Den spanska regeringen har i skrivande stund valt att möta offentliggörandet av de hemliga dokumenten på Wikileaks med tystnad. 3.651 hemliga dokument från den amerikanska ambassaden i Madrid och från konsulatet i Barcelona mellan åren 2004 fram till 2010 har nått offentlighetens ljus. Materialet visar hur amerikanska ambassaden i Madrid har lagt ned betydande resurser i att stoppa eller bojkotta rättsfall i Spanien mot amerikanska intressen. Av Ola Josefsson
Dokumenten innehåller information om konversationer mellan diplomater om spansk politik och spanska institutioner. Amerikanska diplomater tillskriver valsegern 2004 för José Luis Rodríguez Zapatero på grund av Partido Populars bristfälliga hanteringen av attentatet den 11 mars, två dagar före det allmänna valet.
Materialet handlar även om samtal med kung Juan Carlos, premiärministern Zapatero, oppositionsledaren Mariano Rajoy, tidigare premiärministrar som Felipe González och José María Aznar samt möten mellan Zapatero och tidigare amerikanska ambassadörerna i Spanien som George L. Argyros, Eduardo Aguirre och Alan D. Solomont.
De amerikanska diplomaterna i Madrid beskriver Zapateros politik som föråldrad och vänsterinriktad. Den spanska regeringschefen beskrivs som ”kortsiktig” och som ett problem för USA:s utrikespolitik. I dokumenten framkommer det även hur personer med beslutsfattande makt i Spanien hotas via amerikanska intressen när det gäller omstridda frågor som tillbakadragande av trupper från Irak och förbindelser med Kuba och Venezuela. Dokumenten innehåller även uppgifter om hur USA erbjuder Spanien 85.000 dollar för varje Guantánamo-fånge landet tar emot.
USA:s justitieminister Eric Holder, meddelade i slutet på november att en brottsutredning är igång som ska undersöka hur 250.000 dokument från ambassader och beskickningar läckt ut. Det gäller dokument som ”riskerar den nationella säkerheten”. I det spanska lägret är man inte oroliga för innehållet. Partisekreteraren vid regeringspartiet PSOE, Marcelino Iglesias, försäkrar att läckorna inte ska orsaka någon oro.
Den spanska dagstidningen El País har tillsammans med The New York Times, The Guardian, Le Monde och Der Spiegel publicerat stora delar av dokumenten som innehåller uppgifter om hur ”Zapatero flörtar med vänstern och pacifister för att samla poäng i den spanska inrikespolitiken för att få röster snarare än att tillgodose grundläggande prioriteringar i utrikespolitiken eller för att nå bredare strategiska mål. Det har resulterat i en politik som beskrivs som sicksack…”.
Samtidigt publicerar det tyska kvalitetsmagasinet ”Der Spiegel” uppgifter om hur Zapatero lidit ”ett stort misslyckande” för att han inte fick till stånd ett toppmöte i Spanien mellan USA och EU med Barack Obama. ”Det var helt på inrikespolitiska skäl som Zapatero ville organisera detta möte till varje pris”.
Natos tidigare generalsekreterare, spanjoren Javier Solana, är övertygad om att publiceringen av hemliga dokument läckt via Wikileaks kommer att ändra begreppet traditionell diplomati i framtiden. Han skulle ha föredragit att denna information inte skulle ha offentliggjorts.
Det finns en mängd negativa aspekter som att detta skapar “misstro mot traditionell diplomati” enligt Solana som är mycket oroad över situationen och tillägger att traditionell diplomati är baserad på tillförlitliga relationer. I framtiden kommer det att bli förändrade rutiner i hur information lämnas.
Det finns ledarskribenter som menar att publiceringen av de hemliga dokumenten på Wikileaks är vår tids nya terrorism. Julian Assange jämställs med Osama Bin Laden. Efter 2001 då Al Qeada attackerade amerikanskt territorium med självmordspiloter har myndigheterna getts ökade resurser i att spåra terroristgrupper. För många amerikanska regeringstjänstemän och politiker i Washington jämförs Wikileaks med al-Qaida eftersom Wikileaks hotar livet för soldater, diplomater och amerikanska spioner genom att avslöja hur den amerikanska regeringen gör business över hela världen.
En som har reagerat starkt på publiceringen är Javier Couso som är broder till José Couso, kameraman vid spanska tv-kanalen Telecinco, som omkom i Irak den 8 april 2003. Dokument visar hur USA pressade den spanska regeringen till att “stoppa eller bojkotta” rättsfallet mot USA och de politiska och militära tjänstemän som påstods vara inblandade i Couso död. Nu anklagar Javier Couso den spanska regeringen för att “medverka till att dölja brott”.
Javier Couso säger att han alltid känt på sig att det finns hemligheter som den spanska regeringen har dolt. Var är vår nationella suveränitet, frågar sig Javier Couso vars familj kommer att vidta rättsliga åtgärder efter att ha analyserat de hemliga dokumenten i detalj som rör “fallet Couso”.
En intressant fortsättning följer. Enligt Wienkonventionen har ambassader rätt att hämta information från stater där de är ackrediterade närhelst genom lagliga medel.
När det gäller amerikanska myndigheter finns det en tendens att klassificera dokument som konfidentiella när de inte borde vara det. Öppenhet är viktigt, det är en garanti mot godtyckligt beteende hos offentliga myndigheter som exempelvis korruption. Diplomatiska förbindelser bör inte bli en tillflyktsort som ligger utanför kravet på insyn.
