Nedstämdhet, dystymi, förstämningssyndrom, depression. ”Kärt” barn har många namn, om än lite olika problembild. Depression är en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning i västvärlden. Men vad innebär det egentligen att ha depression och vad kan man göra åt det? Hur hjälper man en person som man misstänker har depression? Av Hanna Willix, Leg. Psykolog
e-post: hannawillix@gmail.com
LinkedIn: Hanna Willix
+46 70 356 86 15
+34 684 363 922

Tillfälliga perioder av nedstämdhet eller sorg är mänskligt och säkert något som de flesta upplevt någon eller flera gånger i livet. Sorg och ledsenhet kan komma av saknad efter en förlorad familjemedlem, en konflikt med någon närstående, ett förlorat vänskapsband eller en avslutad kärleksrelation. Nedstämdhet kan också komma av ett alltför stort tryck på arbetet eller en privat pressad situation som blivit långdragen. Stress kan påverka, bland annat på grund av att ett långvarigt utsöndrande av ”stress-hormonet” kortisol påverkar känsliga strukturer i hjärnan som kan leda till förändringar i kroppens serotonin- och dopaminsignalsystem. Dopamin förekommer i viktiga system som bland annat reglerar motorik, vakenhet, glädje, entusiasm, uppmärksamhet och motivation.

Det är inte alltid man kan peka på något särskilt som hänt eller som utlöst depressionen. Det gäller särskilt för återkommande depressioner. Ibland rör det sig också om helt naturliga reaktioner på något som inträffat i ens liv. Men när nedstämdheten blir utdragen, långvarig eller påverkar flera eller alla områden i livet, då kan det vara dags att söka professionell hjälp.

Någon klar gräns mellan depression och vanlig nedstämdhet finns egentligen inte, men för att diagnosen depression ska ställas krävs bland annat en kombination av flera symptom. De kliniska kriterierna för ”egentlig depression”, som det kallas i diagnosmanualen, är bland annat nedstämdhet större delen av dagen och så gott som dagligen under minst två veckor i följd och ett tydligt minskat intresse och/eller glädje för dagliga aktiviteter under samma tidsperiod. Utöver detta även några av följande symtom: betydande viktnedgång eller uppgång eller förändrad aptit, förändrade sömnvanor, psykomotorisk oro eller hämning, svaghetskänsla eller brist på energi, känslor av värdelöshet eller skuld, förändrade kognitiva förmågor (exempelvis minskad tanke- eller koncentrationsförmåga) samt i vissa fall tankar på eller i värsta fall försök att avsluta sitt liv. Man kan också uppleva fysiska symtom, exempelvis smärta i magen eller ryggen.

Som för alla psykiatriska diagnoser gäller utöver kriterierna beskrivna ovan, även att personen i fråga ska vara i något avseende funktionsnedsatt på grund av sina besvär; det vill säga ha svårt att fungera i vardagen och uppleva en försämrad funktion i sitt arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
Alkohol kan förvärra. En längre tids alkohol-drickande kan ge liknande symtom som vid en depression. Det gäller framför allt regelbundet drickande och drickande för att bli berusad, vilket också kan ge ytterligare besvär i form av ångest. Att dricka alkohol medan man har depression innebär en risk, därför är det bäst om man kan avstå från att dricka då. Alkoholen påverkar inte bara ett enskilt område, utan många olika delar av hjärnan. Bland annat påverkas vårt belöningssystem, minne, motorik, känslor och vakenhet. Det finns ett samband mellan depression och att dricka mycket alkohol.

Vad kan man göra om man är orolig för sig själv eller för någon annan? Det viktigaste är att få kontakt med hälso- och sjukvården om man är orolig för någon i sin närhet, eller för sig själv. På vårdcentralen eller ett ”centro de salud” kan man få god hjälp och slussning vidare till mer specialiserade enheter eller allmänpsykiatriska mottagningar om så behövs.

Vilken typ av hjälp kan man få? Vad som är hjälpsamt hänger till stor del ihop med hur allvarlig depressionen är, det vill säga hur dåligt personen mår och hur länge det har varit så. Vid mild eller måttlig depression kan fysisk aktivering kombinerat med psykologisk behandling vara ett första steg, och ibland vara tillräckligt. Om besvären kvarstår eller om det redan från början rör sig om en svårare depression är behandlingen som rekommenderas ofta antidepressiva läkemedel, ibland i kombination med sömnmedel för att få en normal dygnsrytm och bättre ork. Även detta kan i vissa fall kombineras med psykologisk behandling. I allvarligare fall av depression kan behandling i form av ECT (Electroconvulsive therapy) eller TMS (Transkraniell Magnetstimulering) användas.

Viktigt att ha med sig är att detta är väldigt generaliserat beskrivet, och att behandling alltid bör vara anpassad och utformad efter individens personliga behov och livssituation.

Det finns starkt vetenskapligt stöd för att personer med lindrig till måttlig depression har minst lika god effekt av psykoterapi som av läkemedelsbehandling. Den psykologiska behandlingen inriktas då framför allt på problem som hänger ihop med depressionen och personens tillvaro och vardag.

På vilket sätt har fysisk aktivitet en påverkan på depressiva symtom och hur kan något tillsynes så ”enkelt” hjälpa i vissa fall? När det gäller lätt till måttlig depression har forskare kunnat visa att daglig fysisk aktivitet i form av exempelvis promenader på 30 minuter har en sådan effekt att läkemedel i många fall kan undvikas. Det är flera olika orsaker som tillsammans bidrar till en positiv effekt; exempelvis förbättras kognitiva funktioner av fysisk träning, minnet och inlärningsförmågan förbättras, problem med sömnstörningar minskar, och självkänslan ökar i många fall. Dessutom har forskare nyligen kunnat visa att kroppen renas från vissa för hjärnan skadliga ämnen som förekommer vid depression orsakad av stress.

Man brukar säga att ungefär 20 % av alla människor i västvärlden någon gång under livet kommer att få depression. Depression är ungefär dubbelt så vanligt hos kvinnor som hos män, och orsakerna till detta, om det rör sig om faktiska skillnader eller om det mer handlar om en effekt av skillnader i rapportering av symtom, diskuteras.

Kan man förebygga depression? Generellt rekommenderas bland annat att gå ut i dagsljus varje dag, särskilt viktigt är detta under de mörkare årstiderna om man bor i ett land längre norrut, då ögonen får svårare att ta upp dagsljus under vinterhalvåret. Att dessutom ha regelbundna rutiner för dygnsrytm och ätande kan också vara ett sätt att förebygga, samt en någorlunda god balans mellan arbete och privatliv. Man diskuterar också faktorer som känsla av meningsfullhet, att ha en uppgift och ett socialt liv som man trivs med.

”Får” man vara deprimerad? Idag kan ett dilemma vara att det känns svårt att söka hjälp när normen är att vara lycklig och glad, (och helst dessutom vacker och framgångsrik). Men att vara uppmärksam på tidiga tecken både hos sig själv och andra och söka hjälp i tid, kan förbättra behandlingsprognosen. Det finns som sagt många naturliga skäl till att vårt mående varierar under livet, men har man symtom som orsakar problem i vardagen ska man inte tveka att söka vård. Börja gärna med vårdcentralen, husläkaren, en psykolog eller ditt lokala centro de salud. Bär också i minnet att det finns bra hjälp att få, och att de flesta som får rätt hjälp börjar må bättre redan efter några veckor!