus i öst-västlig som korsade varandra i Forum, torget där palats, tempel och administrativa byggnader uppfördes. Staden omgavs med en mur med portar i triumfbågestil.
Mellan huvudgatorna var tvärgator med bostadskvarter och affärer. Akvedukter byggdes för att leda vatten till staden och dessa var i bruk långt fram i vår tid. Broar över floderna Guadiana och Albarrego var en nödvändighet, och den största över Guadiana är 792 meter och har 60 bågar: Den användes för all trafik in till centrum ända fram till 1993, numera är den bara för gångtrafikanter.
Emerita Augusta kunde stoltsera med flotta villor och tempel. De rikas hus och villor pryddes med väggmålningar och golvmosaik. Senatorer, rika styresmän och borgare såg till att hålla massorna på gott humör genom att erbjuda bröd och skådespel, ludi publici, och för dessa uppfördes en teater med en amfiteater strax intill. Både teatern och amfiteatern byggdes mot en kulle för att få gradering av sittplatserna och naturligtvis var de närmaste, ima cavea, avsedda för honoratiores. Längst upp fick slavar och fattiga hålla till. Teatern pryddes med 32 marmorpelare och statyer däremellan. Nära teatern byggde man en latrin med flera sittplatser med rinnande vatten i en ränna under för att betjäna nödiga åskådare. Ett stycke längre bort uppfördes en circo romano, en hästkapplöpningsbana.
De brutala skådespelen på amfiteatern med gladiatorer som kämpade mot vilda djur eller mot varandra uppskattades mer än skådespelarnas agerande på teatern. Hästkapplöpningarna hade också alltid stor publik. Amfiteatern från år 8 e Kr kunde ta 14.000 åskådare och teatern från år 15 e Kr, 6000. Emerita Augusta som låg mellan två viktiga handelsvägar blomstrade och blev den nionde viktigaste staden i det romerska imperiet med en befolkning på 35.000 invånare på 300-talet.

Nya herrar
På 400-talet användes inte längre amfiteatern och man tog material därifrån för att konstruera andra byggnader. Året 713 ockuperades staden av morerna under Abderraman II:s regering och han lät uppföra ett fort, alcazaba, på rester av en romersk fästning för att försvara bron. Under striderna mellan kristna och morer förlorade Mérida sin politiska styrka. 1228 erövrades staden av Alfonso IX av León och gavs till riddarna av Santiago. Sedan började en nedgång. Portugiser och spanjorer hade ömsom kontroll över staden. Efter en 500-årig period av nedgång var Mérida nästan övergiven fram till 1500-talet.

Annons

I våra dagar
Det mest fantastiska nu på 2000-talet är att man kan ”gå på teatern” och på sommaren också se skådespel här, man kan sitta på en av platserna på amfiteatern och tänka sig en blodig strid på arenan med en stackare som blivit dömd till ad bestias, d v s en kamp med ett vilt djur.
Djuren förvarades innan strid i den korsformade fördjupningen, fossa bestiaria. Man kan tänka sig gladiatorerna komma in på arenan genom en av de välvda portarna. I den närbelägna Casa de Amfiteater kan man gå på samma golvmosaik, tänka sig få maten framburen av slavar i det största rummet som troligen var matsal, triclinium, där gästerna låg till bords på tre sidor av bordet. Termerna, baden, som användes dagligen kan man besöka strax intill.
Mitt i nuvarande Mérida, bland butiker, barer och bostäder på Calle Sagasta kommer man plötsligt till romarnas forum med en pampig portal. Några steg därifrån ligger det man kallar Dianatemplet med stiliga pelare. Troligen var templet ägnat kejsarkulten. På 1700-talet byggde en adelsman sitt palats innanför pelarna och använde några av dessa till bygget.
Trajanus båge, 15 meter hög, som ursprungligen var täckt med marmor, anses av många historiker inte vara en triumfbåge utan en monumental port till huvudgatan Cardo Maximus.

Europas vackraste museum
I Mérida finns också ett av Europas vackraste muséer, ritat av arkitekten Rafael Moneo Vallés, också skapare av Moderna Museet i Stockholm. El Museo National de Arte Romano invigdes 1986, en tegelbyggnad med katedral atmosfär. Museet innehåller arkeologiska fynd från utgrävningar i staden, över 34.000, av vilka tusen är utställda till allmänhetens beskådande.
Bottenvåningen har ett antal nischer med skulpturer och de två övre våningarna innehåller fynd av mer vardaglig karaktär, skulpturer och friser. Allt är oerhört smakfullt presenterat. Här finns de största samlingarna romerska fynd utanför själva Rom. Vi besökte museet 1988 och jag har längtat att återse det. Det ligger mitt emot ingången till teatern och amfiteatern I närheten finns barer där man kan få något i sig.
Vi anlände till Mérida en mycket varm oktoberdag, och efter att ha följt skylten Centro Historico hittade vi ett litet pensionat, El Torero, alldeles vid foten av den mäktiga Puente Romano, romerska bron. Att parkera i själva stan är svårt.En ”parking” hittade vi inte långt från teatern på Calle Lopez Puigervert, nära en liten park. Turistinformation finns vid teatern och vid det centrala torget Plaza España, där finns också restauranger.
Andra sevärdheter är Basilica Santa Eulalia. Namnet kommer från en av martyrerna från kejsar Diocletianus tid. Utanför har man konstruerat en minnesbyggnad till hennes ära. På grund av utseendet har man kallat den El Hornito, den lilla ugnen. Materialet tog man från guden Mars tempel. Casa Romana del Mithreo är resterna av ett romerskt palats med vackra mosaiker i närheten av tjurfäktningsarenan. Nära floden mellan broarna finns också romerska lämningar bl a del av en väg.
Innan vi for hemåt såg vi och beundrade den stora akvedukten de los Milagros, verkligen imponerande. Numera är den krönt av storkar och deras bon.

Mérida expanderar
År 2005 hade staden 53089 invånare och staden är huvudstad i Estremadura. Nya områden byggs utanför den gamla stadskärnan.
Mérida har förutom Rom de bästa romerska lämningarna, ett litet Rom i Spanien. Teatern t ex är den mest praktfulla av de 20-tal som finns kvar i Spanien och en av de mest komplexa i den romerska världen.

Lite tips
Det är långt till Mérida från kusten. Från Sevilla tar man av mot Huelva en liten bit innan man kommer till Ruta de la Plata, E 803, som går norrut mot Badajoz och Mérida. Orkar man inte ta sig ända till Mérida för att ta del av romarriket, kan man på samma väg svänga av vid Santiponce mot Italica, en romersk stad grundad av Scipio 206 f Kr för veteraner från hans armé. Italica har också teater, amfiteater och villor med mosaiker. Staden hade sin storhetstid under kejsarna Trajanus och Hadrianus som kom härifrån.
Avtagsvägen mot IKEA går också från Huelvavägen strax efter E 803 norrut. En kombinationsresa med kultur och inköp, inte så dumt, eller hur?
Turistinformation Mérida: tel 924 330722. Sevärdheterna är öppna 10-14, 16-18 på sommaren längre, sön och helgdagar öppet bara på förmiddagen. OBS måndagar stängt.
Källor: Internetartiklar, Gran encyclopedia de Rialp, Turistinformationsblad