Vem kunde tro vid den här tiden förra året att det skulle bli jul igen.
Av Hans G
Jag menar med kris efter kris efter kris så hade man ju trott att tomten skulle packa ihop och lägga ner verksamheten. Han har ju flera hundra Nissar anställda i sin verkstad men mig veterligen har det inte utfärdats något varsel. Det är uppenbarligen full rulle som vanligt. Inte ens Rudolf har blivit förtidspensionerad även om han är lite blekare om nosen än vanligt. Så det är bara till att sota skorstenen.
En som inte är blek om nosen däremot är Mariano ”ahoy med R framför”, alias Mariano Rahoj, men med tanke på hur mycket pengar han och hans kompisar stulit från medborgarna borde han vara det. Men icke sa nicke, han har ju faktiskt bett spanska folket ursäkt för att det finns så många tjuvar och banditer i högt uppsatta positioner.
Nu senast solade han sig i glansen på G20 mötet i Australien. Där blev han gratulerad av alla andra till sina sora framgångar i Spanien. Det är ju nämligen så att han är den ledare i Europa som har skapat den största klyftan mellan rika och fattig och fått flest familjer vräkta från sina hem. Spanien har den högsta procenten barn som lever i fattigdom av alla länder i EU med undantag av Storbritannien. Sådan statistik går alltid hem hos IMF:fantasterna. Det visar att man tar situationen på allvar.
Men nu är det jul igen och far är full igen och hela huset brinner oppsan, så nu ska vi vara snälla. Det är ju bara snälla barn som får julklappar så jag skulle, om jag ville, kunna räkna upp en hel rad som kan känna sig blåsta. Men som sagt, nu skall vi vara snälla så två av mina favoriter skall trots allt få en julklapp. Mariano Rahoj får en egen burk med hallonsylt så att han slipper att snatta från barn och gamla. Annika Falkengren, SE-bankens storstilade chef, får ett Monopol-spel med astronomiska priser på högt belånade fastigheterna så att hon känner sig som på sin mammas gata.
Sverige Demokraterna däremot är satta i karantän. Dom får inte ens julgran. Möjligtvis kan dom få en tramsig kräfthatt i augusti om dom fortfarande är med på kartan. Glädjande nog har SD enligt den senaste väljarundersökningen backat. Inte mycket, men ändock.
Personligen tycker jag att det här med jul är en lurig sak. Ta bara det här med själva firandet. Uppe i Landet Lagom och länderna i omnejden är det ju julafton som är den stora grejen. Då lägger mna grunden till en rejäl hjärtattack. Dansar kring granen och försöker så gott det går att elda upp huset. Att man egentligen skall fira om och när Jesus föddes skjuter vi på morgondagen. Vår julafton bottnar ju givetvis i att vikingarna hade en av sina stora ”blot-dagar” omkring den 24 december. Då offrade man till sina gudar och passade på att ta sig en bläcka när man ändå var igång.
Här i Spanien är man mer morbida. Här sysslar man i princip bara med att fira att Jesus är död. Men å andra sidan har ju spanjorerna inte tillgång till OP Andersson. Men det har vi, så det får nog bli lite firande trots allt.
Nu stundar ju dessutom nyår. Som vanligt skall vi, som bor här uppe i bergen ta oss ner till Santiago på Bar Porras och dricka cava och käka vindruvor. Det har blivit en trevlig tradition. I stort sett hela byn trängs och räknar ner sekunderna. Och så lovar man givetvis dyrt och heligt att bli en bättre människa. Utom jag. Jag är traditionalist och tycker att jah är ganska bra som jag är. Så jag upprepar bara förra årets löften. Att inte börja jogga och att inte sluta grogga. Att aldrig betala Endesas faturor i tid och att fortsätta att ta min dagliga Victoria nere hos Juan på El Niño.
För övrigt får jag önska mina läsare en fröjdefull sabbat, en god fortsättning och ett gott nytt år.
Må väl och ta hand om er.
Saludos amigas/os
