Sveriges mörka historia: Ett av samhällets styvbarn har hittat ljuset på spanska Solkusten

Linda Styf var ett av tusentals fosterhemsbarn som lämnades bort. Omkring 2.500 av dessa vanvårdades men det kan vara det dubbla. Det finns ett stort mörkertal. Det är ett mycket mörkt kapitel i den svenska historien som ger blandade känslor för det svenska folkhemmet. Av Ola Josefsson

I Spanien läser vi om de nyfödda barn som kidnappades och såldes från 1940-talet till 1990. Barn stals från Francoregimens motståndare, senare kom det att gälla ekonomiska motiv.
– Vi har vår egen mörka historia, konstaterar Linda Styf, ett av de tusentals vanvårdade fosterhemsbarn i det svenska folkhemmet.

Sverige var först i världen med ett rasbiologiskt statligt institut, Statens institut för rasbiologi, (SIFR) 1921 i Uppsala. Institutet hade nära kontakter med tyska rasforskare, som sedan kom att arbeta för Tysklands nazistregim.
Gunnar och Alva Myrdal betraktades som de främsta tänkarna inom dåtidens socialdemokrati. De var rashygieniker som ännu hyllas som arbetarrörelsens hjältar.

Folkhemsdrömmen är krossad för länge sedan med nya avslöjanden om tusentals fosterhemsbarn. Dessa barn skulle skyfflas bort. Det talades om social trygghet men verkligheten var något annat.
– Vi har blivit indoktrinerade med att den demokrati som Sverige har är allt så bra, det finns inga fel. Sanningen är att svensken inte vet hur Sverige ser ut.

Hon är utbildad journalist, vissångare och tolkare av Dan Andersson.
– Jag fick rådet att börja sjunga. Att etablera sig som artist vid 50 år tillhör ovanligheterna, säger Linda Styf när jag träffar henne i Nueva Andalucia.

Hon har kämpat för sin rätt i föreningen Samhällets styvbarn där hon var ordförande i tre år. Vid årsskiftet flyttade Linda till den spanska Solkusten och Nueva Andalucia.
– Jag söker inspiration och ljuset hjälper till, säger Linda när vi blickar upp mot en molnfri blå himmel en februaridag när temperaturen börjar närma sig 20 grader.
– Jag är allergisk mot köld så den här platsen passar mig.

Linda Styf har medverkat vid programmet Fråga doktorn i Sveriges Television. Vi har kunnat följa henne under flera års tid då hon har kämpat för sina rättigheter att bli trodd.
– Jag trodde själv att jag var ganska ensam om de upplevelser jag varit med om. Det har visat sig att tusentals människor har varit i samma situation som jag.

Som liten flicka lämnades Linda bort vid två års ålder. Hon blev slagen, misshandlad och utsatt för svåra sexuella övergrepp av sin fosterpappa. Hon var en slav. Efter tre år som ordförande i Samhällets styvbarn träffade hon många med samma bakgrund.
– Smärtsamt och sorgligt, ett rent helvete men också lärorikt att möta dessa människor. Oerhört jobbigt, efter tre år som ordförande var jag helt slut.

Ansvarsfrågan intresserar Linda Styf och om de drabbade skulle få ersättning.
– De blev fråntagen sin barndom. Det handlar om någonting mer än att sätta ett pris på lidande.
Politikerna är indirekt skyldiga till det som hände menar Linda Styf. Det tog många år innan något hände. Politikerna är rädda.
– Rädslan beror på skammen för vad Sverige har tillfogat barn genom bristande
tillsyn som är den största anledningen till varför vi får ersättning.
När Sveriges folkhälsominister Maria Larsson i september 2011 gick emot en tidigare utredning och sa att de drabbade inte skulle få någon ersättning blev tusentals fosterhemsbarn besvikna. De såg det som ett dubbelt svek. De blev svikna av regering och riksdag i barndomen och nu blev de svikna i vuxenlivet.
Telefonerna gick varm och folkhälsoministern vände på en femöring.
Linda Styf konfronterade Maria Larsson i ett program i P 1.
– Nu räcker det! Vi är inga pjäser som man bara flyttar runt på.
Maria Larsson försvarade sig med att det inte skulle bli rättssäkert när det skulle avgöras vilka som skulle få ersättning.
– Det har ju aldrig varit rättssäkert för barnen. Men det är ingen idé att bli arg på politikerna. Det gäller att få dem att förstå allt det lidande som många barn har upplevt när de blev fråntagna sin barndom.
En offentlig ursäkt kom i Blå hallen 2010. Men Linda var inte där.
– Politikerna trodde inte på oss. Vi var en ifrågasatt grupp och det har ju visat sig i efterhand.

