En nubbe för mycket är lagom, skämtade vi på min ungdoms fester. Och ibland blev det väl också en nubbe för mycket. Av Ramon Fridén
e-postadress: ramonfriden@gmail.com

Snapstraditionen har djupa rötter, framför allt i Sverige och övriga Norden. Och visst är det fortfarande gott att ta sig ett järn, fast man är äldre, klokare – och pensionär. Eller kanske just för att man är pensionär. Och fri från plikterna i grottekvarnen.

Förresten, oavsett om man är pensionär eller fortfarande verksam i yrkeslivet, är ju den behagliga berusningen något som vi alla njuter av. Att dricka, ett glas vin eller en öl, tillsammans med vänner och bekanta är för det mesta ett trevligt sätt att umgås på. Inte minst här nere under den spanska solen. Sedan må nykteristerna ha en annan åsikt.

Mina första kontakter med Spanien och alkohol, skedde någon gång på 60-talet. Det var under några flygturer ner till Teneriffa, med Spies minns jag.

Många kommer säkert också ihåg Lasse Åbergs träffsäkra skildring av en Spaniensemester i filmen ”Sällskapsresan” från 1980.

Jag upplevde ungefär samma situation, då under mina första flygresor till Spanien. Redan en halvtimme efter start, kommer jag ihåg, stod folk i mittgången, med ett whiskyglas i ena handen och en cigarett i den andra. Det var faktisk inte ovanligt att passagerare blev rejält berusade under de här resorna. Jag lovar att det kunde vara stökigt ombord på den tiden – hela vägen ner till Kanarieöarna. Och inte kul för dem som var lite flygrädda.

I dag är det helt annorlunda. Passagerarna sitter på sin plats i kabinen. Med datorn framför sig och möjligen en öl eller ett glas vin på det lilla bordet. Något supande förekommer inte, vad jag har upplevt, på flygningar söderut i dag. Jag har i varje fall inte sett eller upplevt någon berusad passagerare på de senaste tjugo årens Spanienresor.

Och det är mycket sällan man möter något raglande fyllo, när man tar en promenad, varken på Kanarieöarna eller på Solkusten. Åtminstone inte på de platser där jag bott i många år.

Vad är det då som fortfarande skapar en rätt negativ bild av svenskar, finnar och andra semesterboende nordbor på Solkusten. En bild som förmedlas av massmedia, av de skatteförsörjda tjänstemännen på Sveriges Television och av utsända skribenter från boulevardblaskor som Aftonbladet, Expressen, Kvällsposten med flera.

Lever dessa kolportörer kvar i det tidevarv för länge sedan då vi från den kalla Norden ofta åkte söderut bara för att sola och festa en vecka.

Förresten varför skriver de så sällan om hur svenskar lever på franska Rivieran eller i Grekland eller i Italien.

Var får dessa utsända, så kallade reportrar och andra skildrare av vårt liv här nere, sina intryck ifrån? Sitter de och bläddrar i gamla tidningslägg från förra seklet? Är det på så sätt de får ihop sina negativa ”scoop” om hur vi nordbor i dag lever här nere!

Vi som bor i Spanien super inte mer än människor på andra sydliga orter. Vi lever som vi gjorde hemma i Sverige, tar ett glas vin ibland och umgås. Vi har för länge sedan lärt och anpassat oss till spanska seder och bruk. För många av oss är Spanien ett nytt fosterland.

Har någon förresten sett en full raglande spanjor? Jag har då aldrig gjort det under mina många år i Spanien. Men jag har läst om företeelsen i en svensk tidning.

Varför är det så svårt att skriva något positivt om oss som flyttat ner till ett land där man, som kanske ensam pensionär, får nya vänner, där klimatet är varmt och skönt och där maten är hälften så dyr som i Sverige.

Alla människor har ju en historia att berätta. Särskilt de som valt att flytta från sitt hemland och till en ny miljö och tillvaro. Människor som väljer att flytta ner till Spanien efter pensionen får ju ett rikare liv och en ekonomi där pensionen räcker betydligt längre. Varför får sällan någon berätta om allt det positiva i det spanska pensionärslivet? Nää, den sanningen ger ju inga rubriker.

I stället för att ljuga om svenskarnas ”problem med sitt liv och leverne” i Spanien, tycker jag att svensk nyhetsförmedling kunde rapportera lite oftare och mer om, hur Sveriges populäraste semesterland håller på att sjunka ner i ett ekonomiskt träsk.

Informera om varför Spanien är ett land som kanske är på väg att splittras upp. Berätta hur det kommer sig att den rikaste delen av Spanien, Katalonien, inte längre vill tillhöra kungariket Spanien, utan vill bli en egen nation. Hur många vet att Sveriges populäraste turistmål styrs av en kommunistisk vice statsminister, som vill ha nyhetscensur och som tycks ha sympatier för splittrarna i Katalonien. Vilka svenskar känner till att ett nytt, ”katolskt”, högerextremt parti, som t.ex vill förbjuda aborter, växer så det knakar i solskenet. Och hur många vet att inbrott uppenbarligen inte är straffbart i Spanien. Jodå, det finns gott om spanska problem att skriva om.

Vi nerflyttade nordiska pensionärer är inte ett sådant problem!

VIVA ESPANA!