Hur regleras det i Spanien om arvingarna inte kan komma överens om hur arvet ska fördelas? Vi ska i denna artikel titta närmare på hur processen ser ut i Spanien.
När en släkting avlider kan det uppstå konflikter mellan arvingarna när det gäller uppdelningen av arvet. Det spanska rättssystemet innehåller en rad mekanismer som syftar till att lösa sådana situationer.
En av de figurer som föreskrivs för denna typ av situation är den s.k. contador-partidor dativo (ung boutredningsman) som beskrivs i artikel 1.057 i Código Civil (civillagen). Figuren togs först upp i lagstiftningen år 1981 och relevansen har ökat genom den lagreform som genomfördes i juli 2015, som inkluderade möjligheten att förfarandet kan göras genom en notarius publicus. Före lagreformen var det ett måste att ärendet behandlades i domstol, men numera kan det göras antingen hos en spansk notarius publicus eller i domstol. I denna artikel kommer vi dock att fokusera på handläggningen av ovannämnda förfaranden hos en notarius publicus.
I de fall där den avlidne inte hade upprättat något testamente, eller där testamente finns men ingen boutredningsman utsågs i testamentet, kan de arvingar eller testamentstagare som representerar minst 50 % av arvet vända sig till en notarius publicus och begära att en boutredningsman utses. Notarius publicus ska då kalla övriga berörda parter. När boutredningsmannen har utsetts kan hen upprätta arvskiftet, som måste godkännas av notarius publicus, såvida det inte uttryckligen bekräftas av alla arvingar och testamentstagare. Det är dock möjligt att några av arvingarna och/eller testamentstagarna motsätter sig den delning som utförs av boutredningsmannen och informerar notarius publicus om detta, men detta innebär inte i sig att ärendet stannar upp. Om någon av arvingarna inte samtycker till arvskiftet kan de dock vända sig till domstol för att bestrida skiftet.
När det gäller arv där den avlidne hade upprättat ett testamente, om den avlidne utsåg en tredje part till boutredningsman, kommer det att vara denna person som upprättar arvskiftet i enlighet med de testamentariska bestämmelserna och testatorns vilja om arvingarna inte kan komma överens.
En annan av de personer som förekommer vid arv med testamente är en albacea (ung. testamentsexekutor), vars funktion är att övervaka att testatorns vilja uppfylls. Uppdraget är frivillig och dess funktioner framgår av artikel 902 i civillagen, bland vilka följande utmärker sig: att förfoga över och betala för testatorns begravning i enlighet med förordnande i testamentet eller, om förordnande saknas, enligt sed och bruk, att utbetala legat, att övervaka genomförandet av det som föreskrivs i testamentet och att vidta försiktighetsåtgärder för att bevara tillgångarna.
Om de tvister som finns mellan arvingarna kvarstår, trots de medel som finns för att lösa dem utanför domstol, måste arvingarna inleda ett rättsligt förfarande för att dela upp arvet. Detta förfarande regleras i civilprocesslagen 1/2000 av den 7 januari, särskilt i artiklarna 782-805.
Förfarandet för delning av arvet kan inledas av vilken arvinge eller testamentstagare som helst, förutsatt att delningen inte ska genomföras av ett ombud eller boutredningsman som utsetts av testatorn eller genom överenskommelse mellan arvingarna inför domstolen eller notarius publicus.
Efter begäran om delning inför domstol, ska en inventarieförteckning upprättas och ska arvingarna kallas till ett möte där de ska komma överens om att utse en boutredningsman för att göra skiftet, samt att utse en värderingsman för att värdera tillgångarna. Om parterna inte kan komma överens ska utnämningen ske genom lottdragning.
När skiftet upprättats ska domstolen underrätta parterna som har rätt att göra invändningar inom tio dagar. Om någon av parterna bestrider skiftet ska boutredningsmannen och parterna kallas till förhandling, och om konflikten mellan dem kvarstår ska förfarandet fortsätta i enlighet med reglerna för muntlig rättegång.
När förfarandet har avslutats och fördelningen slutgiltigt har godkänts, ska domstolen överlämna det som har tilldelats till respektive part jämte lagfartshandlingar.