Lågorna från stearinljusen fladdrar i vinden. Röken från en uppgjord eld stiger mot den grå himlen. En mörkklädd kvinna tittar ner på en kista, placerad på en vagn. Ett begravningsfölje av munkar och gråterskor iakttar den sorgsna kvinnan – Juana la Loca.

Du ser mästerverket av konstnären Francisco Pradilla Ortiz härintill. Vid mina besök i Spaniens hjärta Madrid blir det alltid ett besök på Pradomuseet. Och det blir Pradillas målning ”Doña Juana la Loca”, 340 cm x 500 cm, som griper tag i mig och får mig att stå kvar länge.

Målningen är ett mästerverk. Med så mycket dramatik, historia, fascination och frågor. Vem var denna kvinna – Juana la Loca eller Johanna den vansinniga som en del kallar henne på svenska.

Juana, av huset Trastámara, blev bortgift med Filip den Sköne som var son till kejsar Maximilian av huset Habsburg. Hon födde sex barn som samtliga blev regenter eller drottningar i Europa. Dottern Isabel eller Elisabeth blev drottning av Sverige. Hon giftes bort med Kristian II som var kung i unionen Danmark-Norge-Sverige. I Sverige kallar vi honom för Kristian Tyrann och det var han som gav order om Stockholms blodbad.

Många konstnärer och författare har fascinerats av Juana la Loca. Hennes make Filip den Sköne avled bara 27 år gammal och Juana blev änka som gravid med sjätte barnet. Hon blev stämplad sjukligt svartsjuk, kallad vansinnig, indragen i en maktstrid och inspärrad i en borg i Tordesillas av sin egen far, Fernando. Där satt Juana i 47 år fram till sin död 11 april 1555.

Målningen av Pradilla visar när Juana la Loca är på väg från Burgos till Granada. Hennes make Filip den Sköne har avlidit. Juana älskade honom så mycket. Nu var hon krossad av sorgen. Hon kunde inte lämna sin döde make så kistan fick följa med på resan.

Det går många historier om Juana och det finns många frågor kring hennes person. Klart är att Juanas mor Isabel utsåg sitt barnbarn och Juanas son Karl till arvinge av Kastiliens tron. Även om det var Juana som på pappret var regent. Med Karl, som blev Carlos I vid 16 års ålder, kom också den förste Habsburgaren att installeras på den spanska tronen. Juana la Loca ligger begravd tillsammans med sina föräldrar och make i gravkapellet Capilla Real i Granadas katedral.

På Museo del Prado hänger inte bara Pradillas målning ”Doña Juana la Loca”. Prado tillhör världens främsta konstmuseer. Det Prado som vi känner i våra dagar öppnade för allmänheten den 19 november 1819 under namnet Museo Real de Pinturas. Svenska Magasinet har tidigare berättat om det kungliga slottet Aranjuez och drottning Isabel II. Det var hennes far, kung Fernando VII som var initiativtagare till Pradomuseet som den institution det är idag.

Pradomuseet ligger i den mycket vackra byggnaden som går under namnet Edificio Villanueva del Museo del Prado och som började byggas 1785. Innan Pradomuseet kom till inträffade flera saker.

1785 framförde José Moñino y Redondo som var statssekreterare åt kung Carlos III sina planer på ett naturhistoriskt och vetenskapligt centrum. 1808 var byggnaden halvfärdig då Napoleons styrkor invaderade Spanien och Fernando VII de Borbón fick lämna landet. Bygget stannade upp och den halvfärdiga byggnaden användes till kasern och vapenförråd.
Napoleons installerade sin äldste bror José Bonaparte på den spanska tronen. José lät underteckna ett dekret den 20 december 1809 där det fastställdes att Madrid skulle få ett museum med de mest representativa spanska målningarna och med namnet Museo Josefino. Faktum är att José gjorde en mycket lovvärd insats. Kung José ville med Museo Josefino stoppa plundringen av spansk konst som leddes av lillebror Napoleon.

Efter Napoleons nederlag vid Waterloo flydde José Bonaparte utomlands och Fernando VII kom tillbaka som kung. Byggnaden som skulle inhysa en av världens främsta konstsamlingar kunde byggas klart efter ritningar av arkitekten Juan de Villanueva som också fick ge namn åt byggnaden.

Det var den biljardälskande kung Fernando VII som med stöd av sin andra hustru Isabel de Braganza var den främsta initiativtagaren till det Pradomuseum som vi har i våra dagar. Det var en av de mest prioriterade satsningarna och som låg kungen så varmt om hjärtat att han lät betala ur egen ficka.

Samtidigt skulle Pradomuseet bli något helt annorlunda jämfört med Louvren i Paris som hade öppnat 1793. Louvren hade kommit till genom revolutionära krafter och konst som hade konfiskerats hos kyrkan eller överklassen. Så skulle det inte bli i Madrid. Kontrasten Prado skulle visa upp en kunglig kollektion.

Medan Louvren byggdes upp i skuggan av Napoleons imperium med konst från Italien, Grekland, Egypten och Mesopotamien växte Pradomuseet fram genom kärleken till konsten och historien om Spaniens regenter från 1500-talet.

