I alla länder finns en del föremål, som anses vara speciella för just det landet. Det kan var kläder, mat, musikinstrument och annat som otvetydigt förknippas med ett särskilt land. Jag tar här upp några föremål, som i resten av världen uppfattas som spanska, medan beträffande ett par andra ursprunget inte är välbekant.
Av Elvira Herrador Quero elvira.herrador@skolan.es (Översättning: Mona Lidman Valdemarsson).
Slickepinnen
År 1957 fick Eric Bernat den geniala idén att sätta karameller på små pinnar och 1961 fick detta godis det konkreta namnet el chupa chups. Sannerligen ett onomatopoetiskt (ljudhärmande) namn, om man hört små barn suga i sig en slickepinne. Bernat gjorde reklam för sin produkt och för allmänheten beskrevs den som ”Den är rund och räcker länge, Chupa-Chup”. 1995 blev Chupa Chups den första karamell, som åts i rymden. Dessutom så tecknades logotypen av Salvador Dali.
Golvsvabben
Många turister och besökare i Spanien blir förvånade när de ser detta verktyg för städning. Eftersom en golvsvabb är ett alldagligt föremål, ger man inte en sådan uppenbar och enkel sak någon särskild uppmärksamhet. Men i verkligheten är det bara lite drygt 40 år sedan som den revolutionerade städmetoderna i hela världen. En spansk ingeniör Manuel Jalón Corominas blev den verklige vännen till alla dessa personer, som hade varit tvingade att skura golv på knä. 1956 kom han på att placera en slags trasa på en käpp och kombinera den med en hink på vilken det satt en stor sil med valsar och en pedal, Manuel Jalón ställde ut sin uppfinning i ett skyltfönster i Zaragoza. Först sågs den som ett onödigt lyxföremål och ingen begrep hur den skulle användas. Dess skapare försåg den då med namnet fregasuelos som han tyckte lät elegant. Men på det första försäljningsstället kallades den la fregona, ett ord som nu är upptaget i ordboken. Förr i tiden användes detta ord om en kvinna som skurade golv.
Jalón sade att han uppfann denna apparat just med tanke på de gamla kvinnor som låg på knä och skurade golv.
Fotbollsspelet
Mitt under spanska inbördeskriget arbetade Alejandro Finisterre på ett sjukhus som lärare för lemlästade barn. För att ge de pojkar som inte kunde spela fotboll en slags underhållning beslöt han sig för att skapa ett spelbord med spelare av buxbomträ och en boll av kork. Efter kriget, när Franco tagit makten, blev han tvungen att gå i landsflykt till Guatemala och sedan USA och Mexico. Efter en del försök att kommersialisera sin uppfinning, el futbolín, blev han tvungen att ge upp detta.
Men när han sedan återvände till Spanien på 1960-talet fann han till sin förvåning att ”hans” fotbollsspel fanns överallt. Den gamla lådan av trä med käppar, spelare och mål hade överlevt invasionen av videospel och liknande nyheter och kunde fortfarande få spelarna att släppa lös sina passioner.
Solfjädern
Såsom vi känner den idag, är den i allmänhet ett halvcirkel- format redskap, som brukas som fläkt eller för att fläkta sig. Sedan den infördes från Orienten till Spanien i slutet av 1400-talet har solfjädern, el abanico, blivit en viktig accessoar för damer och har nu för tiden även blivit populär bland män.
Under en epok gjorde den sociala konventionen det svårt att prata om vissa saker och då fick solfjädern sitt eget språk bestående av de gester man utförde med den. De kom att gälla som korta meddelanden, som en kvinna kunde sända till en man. Rörelsen med solfjädern blev ett hemligt språk. Några exempel:
– Solfjädern stängd nära hjärtat: ”Jag älskar dig”
– Stänga solfjädern sakta: ”Jag lovar att gifta mig med dig”
– Flytta solfjädern mellan sina två händer: ”Jag hatar dig”
– Solfjädern öppen över läpparna: ”Kyss mig”
Cigaretten
Den har sitt ursprung i staden Sevilla, där tiggarna på 1500-
talet började ta vara på tobaksrester kring cigarrfabriken och linda in dem i tunt rispapper. År 1825 började cigaretterna paketeras och försäljas och de första fabriksgjorda cigarettpaketen började säljas 1833.
Spelkorten
Det är inte klarlagt om spelkorten, los naipes, har ett spanskt ursprung, men säkert är att de spred sig från Spanien över hela Europa. Några säger att de härstammar från domino, som var en kinesisk uppfinning och som kom till Spanien med araberna. Andra försäkrar att de härstammar från en person, Vilhán, som bodde i Sevilla.
Den spanska kortleken, la baraja, består av fyrtioåtta kort fördelade på fyra symboler kallade: oros, copas, espadas, bastos. De motsvarar de fyra medeltida samhällsklasserna: borgare, präster, adel och bönder.
Kastanjetterna
Las castañuelas ingår i det spanska kulturarvet och anses vara Spaniens främsta musikinstrument. De används vanligen för att ge musiken spansk färg och karaktär.
De består av två träbitar, vanligen kastanjeträ, vart och ett format som en litet djupt fat. I ovansidan av varje par borrras hål för att sätta ihop dem med ett snöre, som träs över tummen, ett par på varje tumme. Tonen skall vara olika i de två paren. Det med den lägsta tonen kallas hane, macho, och det med den högre tonen hona, hembra. Paret som låter högst har man normalt på den högra handen. Sedan låter man kastanjetterna hänga neråt och manipulerar dem med fingrarna.
Varje instrument görs för hand.
Autogiron
Denna föregångare till helikoptern skapades 1923 av den spanske ingeniören Juan De la Cierva. Idén grundade sig på att en ledad rotor åtstadkom lyftkraften. 1923 lyckades han vid första försöket flyga en sträcka på 200 meter. Cierva förbättrade sedan autogiron, som kom till en viss användning. Men idén med helikopter trodde han aldrig på. En sådan var för komplicerad att flyga och alldeles för farlig.
Den varma chokladen
Bland de hundratals spanska bidragen till världens gastronomi finns ett som passerar obemärkt för de flesta. Det handlar om el chocolate caliente. Denna söta och tjockflytande dryck är inte ett belgiskt påhitt och inte heller schweiziskt, utan spanskt. De gamla mayaindianerna drack choklad, men då var det en bitter brygd som man drack kall och spetsad med pikanta kryddor. De spanska erövrarna gillade inte denna blandning något vidare så de kokade chokladen med rörsocker.
Häftapparaten
Historiens första häftapparat, la grapadora, härrör sig från 1700-talet. Den gjordes i Baskien på uppdrag av den franske kungen Luis XVII. När sedan under 1800-talet pappershögarna hopade sig på alla kontor runt om i världen togs i USA patent på flera nya modeller av häftapparater. Men i Baskien var man inte sämre, utan 1934 lanserade firman El Casco sin egen första modell på marknaden. Det var ju ändå där det började.
