Många av er, som just nu läser detta, har återvänt till den spanska Solkusten efter en sommar i Sverige. En sommar som, har jag förstått, dessutom bjudit på ovanligt mycket sommar. Härligt! Av Morgan Skantz

Men den svenska hösten står som vanligt så här års strax bakom knuten… Här i Sydspanien, emellertid, fortsätter sommaren ännu ett par månader. För att förstärka detta faktum kommer jag i denna artikel att ta upp några typiska spanska sommardrinkar.

Tinto Verano
Den mest klassiska av dem alla. I sina bästa stunder både smakrik och uppfriskande. Tyvärr görs ofta misstaget att vinvalet blir det allra billigaste (läs: sämsta!) rödtjutet. Upprepa inte det misstaget.
Det är lika dumt som att koka musslor i vitvin från en tetrapack, eller att förstöra en dyr och fin köttbit genom att steka den i dålig olja.
Välj ett bra rödvin. Det behöver inte vara särskilt dyrt för det. Gärna ett lättekat eller ett vino joven, alltså oekat, som generellt sätt har mer fruktighet i smaken än långtidsekade rödviner.
När det gäller glasvalet för en Tinto Verano så är det klassiska en tubo, men personligen föreslår jag istället ett glas med riktigt stor kupa. Eller ett stort dricksglas. Det lyfter fram aromerna på ett helt annat sätt än det smala ”röret”.
Börja med att lägga en ganska kraftig citronskiva i botten på glaset. Fyll på med några isbitar och 2/3 rödvin och 1/3 Casera, den spanska varianten av svensk Sockerdricka (fast mindre söt). Rör om och njut!
Numera har det blivit trendigt att använda Casera Limón, alltså smaksatt med citron. Inte dumt alls!

Mitt vinförslag: Andalusiska FunduS 2009 från Bodega Fuente Reina, Sierra Norte, Sevilla.
Vinet, 100 % Tempranillo, är en blandning av 80 % oekat vin och 20 % som legat på amerikansk och fransk ek i fyra månader. Pris: 4,60 €

Sangría
Nu blir jag inte nådig. Sangría är något av det värsta jag vet! Denna turistfälla står helt i klass med Grisfesterna, som dessbättre numera är på utdöende.
Utan turismen hade vi förmodligen klarat oss utan båda dessa företeelser. Sangríans historia är samtidig med charterturismens inträde på den spanska arenan. Och det var från början (och är fortfarande!) inget annat än ett sätt att göra det allra sämsta rödvin något så när drickbart.
Lyckas man inte dölja rödtjutets tillkortakommanden med massor av apelsinbitar, citron, äpple, persika och andra frukter så finns ju alltid möjligheten att helt döva det hela med en rejäl skvätt dålig brandy. Ack ja!

Mina korta och enkla tips är följande:
1. Drick överhuvudtaget aldrig dåligt vin!
2. Ät frukterna som frukter!
3. Om du känner för en brandy så välj inte den sämsta!
4. Skäms inte för att tacka nej till en Sangría om det bjuds andra alternativ!

Cava
Denna ädla dryck, en av vinvärldens mest prisvärda, har jag utförligt skrivit om i ett tidigare nummer av Svenska Magasinet. Men vissa saker tål att upprepas. Personligen är jag sedan några år närmast besatt av ädla spanska bubblor. När den är som allra bäst (läs: från små passionerade producenter) erbjuder den smakupplevelser långt utöver det vardagliga. Men för att upptäcka denna fascinerande värld gäller två grundprinciper:
1. Undvik det billiga bubbel som säljs av varuhuskedjorna.
2. Var också sparsam med det opportuna bubbel som kommer från de största cavafabrikerna, typ Codorníu och Freixenet.

En bra Cava gör vilken måndag som helst till helgdag! För dig, som vill fördjupa dig i Cavans underbara värld, väntar ett äventyr av smakupplevelser. Ett äventyr, som dessutom inte behöver kosta skjortan jämfört med sina franska bröder.
När du systematiskt provar olika cavor kommer du att upptäcka ett brett register av eleganta och komplexa smaker. Äpple, persika, citronmeliss, jordgubbe och pistagenötter för att nämna några.
Visste du förresten hur många bubblor det finns i en enda flaska bubbel?
Rätta svaret är 49 miljoner!

För att underlätta ditt provningsäventyr har jag satt samman följande palett:
Carles Andreu Brut, 7,10 €
Carles Andreu Rosat Trepat, 9,10
Via de la Plata Brut Chardonnay, 12,70
Dominio de la Vega Brut Reserva Especiál, 21,90

Anís
Här kommer något riktigt njutbart. I Grekland känner vi den som Ouzo. Pastis heter den i Frankrike. Här i Spanien bär den sitt namn efter råvaran den är gjord på, Anís. Kryddan alltså.
Anís finns i tre huvudtyper: Seco, Semidulce och Dulce, torr, halvsöt och söt.
I Spanien är Anís av tradition en året-runt-dryck. Äldre spanjorer börjar gärna dagen med en Copita de Anís på sitt frukostcafé. Oftast då en Seco och oftast serverad i en mycket liten cognacskupa, en copita. Traditionen med att sitta och smutta på en frukost-anís kommer dock sannolikt att gå i graven i sällskap med de äldre gubbarna…
När vi gör vår sommar-anís byter vi ut copitan mot en större kupa, en copa. En eller ett par isbitar i botten. Häll på ungefär en ”sexa” Anís Semidulce, och toppa med vatten efter smak.
Men var försiktig. Procenten, Helge! Den är hög; oftast närmare 45 än 40. Den brukar dessutom anges i mycket liten stil på etiketten…
Mitt Anísförslag: Los Hermanos Anís Semidulce från ett litet familjedestilleri i Carmona. Här görs drycken än i dag på precis samma sätt och i samma anläggning som när det hela började, år 1888!

Blanco Verano
En trevlig sommardrink är också Blanco Verano. En ganska ny företeelse i Spanien. Men därför inget att rynka på näsan åt. Dock gäller samma grundinställning som vid valet av rödvin till en Tinto Verano. Välj ett bättre vin. Gärna från ett klassiskt vitvinsområde som D.O.Rueda i Castilla y León och gärna gjort på den lokala och spännande druvsorten Verdejo.
Byt ut citronskivan mot en apelsinskiva. Det blir snyggare så. Lägg i några isbitar och häll på ungefär fifty-fifty av det vita vinet och Casera, nu den klassiska utan limón.
Mitt vinförslag: Monsalve, Verdejo 100 %, D.O. Rueda, 6,10 €
Därmed tackar jag för mig för denna gång och önskar er alla en fortsatt trevlig sommar!
¡Salud!

Vinerna, som nämns i denna artikel, kan beställas genom artikelförfattaren. Enklast genom ett E-mail till (OBS! ny adress med två s i mitten!) info@vinosskantz.com