Stödköp av obligationer har traditionellt setts som ett okonventionellt sätt att stimulera ekonomin, en metod som man bara tar till när inget annat fungerar. Men under finanskrisen har stödköp av obligationer genomförts i en sådan enorm omfattning att de i dag nästan anses som något högst normalt. Detta kan vara en farlig utveckling. Av Jesper Hertz, Chief Representative Nordea Bank S.A.
Stödköp av obligationer är ett sätt att pumpa in pengar i det finansiella systemet genom bankerna. Ofta går det till så att centralbanken lånar ut pengar till affärsbankerna genom att köpa deras skuldebrev (obligationer). Därmed får bankerna likviditet som de kan slussa vidare i det finansiella systemet. När centralbanken köper fler obligationer från bankerna stiger obligationskurserna, men samtidigt sjunker obligationernas räntor, och därmed även räntorna på andra obligationer med samma löptider. Centralbanken kan alltså använda stödköp för att påverka hela räntekurvan. Om man vill att de korta räntorna ska sjunka köper man korta obligationer av bankerna, om man vill att de medellånga räntorna ska gå ned köper man medellånga obligationer och om man vill se lägre långräntor köper man långa obligationer från bankerna.
Det främsta syftet med stödköpen var att stimulera ekonomin, men detta har man i mångt och mycket misslyckats med, förutom i USA där det finns indikationer på att stödköpen bidragit till att stabilisera bostadsmarknaden och sysselsättningen. Däremot står det klart att stödköpen har mildrat risken för en bankkollaps, bidragit till den skuldsanering som inletts efter finanskrisen, lugnat marknaden och eldat på börsen.
En satsning som hamnat snett
Det finns de som menar att den senaste tidens börsuppgång beror på att utsikterna för världsekonomin har blivit bättre, men detta klingar väldigt ihåligt. Förvisso ser framtiden ljusare ut för vissa regioner (dock ej i Europa där skuldkrisen fortsätter att hämma ekonomin) men prognoserna är ännu behäftade med så stor osäkerhet att de inte kan försvara de rekordhöga aktiekurserna. Det mest troliga är istället att vi har varit med om ett ”likviditetsrally”. Mängder av billig likviditet som egentligen skulle ha förts vidare till små och medelstora företag och till bostadsägare i form av lån har alltså kanaliserats till börsen istället. Detta kanske gynnar några, men det låga ränteläget som upprätthålls av centralbankernas obligationsköp av obligationer slår hårt mot småspararna, så det är inte konstigt att stödköpen inte satt någon större fart på den ekonomiska aktiviteten.
Förr eller senare måste dock stödköpen upphöra. Det är bara fråga om när och hur, men det är å andra sidan en ödesfråga. Det finns nämligen en stor risk att räntorna börjar stiga så till den grad att tillväxten kvävs, att inflationen skjuter i höjden och och att börsen faller när penningkranen stängs. Centralbankerna har varit ute på många slaka linor de senaste åren. Att avsluta stödköpen av obligationer kan bli deras mest rafflande balansnummer.
