Visst har du någon gång sett en person sitta och gapa medan de försöker få ett litet barn att öppna munnen för en sked med mat? Hur känner du dig när någon du möter ser arg ut, eller plötsligt spricker upp och ler mot dig?

Av Hanna Willix, Leg. Psykolog
e-post: hannawillix@gmail.com
LinkedIn: Hanna Willix
+46 70 356 86 15
+34 684 363 922

Det hävdas att människan kan urskilja ett leende på hela 90 meters avstånd. När vi ler tycks både vi själva och människor omkring oss må bättre. Varför är det så? Och hur fungerar det egentligen, kan man genom att le faktiskt också uppleva omvärlden som lite roligare?

Spegelneuroner är nervceller i hjärnan som avger nervimpulser, ”signaler”, både när vi själva gör någonting och när vi ser någon annan göra samma sak. Genom att härma ansiktsuttryck kan vi lättare uppfatta och tolka andra människors upplevelser, känslor och intentioner. I sociala situationer simulerar vi andra människors ansiktsuttryck för att skapa emotionella (känslomässiga) responser inom oss själva. Om vi till exempel träffar en vän som ser ledsen ut, kan det hända att vi själva omedvetet ”provar” det ledsna utseendet, det hjälper oss att känna igen vad vår vän känner. Vi kan då bemöta och reagera på olika uttryck på ett lämpligare sätt – kanske går vi vännen till mötes med öppna armar, eller väljer en annan väg om vi möter en främling vars ansiktsuttryck vi tolkat som fientligt.

Medfött och universellt. Det mänskliga ansiktet har fantastiska förmågor att både uttrycka och uppfatta känslor. Under människans historia har förmågan att snabbt avläsa andras ansiktsuttryck varit mycket viktig för oss, inte minst innan det talade språket. Information från ansiktsuttryck uppfattar vi dessutom än idag betydligt snabbare än talat språk, vilket kräver mer tankemässig bearbetning. Vår reaktion på ett ansiktsuttryck kommer automatiskt, även om vi bara ser det under en mycket kort stund. Psykologiska experiment har visat att vi uppfattar och reagerar på ansiktsuttryck på så kort tid som 30 millisekunder, alltså så kort tid att vi medvetet inte ens uppfattar vad vi ser. I dessa experiment kunde forskarna, trots den alltså mycket korta exponeringstiden, mäta reaktioner och aktivitet i försökspersonernas ”glada” respektive ”arga” ansiktsmuskulatur (främst kring mungiporna och ögonbrynen) beroende på om de blev visade ett ansikte med glatt eller ett argt uttryck. Denna förmåga säger något om hur viktig vår mellanmänskliga kommunikation är och har varit för vår utveckling.

Facial feedback-teorin. Informationen vi får från ansiktsuttryck slutar dock inte där; för inte nog med att vi påverkar andra med våra ansiktsuttryck, vi påverkar även oss själva. Ansiktsuttryck fungerar som en slags information både mellan och inom individer. Studier har bland annat visat att om två grupper av människor; den ena gruppen med uppdragna mungipor och den andra gruppen med neddragna ögonbryn, ser på samma kortfilmer, kommer gruppen med uppdragna mungipor (”glada” ansiktsuttryck) att uppfatta filmerna som roligare än gruppen med neddragna ögonbryn (”arga” ansiktsuttryck).

Forskningen pekar alltså mot att vi påverkar både oss själva och människor runt omkring oss med våra ansiktsuttryck. Hur vi påverkas av att se våra medmänniskor stirra ner i sina telefoner kan vi bara spekulera kring, men den flitiga användningen av smileys och andra uttrycksfulla figurer i digital kommunikation, blir kanske mer begriplig. Mycket av det vi uttrycker med vår ansiktsmuskulatur syftar till att härmas för att förstå andra, eller få andra att känna och uppleva samma sak som vi. Att gapa för att få någon annan att öppna munnen verkar alltså inte helt tokigt ändå.

Så le, bli glad och få andra att känna glädje med dig!