Jag har problem. Rättare sagt jag har två problem. Inte ens Sambon har någon lösning vilket är oroväckande. Det brukar hon alltid ha. Problem nummer ett är den här ”Sommartiden” som slog oss i skallen den 31 mars. Jag fattar ingenting. Varför har man sommartid?
En del säger att det beror på korna, dom mjölkar bättre när dom får sommartid. Den förklaringen håller inte. Jag tror inte att korna ropar hurra och klämmer ur sig ett par liter extra bara för att dom går upp lite senare. Andra påstår att vi får längre dagar med sommartid! Det måste ju vara tvärtom.
När man som vanligt kommer uppklampandes klockan sju på morgonen så är hon ju redan åtta. Man får lätt panik eftersom man har ett möte klockan nio som ju egentligen är klockan tio men det har man i förvirringen glömt. Sedan när man vid nio-tiden på kvällen sitter på sin bar och tar en stilla kvällspilsner så är klockan redan tio!
Så jag kan inte få det till något annat än att dagen blir kortare. Hur jag än vänder och vrider på det hela så står jag på en timma minus.
Det är möjligt att jag har gjort en så kallad logisk kullerbytta här, jag är ganska bra på det.
Jag är måttligt förtjust i att vara logisk, logik gör tillvaron tråkig. Dessutom är det lättare att leva i Spanien om man utgår från att logik bara är något som räkne-nissar håller på med. Nej, sommartid är någon sorts mumbo-jumbo som har med månen, konstellationer och Kräftans vändkrets att göra. Tror jag.
Mitt andra problem som inte är fullt så allvarligt är att något som inte stämmer, stämmer därför att det är officiellt som det här med våren. ”Officiellt” börjar den den 20 mars. Problemet är bara att ingen har talat om det för huvudpersonen ifråga. Så den 20 mars kom och gick men Våren kom inte. I varje fall inte i bergen här uppe hos oss i Mijas. Vi har haft kallt, regnigt och blåsigt. Inte lika eländigt som i Sverige, men näst intill. Så det får vara hur det vill med det officiella, jag vet bättre.
Jag litar på mina egna budbärare. Utöver alla mina andra fantastiska egenskaper har jag nämligen också blivit spågubbe. Jag spår väder.

När ”helikoptrarna” har anlänt så vet jag att det härliga vädret också anländer. ”Helikoptrarna”, som jag kallar dem, är de där små flugorna som dyker upp så fort värmen närmar sig. Osvikligt.

Bortsett från att de förebådar fint väder är de fascinerande. Dom bara hänger där i luften och ryttlar. Sedan flyttar de sig blixtsnabbt i sidled. Sen står dom stilla och ryttlar igen. Blixtsnabb rusch åt höger och så en stunds ryttlande. Som om dom missförstått vad dom är för några och beter sig som rovfåglar.
Dom sätter sig aldrig någonstans. Dom bara hänger omkring. Man undrar ju ängsligt vad dom lever av. Dom kanske sniffar syre, inte vet jag, men de är ett säkert tecken på bra väder.

Annars är det en tricky sak det här med väder. När SMHI hemma i Sverige försöker att vara lite populistiska i sin långtidsprognos för sommaren är det inte snack om något annat än att det blir den varmaste sommaren i mannaminne.

Då är det alltid någon kvällstidning som vill ha bekräftelse och enklaste sättet att få det är att ringa Erik Blind. Han, lappgubben ni vet, som talar om hur vädret skall bli genom att studera lavar och aborrgälar.’
”Det blir åska, drivis och svinkallt” svarar gubben.

Varpå grabbarna och tjejerna på SMHI smyger iväg och tjackar upp sig på sydväst och regnrock. För gubben har ju alltid rätt. Precis som mina små ”helikoptrar”.

Må väl i solskenet och ta hand om er.
Saludos amigas/os
HansG