En nyligen publicerad studie visar att 17 procent av kromosomerna hos Málagabefolkningen har karaktäriska drag från den nordafrikanska befolkningen och 22 procent har drag från gruppen sefardíes-judar, skriver La Opinión de Málaga.

Det är inte bara Alcazaba, Teatro Romano eller de judiska kvarteren som påminner Málagabefolkningen varje dag om varför de blev som de blev. Människor från andra kulturer, religioner och med andra seder har kommit till Málaga under årtusendens gång.

Enligt en studie, publicerad i den ansedda tidskriften American Journal Human Genetics visas procentandelar av det genetiska arvet. Araberna kom till halvön år 711. Sju århundraden senare blev de utslängda av katolikerna.

Vissa hade möjlighet att stanna, efter att de hade konverterat till katolicismen. Med en korsning av morer, Sephardic-judar som hade anlänt tidigare och konverterat, spanjorer och portugiser föddes många av de förfäder till den spanska befolkningen vi har i dag. Beviset på detta bekräftas nu genom en genetisk analys.

Korsningen syns speciellt hos befolkningen i Málaga tillsammans med Sevilla, Huelva och Cádiz. Här har forskare upptäckt att 17 procent kan hänföras till genetiska egenskaper kring nordafrikanska anor och 22 procent där ursprunget är judisk.

Andelen här är en aning högre än det spanska genomsnittet vilket visar en 20 procent fotavtryck av judiskmarockanska och 10,6 procent som kan härledas från det faktum att Andalusien var ett av de sista områden som erövrades av katoliker.

Det märkliga är dock att förekomsten av nordafrikanska gener är nästan noll i Granada som var den sista provinsen i det muslimska väldet Al-Andalus.

Forskaren Francesc Calafell vid Unidad de Biología Evolutiva del Departamento de Ciencias Experimentales och Salud de la Universidad Pompeu Fabra, förklarar att dessa resultat är intressanta då man tänker på det moriska upproret i Alpujarras och på de massdeportationer som blev resultatet under 1600-talet av dessa upprorsmakare till León, Galicien och västra Andalusien, för att förhindra ytterligare upplopp.

Detta i sin tur klargör varför andelen av marockanska gener i den nordvästra delen av Spanien i Castilla Leon är den högsta på hela halvön, med ca 22 procent.

Under den sista utvisningen av morer från spanskt territorium i början av det sjuttonde århundradet var det fler områden än i andra som drabbades. I exempelvis Galicien och Extremadura ”var de mer kringspridda och integrerade”.

När det gäller den ökade förekomsten av gener från Sephardic-judar, som spred sig över hela Europa när romarriket angrep dem, så tror även forskarna att exempelvis fenicierna har kommit att påverka befolkningen i Spanien.

Studien går under namnet ”El legado genético de la diversidad e intolerancia religiosa”, Det genetiska arvet av mångfald och religiös intolerans, så utgår faderslinjen faders från kristna, judar och muslimer på den iberiska halvön.

Forskare vid universitetet i Leicester och Pompeu Fabra de Barcelona har analyserat Y-kromosom hos män genom prover hos 1.140 personer från Spanien, Marocko, Algeriet och Sephardic-samhällen i Istanbul och Israel.