SÅ HÄR LAGOM TILL PÅSK kan vi konstatera att vi inte kom-mer att lida brist på ägg i det här huset. I höstas gick sambons dröm om att ha en flock höns i uppfyllelse då familjen utökades med tio stycken Rhode Island Reds. Av Anders Rosell, chefredaktör & formgivare
En stilig hönsras med skönt kacklande. Trots att vi för det mesta är uppe med tuppen, så väsnas höns så mycket mindre utan tupp. Tio unga damer i hönsgården fick det därmed bli. Färska ägg till frukost och helt ekologiska dessutom var något att se fram emot. Äggröra, omelett, lös- respektive hårdkokta ägg – så gott! Den här hönsrasen är dessutom erkända för att vara goda värpare, under förutsättning att de har det bra och utfodras på rätt sätt.
Sagt och gjort och enligt konstens alla regler flyttade de in i ”Ritz Hönston” här hos oss, en hönsgård utöver det vanliga kan jag säga. De fick det uppenbarligen alldeles för bekvämt där i halmlådorna då äggen lös med sin frånvaro, och om det blev några så låg merparten krossade på marken varje morgon.
Dessutom hann skaran reduceras med två stycken då hönsgården en natt besöktes av antingen en mård eller iller, varvid ”hotellet” var alldeles fjädernerlusat morgonen efter – höns släpper sina fjädrar när de blir rädda och befinner sig i fara. Det blev begravning av Hönan Agda nummer 10 och dagarna senare saknades även Agda 9, som vi befarade hade tagits av en rovfågel. Det är inte utan dramatik att äga höns, ska ni veta.
Hursomhelst, lite omstruktureringar i ”Ritz Hönston” fick det bli och vips så började äggen komma. Från 3 per dag var vi uppe i 8. Och från 8 steg det snart till 15. Hjälp! Hur många ägg kan man äta per dag och hur många variationer på omelett finns det? Äggen fick flytta till diverse bekanta för det här blev ju lite mycket. Ibland hade man dock kunnat önska att några av dem faktiskt hade varit av choklad.
Glad påsk!
