I samband med det illegala valet om Kataloniens självständighet blev jag kontaktad av flera läsare. Stämmer den mediebild som gavs i Sverige? SVT liksom SR hade folk på plats men rapporteringen var direkt ensidig och missvisande på söndagskvällen den 9 november. Av Ola Josefsson

Samtliga som intervjuades i svensk radio och tv var positiva till självständighet. Reportrarna gick nästan upp i falsett i sin iver att berätta hur hela Katalonien var ute för att rösta när verkligheten i stället var att två tredjedelar stannade hemma. Ingen av de som intervjuades tillhörde denna grupp eller de som motsätter sig att Katalonien bryter sig ur.

Någon av läsarna beskrev farsen som propagandaval. Ja, så kan valet beskrivas och jag bestämde mig för att planka uttrycket i en nyhetsnotis. Nu kan vi konstatera att en del slukade propagandan rakt av. SR:s och SVT:s bevakning i Katalonien var en katastrof, speciellt när mantrat ständigt körs att det var den konservativa regeringen som stoppade valet när det i verkligheten var författningsdomstolen.

Kataloniens regionala president Artur Mas hotar med nya val och så lär kråksången fortsätta. Vecka ut och vecka in, månad efter månad, år efter år. I stället för att ta tag i samhällets verkliga problem och hjälpa barskrapade människor i samhällets bottenskikt flödar den regionala nationalismen i landets nordöstra hörn.
Bland separatisterna i Katalonien är inte arbetslöshet och korruption de största frågorna att lösa. Just arbetslöshet och korruption samt Spaniens splittring har bidraget till krisen som har skapat ökade klyftor, bidragsberoende och nyfattigdom.

Arbetslösheten är inte lika omfattande som siffrorna visar eftersom den svarta ekonomin och svarta arbetskraften är stor i Spanien. Huvudproblemet är korruption.

Tv-kanalen Antena 3 hade nyligen ett program om fångvårdsanstalten Soto del Real norr om Madrid som börjar bli fullbelagd av politiker, företagare och kändisar. Det är positiva nyheter. Att landets kleptokrater hamnar bakom lås och boom.
Några av storfräsarna är Luis Bárcenas och Gerardo Díaz Ferrán som beskrivs som veteraner. Nyanlända senaste tiden är Miguel Blesa, Francisco Correa, Pablo Crespo och Ángel de Cabos. De kan vänta sig en kylig vinter då nattemperaturen ligger på runt noll grader fram till mars månad i de norra trakterna av regionen Madrid.

I övrigt beskrivs Soto del Real som rena rama lyxen jämfört med andra anstalter i Spanien där majoriteten av internerna antingen är utlänningar, hiv-positiva och narkomaner. Vid Soto del Real börjar dagen klockan 8 med frukost som följs av studier, bollsparkande, minigym, ett dopp i poolen eller squash. De har 80 euro i veckan att handla för och 14 tv-kanaler att välja på.

Även om det är storfräsarna som får skaka galler i Soto del Real slår korruptionen i alla samhällsskikt. Kan han, så kan jag, är ett resonemang som sprider ringar på vattnet.

Vad tänker ni på när ni hör ordet korruption, frågade en journalist i en spansk dagstidning nyligen. Han berättade om taxiresor, förfalskade fakturor och ”precio de malagueño”, specialpris för tvättäkta Málaga-invånare och ett annat pris för utlänningar. Priser som inte är officiella.
Orättvist, säger utlänningen. Smutsigt bedrägeri anser journalisten men knappast jämförbart med de miljarder som storfräsarna har stulit från samhället.

Han berättar om taxichauffören som säger: ”Här rånar de som kan. Vet du varför inte du och jag rånar? Därför att vi inte kan”, säger chauffören samtidigt som han kör mot rött och kommenterar det med ”att nu stal jag lite tid…”.
Hela Spanien vet att korruption existerar och florerar varje dag. Så är det i hela världen i större eller mindre skala. Även i Sverige där man helst inte pratar så mycket om det. Att lura statskassan beskrivs som en avundsvärd skicklighet, en tolererad status.

Tack vare den ekonomiska krisen har något hänt. Den har blivit vändpunkten där folk har fått nog, slutat ignorera korruptionen och vara medbrottslingar för att i stället ifrågasätta.
Om inte krisen hade kommit hade allt varit som förut.

Noterat:
”Lavinen av illegala invandrare som tar sig in i landet kan också bestå av jihadister”. Spaniens inrikesminister Jorge Fernández Díaz, 6 november 2014.

”Journalister måste använda ord som förenar och inte splittrar. Ord är inte som vinden. Ord bygger historia. Bra historia är läkande och stimulerande och används för goda relationer”. Colombianska journalisten och professorn Javier Darío Restrepo, 82, vid en seminarium i Logroño och avsaknaden av etik.

”Pablo Iglesias är en tv-produkt som Chikilicuatre, en modefluga dömda att misslyckas med sitt bolivianska system”. Melillas president Juan José Imbroda beskriver vänsterpopulistiska Podemos partiledare Pablo Iglesias som en ”Chikilicuatre”, han som representerade Spanien i Eurovision Song Contest.

”Sverige har beslutat att öka sitt bistånd till Palestina med 161 miljoner euro de närmaste fem åren. Det är 50 procent mer än den ursprungliga budgeten”. Dagstidningen ABC den 6 november.