Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) avgjorde nyligen två överklagade förhandsbesked om stadigvarande vistelse för utlandsbosatta svenskar, med olika utgång i målen. Fortsättningsvis är det förenat med oklarheter med svåra bedömningsfrågor som följd, skriver Tomas Vikström och Cecilia Arrhenius som kommenterar besluten på skattebloggen PWS.
I det första fallet hade sökanden för avsikt att årligen besöka Sverige under fyra sommarmånader. Utöver det också göra ett antal oregelbundna besök, totalt tre veckor under året.
HFD anser att enbart vistelsen om fyra månader under sommaren inte medförde stadigvarande vistelse i Sverige. Men med beaktande av de kortare oregelbundna besöken i Sverige ansåg HFD att sökanden skulle vistas i Sverige i sådan omfattning att vistelsen ska anses vara stadigvarande.
Det andra fallet liknar det första. Skillnaden är att vistelsen under sommaren skulle uppgå till endast tre månader i följd. Sökanden skulle sedan besöka Sverige i tre veckor i samband med påsken plus göra ytterligare besök högst två veckor per år. HFD ansåg i detta fall inte att sökanden skulle anses vistas stadigvarande i Sverige.
Tomas Vikström och Cecilia Arrhenius skriver att frågan om en individ anses vistas stadigvarande i Sverige är av stor betydelse för många individer eftersom en stadigvarande vistelse i Sverige medför att en person blir obegränsat skattskyldig här. Dessa bedömningar kan därför få stora konsekvenser för den enskilde.
Begreppet stadigvarande vistelse är inte närmare definierat i inkomstskattelagen. Av förarbetena framgår dock att det normalt krävs en sammanhängande vistelse om minst sex månader.
Även vistelser under sex månader kan medföra att en person anses vistas stadigvarande i Sverige. I sådana fall beaktas till exempel vistelsens tid, omfattning och regelbundenhet.
Det finns liknande fall där en vistelse om fem månader ansågs medföra stadigvarande vistelse.
Det går inte går att dra några större slutsatser av domskälen annat än att vistelser om fyra månader över sommaren i sig inte medför att en person ska anses vistas stadigvarande i Sverige. I övrigt redogör inte HFD för hur dagar kan fördelas över året utan att stadigvarande vistelse uppkommer eller var gränserna för vistelserna går.
Enligt skattebloggen PWS finns det osäkerhetsfaktorer när det gäller att bedöma vilka vistelsemönster som medför att någon anses vistas stadigvarande i Sverige.
Vi har tidigare skrivit om frågan vid ett flertal tillfällen och anser att behovet av att göra detta tydligare fortfarande är stort. Det är önskvärt med lagstiftning inom området för att öka förutsebarheten för enskilda individer och underlätta bedömningarna för Skatteverket.
Lämpligen sker detta genom att fastställa ett visst antal dagar som en person kan vistas i Sverige per år skriver Tomas Vikström och Cecilia Arrhenius.
KLICKA HÄR och läs hela artikeln
