När det publiceras nyheter kring tjurfäktning tar det fart i kommentatorsfälten. Det är bara terrorattentat, våldtäkter och organiserad brottslighet som lockar mer kommentarer från läsarna. Och när det rapporteras om sol och värme förstås. Då är det mer gosigt och mysigt.

Vi befinner oss den tid på året då det arrangeras tjurfäktningar eller corridas de toros som det heter på spanska. Nästa vecka startar ferian i Málaga och tusentals ”aficionados”, entusiaster, vallfärdar till arenan i stadsdelen La Malaguta. Under de kommande dagarna arrangeras det även tjurfäktningar i Fuengirola och Motril.

En majoritet av svenskarna är emot tjurfäktning. Det kan vi konstatera efter att ha tagit del av kommentarerna efter den 1 augusti då vi publicerade en nyhet om att arenan i Málaga återinvigs efter renovering.

Pia Sandgren skriver bland annat: ”Döda försvarslösa djur för nöjes skull? Vidrigt, barbariskt och efterblivet och ska självklart stoppas! ! Djur som liksom vi vill leva! Borde förbjudas helt av EU men korrumperat som det är så icke”.

Göran Almér skriver: ”Medvetet djurplågeri är aldrig OK! Ingår bara i lågtstående kulturer. Sak samma med halalslakt”.

Kjell Arefjäll skriver: ”Ynkligt att man inte lämnat detta meningslösa barbariska djurplågeri bakom sig utan fortsätter med eländet som ”underhållning” eller ”sport” eller vad i h-e de nu kallar vansinnet för”.

Anders Wolf skriver: ”Släpp in politiker där Och låt tjurarna stånga MUPPARNA”.

Marie Wendt kommenterar det med: ”Fy fasiken så tragiskt”.

Samtidigt är det andra som drar en jämförelse med slakterier

Bland annat skriver Inez Sjöberg Hedegärd: ”Hoppas alla ni som kämpar och förfasar er över tjurarna också gör det när det gäller all vidrig nöt och svinuppfödning, med fastkedjade djur i trånga bås, avklippta knorrar, fulla med antibiotika och vidriga djurtransporter genom Europa. Antar att alla ni är veganer eller åtminstone äter ekodjur”.

Andra publicerar chockbilder över hur svenska grisar har det och skriver att tjurfäktningstjurarna lever bäst i Europa – fram till tjurfäktningen är väl bäst att tillägga.

Andra ger kommentarer kring vilka som går på tjurfäktning. Att ungdomarna stannar hemma. Estelle Domeij skriver: ”Nej, tjurfäktning är nästan bara populärt bland äldre, konservativa falangister”.

Och då spelar det liksom ingen roll om tjurfäktningen i verkligheten drar till sig kulturfolk, skådespelare, vanliga knegare eller nobelpristagare som Mario Vargas Llosa som besökte tjurfäktningarna i Málaga sommaren 2018.

Fredagen den 2 augusti höll journalisten Andrés Amorós ett invigningstal i Málaga inför starten av tjurfäktningarna. Amorós är en känd så kallad ”crítico de toros”, det vill säga en person som bevakar tjurfäktningar.

Enligt honom arrangeras det tjurfäktningar i över 5.000 kommuner i landet. Han beskriver tjurfäktningen som ett kulturellt och historiskt arv, att tjurfäktningen har ekologiska värden. Tack vare tjurfäktningen finns den iberiska tjuren kvar jämfört med den europeiska uroxen som vägde upp emot ett ton och som är utdöd sedan 1600-talet.

Tjurfäktaren Enrique Ponce som intervjuades i Diario SUR i måndags säger att han är optimistiskt över tjurfäktningens framtid. Han menar att tjurfäktningen har blivit ett politiskt kastvapen. Samtidigt som ungdomar engagerar sig mot och tar avstånd så ökar också antalet ungdomar i publiken och det som engagerar sig för tjurfäktning.

Så detta med tjurfäktning. Fest och stämning – eller fy och usch! Kärlek eller hat. Det finns inget som väcker så mycket känslor som tjurfäktning.

En diskussion kring tjurfäktning blir i regel aldrig neutral eller objektiv. Det är antingen eller. Sol eller skugga. Liv eller död.

De flesta uttrycker sitt missnöje på sociala nätverk. Den som verkligen har stoppat en tjurfäktning var Amina Axelsson som i september 2015 sprang hon in på arenan i Marbella och stoppade en tjurfäktning tillfälligt. Det är blodigt och jag avskyr det. Det värsta jag sett, sa Amina den gången i en intervju i Svenska Magasinet.