Det är årets varmaste dag på Solkusten då ett femtontal friidrottare intar friidrottsanläggningen vid Mijas Hipodromo. Efter en resdag på sex timmar ska stela muskler mjukas upp. Tränaren Anders Palmqvist ger personliga instruktioner till var och en Av Ola Josefsson

De är sprinters, kortdistanslöpare och häckspecialister från främst Göteborgsområdet och är på Solkusten för att toppa formen inför utomhussäsongen. För några är VM i Berlin den 15 till 23 augusti det stora målet, för andra handlar det om delmål som att kvalificera sig till SM eller junior-SM för att lägga grunden till en förhoppningsvis lyckad friidrottskarriär.

Tränaren Anders Palmqvist trivs under den spanska solen.
– Vi har varit här flera gånger. Visserligen var vi på Rhodos ifjol men vi återvänder mer än gärna till Solkusten. Här finns utmärkta förhållandena. Banorna är bra, annars brukar banorna vi kommer till under våra utlandsläger vara för hårda. Här finns styrketräningslokal i direkt anslutning och dessutom kan våra friidrottare delta vid en lokal formtävling i Málaga.

Personligt har jag alltid hållit friidrott som en av favoritsporterna. Inom friidrotten hittar vi sportens historiska grund. I det gamla Grekland gällde det att springa snabbast, kasta längst, hoppa högst eller hoppa längst. Det är väl bara brottning som kan konkurrera om idrottens begynnelse. Man mot man, utan några vapen och vem som kunde få ned sin motståndare på rygg.
Det är fascinerande att stå och betrakta en friidrottsträning med styrketräning och stretching efter ett visst mönster utöver träning på den givna distansen eller grenen. Få människor känner sin kropp lika väl som friidrottaren. Jag tar upp detta med häcklöparen Robert Kronberg, 33, som är på Solkusten för att hitta formen till utomhussäsongen.

När Robban går till kiropraktorn gör han det som friidrottare och inte som en medelsvensson. Han vet i stort sett exakt hur hans kropp fungerar, han känner sin kropp ute och innan och lägger märke till delar i kroppen som gemene man aldrig känner – eller aldrig kommer att upptäcka under ett helt liv.

Friidrotten är mångfacetterad med allt från kastgrenar, teknikgrenar till löpgrenar. Det som gäller för en gäller inte för en annan. För Robert Kronberg som presterat fina resultat med finalplatser i 110 meter häck i både OS, VM som EM gäller explosiv muskelstyrka.
Det är ryck, stöt och knäböj som gäller. Och det är inte vilka knäböj som helst, du som läser dessa rader i första hand kanske tänker på. Här är det 120 kg på stången och explosiva knäböj i tre set med cirka tre repetitioner.
– Du måste vara 100 procent taggad vid explosiv träning. Det är lika mycket mentalt som fysiskt och varje synaps och nervcell ska aktiveras och stimuleras, förklarar Robban.

Med på lägret vid Mijas Hipodromo är också sprintern Lena Berntsson, 30. Hon är svensk mästare på 100 meter och kom femma vid inomhus-EM i vintras på 60 meter. Förutom friidrott är Lena även tyngdlyftare med SM-silver och NM-brons i bagaget.
Hon är en sann entusiast och jobbar 85 procent som arbetsterapeut. Efter jobbet blir det några timmars träning, fem dagar i veckan. Semesterveckorna ryker vid utlandsläger, tävlingar och mästerskap. När vi andra kopplar av med fiskespöet i handen eller slår bollar av olika slag laddar Lena med att prestera bra resultat.
– En vecka gick vid inomhus-EM i friidrott, sedan en vecka med tävling i tyngdlyftning, en vecka med friidrottslandslaget i Portugal och så är det lägret här på Solkusten. I sommar väntar nya mästerskap…

Förutom knäoperationer 2005 har hon hållit sig skadefri. Nu satsar hon på att kvala in till VM i friidrott och i tyngdlyftning i 53-kilosklassen.
– Det är ingen omöjlighet, resonerar Lena. Jag borde springa bättre och nu lägger jag mer fokus på friidrotten. Annars går det bra att kombinera tyngdlyftning med friidrott då det i stort sett handlar om samma muskelträning.

Både Robban och Lena har passerat 30 år. När Robert Kronberg slog igenom som världens åttonde snabbaste man på 110 meter häck vid OS-finalen i Sydney 2000 var han 24 år.

Hur känner du skillnaden, att som då vara 24, eller som att nu vara 33 år?
– Det är främst signalerna som man inte känner av på samma sätt nu som då. Senor och ligament reagerar långsammare. Men formen är bättre eftersom det är mer kvalitetsträning nu än tidigare.

När Robban talar om signaler så handlar det om signaler från kroppen som säger att det är daggs att ta det lite lugnare. Ju äldre du blir desto längre tid tar det för dessa signaler att komma fram.
Han utvecklar sitt resonemang med att det är mer kvalitetsträning nu än tidigare. Då var träningen mer skonsam på så sätt att Robban hade fler träningspass i vanliga löpskor. Nu är det spikskor som gäller vid fler träningstillfällen men samtidigt innebär detta större påfrestningar på kroppen. Det är framför allt hälsenorna som tar stryk.

Han har tränat med de bästa häcklöparna på Cuba och i USA och han vet vad som krävs för att höja sig ett snäpp och prestera som bäst lagom till Berlin-VM i augusti. Personbästa på 110 meter häck ligger på 13,35 men ska kunna pressa ned det till 13,20.
Ett formtoppningsläger som detta på Solkusten är viktigt. Tidigare i år var han med landslaget i Portugal. På dessa läger gäller det att arbeta på de små detaljerna och plocka fram exakt vilka detaljer det måste arbetas på.
När de detaljerna har slipats kommer man i sitt livs form. Och det är ju dit alla vill nå.