Centralbanker och institutioner har de senaste månaderna sänkt prognoserna för ekonomisk aktivitet inför de kommande åren. Skälet är en hög nivå av politisk oro och man förväntar sig att den osäkerhet som oron genererar kommer att påverka konsumtionsbeslut och investeringsvilja. Av Ruben Larsen
e-post: ruben@hagakapital.se
+34 616 854 498

I denna miljö jagar ekonomer spalt plats där de försöker överträffa varandra med negativa prognoser som förklädda akademiska, vedertagna sanningar. Många av dessa onyanserade påståenden är dessutom helt felaktiga. Ett exempel på detta är att ”börsen har gått upp i 10 år”. Om vi tittar på amerikanska aktier hittar vi delvis en sanning i påståendet men för resten av världen är detta fel.

Först kan det vara nyttigt att definiera ekonomisk aktivitet vilket huvudsakligen består av transaktioner mellan konsumenter och producenter, samt konsumenternas gemensamma upphandling genom den offentliga sektorn. Lägger vi till företagens investeringar och netto handelsbalans och summerar dessa, får vi BNP. Den summerade volymen av dessa transaktioner blir det vi slarvigt kallar ”ekonomin”.

För att besvara frågan om det är sannolikt att vi befinner oss i slutet av en högkonjunktur där volymen av transaktioner kommer att minska, måste vi studera de förutsättningar som ligger bakom köpbesluten.

I Spanien var volymen av transaktioner år 2008, 1.103 miljarder euro, förra året var BNP 1.207 miljarder euro. Volymen har ökat med drygt 9 % jämfört med förra toppnoteringen. Tittar vi på förutsättningar nedan, hittar vi ett intressant fenomen.

Hur kan en miljon färre löntagare generera 104 miljarder mer i transaktioner än i 2008? En förklaring skulle kunna vara att man har använt sitt sparkapital eller lånat. Så är inte fallet. Skulderna har krympt som smör i solen och banksparandet har dubblats. En sista förklaring skulle vara en extrem löneökning men även lönerna har krympt, så hur kan denna humla flyga?

När krisen slog till och mängder av hushåll inte kunde betala räkningar blev folk skräckslagna. Jag lyssnade förra veckan på en familjefar med fyra små barn som berättade om hur det var när båda förlorade jobbet. Efter en tid var pengarna slut och dom kunde inte köpa mjölk till en 3 månader gammal baby. Detta är de personer som nu genererar transaktioner i en volym vi aldrig tidigare har sett. Hushållen definierade fort skulderna som boven i dramat och gjorde allt de kunde för att bli av med dem. Man sålde det som kunde säljas och i den grad det var möjligt, tog man extrajobb.

Centralbankerna sänkte räntan till noll för att ta ned hushållens och företagens räntekostnader och således stimulera till högre konsumtion, men hushållen och företagen valde att amortera istället. Det tog ca 5,5 år innan vi såg en försiktig ökning i efterfrågan av varor och tjänster. Den ökade köpkraften som härstammar från lägre skuldkostnader har kommit för att stanna, endast en liten del går till konsumtion. Resten går till banksparande och amortering. Trots detta ökade transaktionerna med drygt 41 miljarder euro förra året. För att bemöta ökningen i efterfrågan var producenterna tvungna att anställa 566 000 nya arbetare. Detta är den högsta volymökningen av antalet anställda som uppmätts i Spanien. Ökningen ligger ca 250 % högre än volymen inom EU förra året. Här ska det tilläggas att EU har ”All Time High” i antalet personer i arbete. Sen 2014 har det skapats nästan 13 miljoner nya jobb.

Tar vi hänsyn till den miljö där detta händer, är utvecklingen extrem. De senaste årens politiska cirkus har varit mycket ovanlig. Därtill måste vi titta på de personer som genererar transaktionerna. Hushållen var nära att mista allt och det fanns ingen hjälp att få. De är fortfarande mycket försiktiga med att köpa något de kan klara sig utan. De företagare som anställer har slitit som djur för att överleva krisen, att dra på sig nya kostnader i form av anställda ligger inte högst på önskelistan.

Summan av köpbesluten till dessa personer är det som sammantaget utgör ekonomin. Kommer volymen i transaktionerna att öka i framtiden? Svaret på detta är ett rungade JA. Med tiden kommer man försiktigt och gradvis att spendera lite av det man har samlat i ladorna. Om hushållen skulle spendera 7 % av sitt banksparande med samma fördelning som förra årets konsumtion, skulle BNP öka med nästan 10 % och producenterna behöva anställa 1,5 miljoner nya arbetare.

Försiktigt kommer skräcken att släppa taget och gradvis kommer konsumtionen att öka. Producenterna blir tvungna att förnya produktionskapaciteten efter år med eftersatt underhåll. Beskattningsbara transaktioner ökar och offentlig sektor kommer att saneras. När denna process har pågått några år kommer man försiktigt närma sig bankerna och återigen börja låna eftersom mödan gradvis glöms.

Vad som händer i realekonomin under påföljande kreditexpansion har vi mycket god historik att stödja oss på när vi tittar i glaskulan.