Därför är en vandring genom de vackra konstsalarna i Pradomuseet en färd genom Spaniens historia. Ingenstans är historien så påtaglig som just här. Salarna är fyllda av kungliga kollektioner och målningar av viktiga händelser i Spaniens historia.

När Museo Real de Pinturas öppnade den 19 november 1819 var det 311 konstverk som ställdes ut i tre salar. Den 14 maj 1920 fick museet det nuvarande namnet Museo Nacional del Prado. Sju år senare hade konstsamlingen ökat till 4.000 verk. I våra dagar finns det över 8.600 konstverk. 3.000 av dessa kommer från den kungliga samlingen. Pradomuseet har också haft sina motgångar. Den första kom 29 september 1833 när kung Fernando VII avled och det första av tre Carlistkrig blossade upp. Kungens bror Don Carlos kunde inte acceptera att Fernando ändrat successionsordningen för att låta sin dotter Isabell blir drottning. Första Carliskriget som utvecklade sig till ett inbördeskrig pågick i sju år.

Kung Fernando VII hade hållit sin hand över Pradomuseet. Det fanns en uppenbar risk att konstverken skulle lämna museet och landet då kungens ena dotter, infanta María Luisa Fernanda, ärvde halva museet. Systern som blev drottning Isabell II var väl medveten om den avlidne fadern Fernandos VII önskan och en kommitté bildades 31 december 1837 som fick ansvaret för museet. Kronan tog över som ägare 1865 innan staten återtog ägandet 1872 i samband med den första republiken.

En annan dramatisk period för Pradomuseet var under det spanska inbördeskriget. Den 30 augusti 1936 stängdes museet. Den republikanska regeringen tillsatte Pablo Picasso som museidirektör. Inte långt senare lämnade många av konstverken Prado för att transporteras till Valencia och Barcelona för att till slut hamna i Genéve.

Efter inbördeskriget återfördes samlingen till Madrid. De första konstverken kom redan i maj 1939 och museet kunde öppna den 7 juli samma år. De sista konstverken som hade lämnat Spanien då inbördeskriget bröt ut återkom till Prado i september 1939. Spaniens statschef Francisco Franco utsåg konstnären Álvarez de Sotomayor som direktör en andra omgång. Sotomayor hade varit direktör mellan 1922 och 1931. Konstsamlingen var fullständig, glädjen var stor bland alla konstälskare då målningarna av de stora spanska mästarna hade ”kommit hem”.

Velásquez som staty utanför Pradomuseet

Pradomuseets huvudbyggnad moderniserades och renoverades. Först mellan 1954 och 1956. Turistboomen i Spanien tvingade fram ännu en renovering som utfördes mellan åren 1964 och 1968. Den senaste utbyggnaden och renoveringen gjordes 2007 med arkitekten Rafael Moneo som ansvarig.

Besökare i våra dagar kan njuta av samlingar av mästare som Rubens, Velásquez, El Greco, Murillo, Tintoretto, Tizian, Rembrandt, Hieronymus Bosch, van Dyck bland många andra. Det är spansk, italiensk, flamländsk, holländsk, fransk, tysk och brittisk konst.

Tack vare att Spaniens främsta konstnärer lockades till det kungliga slottet i Madrid för att arbeta vid hovet kan vi idag njuta av en sådan stor konstsamling i Spaniens hjärta. Geniet Francisco de Goyas blev förste hovmålare. Några av de mest kända konstverken är den på- respektive avklädda Maja som först tillhörde hertiginnan av Alba innan tavlorna hamnade på museum.

Las Meninas (Hovfröknarna) från 1656 är en av de främsta.

Hovmålaren Diego Rodríguez De Silva y Velázquez från Sevilla porträtterade Carlos IV med familj varav Las Meninas (Hovfröknarna) från 1656 är en av de främsta. Där konstnären tog med sig själv på duken som en tidig Alfred Hitchcock som min vän, journalisten Svante Löfgren så fyndigt har uttryckt det.
Den Kreta-födde El Greco som egentligen hade namnet Doménikos Theotokópoulos stod för den första temporära utställningen som arrangerades i Pradomuseet. Året var 1902.

På Pradomuseet hänger också en målning av den svenska drottningen Kristina till häst som Felipe IV fick som gåva. Konstverket är gjort av fransmannen Sébastien Bourdon. Drottning Kristina konverterade till katolicismen, abdikerade och lämnade Sverige den 6 juni 1654. Du kan även se inte mindre än åtta antika romerska marmorskulpturer mellan Pradomuseets nya och gamla del. Skulpturerna som var drottning Kristinas köptes 1724 av Felipe V.

Visste du att…

När Pradomuseet slog upp portarna så var den ursprungliga tidsplanen att museet skulle vara öppet för allmänheten endast på onsdagar från nio på morgonen till två på eftermiddagen. Tack och lov så blev det inte så. Idag har Pradomuseet öppet alla dagar under året utom juldagen och nyårsdagen.

Ola Josefsson

Ola Josefsson

Bevakar Solkusten och Spanien sedan 1994.