När Linda Styf engagerade sig i Samhällets styvbarn dök det upp många frågor. Det utmynnade i att hon lät intervjua utredare och politiker. Några tvekade att ställa upp, som Maria Larsson, folkhälsominister.
– Jag ställde för närgångna frågor, har jag fått veta.
Intervjuerna är gjorda men inte publicerade. Det är en intressant redogörelse som hon hoppas kunna publicera i bokform eller som intervjuserie.
– Arbetsnamnet är Resan, för det är en resa jag gjort.

Linda beskriver Norge som föregångsland vad gäller ersättningar till vanvårdade fosterhemsbarn. En dokumentär på norsk tv 2004 gjorde att ämnet kom upp till ytan. En av de som upprördes var norske kungen Harald V. När monarken tog del av materialet gick han ut och bad norska folket om ursäkt och sa att dessa ska ha ersättning både från stat och kommun.
Därför finns det i Norge, förutom statlig ersättning, även kommunala ersättningar som bygger på principen att kommunen är ansvarig för beslut om placering av barn. Snittersättningen från staten ligger på cirka 200.000 norska kronor och från kommuner på närmare 500.000. I Sverige går kommunerna fria.

I Sverige arbetar tre nämnder, fem personer i varje, med att besluta vilka av samhällets styvbarn som ska få ersättning från staten.
– Det var en tuff upplevelsen att sitta inför den nämnd som skulle bedöma om jag hade rätt till ersättning eller inte. Jag fick berätta om upplevelserna igen och igen. Det var oerhört svårt. Det var mycket närgångna frågor, inte ens vid mina terapier har psykologer gått så närgånget. Det var som att jag blödde inuti. Sådant här går aldrig över.

Linda fick ett ja men hon känner hundratals som fått nej till ersättning. Omkring hälften av de 700 som hade ställts inför nämnden fram till nyåret hade fått nej, enligt Linda Styf. Det är 2.700 som sökt ersättningen från staten på 250.000 SEK för mänskligt lidande.
– Det har gått så långt tid så det är svårt att glädja sig. Det jag kan glädja mig åt är en viss upprättelse.
– Ingen har trott på oss tidigare. Sedan slutar det med att vi sitter framför en nämnd, utan psykolog, som frågar oss om detta verkligen är sant. Det är dåligt att inte en psykolog är med under nämndens förhör och tar hand om oss efteråt.
De som får nej av nämnden blir brännmärkta i själen.
– Det känns som att man får ett nej för att man inte har varit med om tillräckligt mycket lidande.

Det som driver Linda Styf att gå vidare är rättvisefrågan och ansvarsfrågan. Nu har det blivit helt fel. Det blev den utsatta gruppen vanvårdade som skulle bedömas när det i verkligheten var staten som skulle bedömas. Det var samhället som hade placerat ut styvbarnen som blev slavar, barnarbetare och sexuellt utnyttjade.
Hon följer debatten kring vård och äldreomsorg i Sverige.
– Det som skrämmer mig är att bli vanvårdad igen – som äldre. Det är min stora skräck.

Fram till den dagen är spanska Solkusten Linda Styfs nya hem. Här vill hon leva och bo och närmast ska hon lära sig spanska.
– Språket är viktigt för att kommunicera. Vi svenskar bli besvikna när invandrare inte lär sig svenska. Så vi får lära oss spanska när vi flyttar hit.
Hon är en av Sveriges främsta vissångare och tolkare av Dan Andersson. Ett av hennes stora mål är att sjunga på Solkusten. Genom Svenska Magasinet vill hon komma i kontakt med musiker.
– Jag vet att det finns ett sug efter den svenska visan bland utlandssvenskar.