Sedan 2010 ligger Spanien i topp bland europeiska länder som svenskar reser till. Fler svenskar reser på semester till Spanien än till grannländerna Danmark, Norge eller Finland. Det visar tidningen Vagabonds, Europeiska ERV:s och Utrikesdepartementets Resebarometer 2018. Men svensk media har svårt att andas i Spanien. Av Ola Josefsson
På Twitter: @JosefssonOla

Ju fler svenska turister till Spanien desto fler bostadsköpare. I över 50 år har Spanien varit ett av svenskarnas favoritländer. Och intresset ökar. Ifjol köpte 3.895 svenskar bostad i Spanien, en ökning med åtta procent jämfört med 2016.

Men allt är inte frid och fröjd i Spanien. En färsk rapport från Amnesty International kritiserar Spanien för att de inskränker yttrandefriheten i landet. Spanien förbjuder “glorifieringen av terrorism” eller “förödmjukandet av dess offer eller släktingar”. En del riskerar böter, åtal eller förbjuds att arbeta i den offentliga sektorn och riskerar fängelsestraff, enligt artikel 578 i den spanska brottsbalken som utvidgades 2015 till följd av Parisattackerna. 70 personer har dömts de senaste två åren.

Och så har vi ”munkavlelagen” som har urvattnats jämfört med första lagförslaget. Det är bara spillror som återstår. Media har gått i spinn över att Spanien allvarligt hämmar den konstnärliga friheten och demonstrationsrätten trots att landet registrerade 90 manifestationer/demonstrationer per dag 2016. Lagar som Spanien har infört har även föreslagits i Belgien och Nederländerna.

Nyligen kom ett besked från Europadomstolen om de mänskliga rättigheterna i Strasbourg att Spanien bröt mot yttrandefriheten 2008 när två personer dömdes villkorligt till fängelse och böter för hatbrott och hån för att ha bränt ett foto offentligt av det spanska kungaparet 2007.
När beslutet kom firades det i Girona av medlemmar i antikapitalistiska CUP som drack CAVA, brände fotografier av Spaniens kung och ropade att ”vi behöver inte vara rädda för att utöva vår yttrandefrihet”. En bred majoritet i parlamentet (Partido Popular, Ciudadanos och PSOE) avfärdade beslutet från Europadomstolen kan tilläggas.

Sverige saknar Spaniens erfarenhet med terrorism. Vänstergerillan ETA genomförde de flesta blodiga attentat efter att demokratin infördes med över 850 ”skräckens offer”. Vänsterextrema väpnade rörelsen GRAPO dödade och hotade och det har fortsatt med islamistiska terrorgrupper.

Terrorhot existerar och för att skydda den nationella säkerheten kan det i vissa fall vara legitimt att begränsa yttrandefriheten menar Amnesty som tillägger att Spanien har gått för långt.

Det finns ett EU-direktiv som troligtvis kommer att införas i hela Europa senast i september om bekämpning av terrorism som även innefattar “glorifiering” som en straffbar handling.
Själv funderar jag över hur en normalt fungerande person överhuvudtaget kan ägna sig åt “glorifiering av terrorism” och “förödmjukandet av dess offer eller anhöriga”. Det som konstnärer, rappare, dockteaterspelare och vänsterprofiler har gjort. I Spanien grips personer som på sociala nätverk hyllat eller glorifierat islamiska staten IS eller Daesh.

Uppvigling, högmålsbrott, förskingring av allmänna medel, grundlagsbrott och hur ett valsystem gynnar separatistiska partier är mindre intressant i svensk media. Texterna har i huvudsak satt fokus på politiska fångar, polisvåld och brist på demokrati även om demokratin vilar på grundlagen den som separatisterna går tvärs emot. Det finns en romantisk bild av katalansk separatism i svensk media.

Det är alltså till detta hemska land Spanien som svenska semesterfirare reser.

En kolumn i Aftonbladet av Johanna Frändén fångade min nyfikenhet. Spanien är på väg att bli en auktoritär stat utan yttrandefriheten. Det är svårt att andas som journalist i Spanien.
Señorita, Fröken Frändén har jag aldrig träffat, bara sett henne i På Spåret vid något tillfälle och läst någon av hennes kolumner om sparka-å-spring som hon är riktigt duktig och insatt i.

Nu varnar hon för Spaniens framtid och fräser till mot den egna kåren. Svenska medier är dåliga att rapportera om svenskarnas främsta turistdestination efter fyllefärjan till Finland. Enligt Frändén reser vi till Spanien för att bada, se på fotboll och spela golf. I Spanien äter man tapas, njuter av livet och skjuter upp saker till morgondagen. Fördomarna frodas med andra ord. Den svenske Spanienresenären gör mer än så. Det vet vi som bor här.

Hon uppmanar sina följare på Twitter att läsa hennes kolumn med tillägget ”om något som ingen tycks orka bry om. Om galenskaperna som pågår i Spanien. Dagens koll: Spaniens framtid: En auktoritär stat där yttrandefriheten viftas bort”. Svensk media borde kritisera Spanien mer, tycker hon.

Kanhända har Fröken Frändén sina vänner bland katalanska separatister. Hon tycks se högerspöken och Francospöken i varje gatuhörn. TT:s semikatalan Herr Johannes Cleris, en reporter med huvudet på skaft, skriver på Twitter och antyder att han tar åt sig lite av äran för hennes text: ”Känner mig lite delaktig i den här. Men ni ska såklart läsa trots det. Typ nu”.

Jag har vid flera tillfällen i den här kolumnen berört hur det blir när svensk media ska beskriva Spanien. Antingen då det gäller integration, hemlösa eller synen på svenskar i Spanien.

Träffade en SVT-journalist på Öresundståget för ett par år sedan. Berättade att jag bor i Spanien. Det är väl bara skattesmitare och fascister som bor där, frågade han och andades tungt. (svårt att andas?).
Han lutade sig närmare mot mig. Började andas upphetsat. Tittade mig i ögonen. Nu! Äntligen! Skulle han få bekräftat det som han hade gått och trott hela livet.
Nej, sa jag lugnt, och beskrev den mångfald av svenskar jag träffat under mina år i Spanien. Det var en olycklig person jag skakade hand med och sa adjö till när jag klev av tåget. Spanienbilden hade raserats den dagen.