Artros eller osteoartrit är den vanligaste ledsjukdomen i värden. Sjukdomen kallades tidigare för ”ledförslitning”, men numera är denna benämning ifrågasatt. Av ortoped Arne Vara, Arcanum Tel 643 978 182

Forskning under 2000-talet pekar mot att artros inte är relaterat till successivt ledslitage, och att människor med måttlig fysisk aktivitet inte löper större risk för artros än andra. Ungefär var fjärde svensk över 45 år lider av artros, vilket motsvarar cirka 1 miljon människor. Sjukdomen är vanligast hos kvinnor och förekomsten av artros ökar med stigande ålder. Vid artros är hela leden angripen eftersom sjukdomen orsakar för-ändringar i såväl i ledbrosk, ben, ledkapsel som muskler.

I alla vävnader i kroppen pågår en ständig nedbrytning och uppbyggnad.

Detta gör att vävnaden förnyas. Sjukdomen antas orsakas av en rubbning av den här balansen, så att broskvävnaden bryts ned snabbare än den hinner byggas upp.

Det är ofta flera samverkande faktorer som leder till den här obalansen. Förändringarna kommer gradvis under årens lopp och den skadade broskvävnaden i leden kan inte mera förnyas till sitt ursprungsskick. Detta beror på flera saker, men långvarig över- eller felbelastning av leden är riskfaktorer. Artros kan även vara ärftlig.

Artrosbehandling går därför främst ut på att minska den negativa belastningen som riktas mot leden. Artros är vanligast i höft- och knäled, men det förekommer även att axel-, rygg- fot-, finger- och tåled drabbas.

Det vanligaste symptomet vid artros är smärta i leder, som blir värre vid rörelse och belastning. Smärtan leder till minskad rörlighet och funktionsförmåga. När sjukdomen framskrider blir smärtan konstant och besvärar också under natten. Stelhet, särskilt på morgonen och efter att ha varit stilla länge, och svårighet med att resa sig är också vanliga symptom. Symptomen brukar lätta under dagen. Höftartros känns ofta i ljumsken och på övre delen av lårets framsida. Smärtan vid knäledsartros är lokal, den känns i huvudsak i knäområdet och det är vanligt att det hörs ett rasslande ljud från leden och ibland kan det kännas som om leden låser sig.

Diagnosen artros ställs av läkaren utgående från patientens symptom, undersökning av lederna och röntgenbilder eller MRI.

Än så länge har man inte kunnat framställa något botemedel mot artros. Det finns dock olika sätt att lindra den smärta och stelhet som kommer med sjukdomen.

De viktigaste riskfaktorerna för knä- och höftledsartros är sådana, som man i förebyggande syfte kan påverka själv: undvik övervikt. Om man redan har övervikt minskar en viktnedgång på cirka 5 kg risken för knäledsartros hos kvinnor med upp till 50 procent. Undvik också att skada lederna och att lyfta tunga bördor. Handledning av egenvård innebär att läkaren eller någon annan yrkesperson inom sjuk- ochhälsovården berättar för patienten om sjukdomen och om hur patienten själv kan underlätta situationen t ex lämplig motion, metoder för smärtlindring och behandling av smärta, viktnedgång och kostrådgivning samt att förebygga skador på lederna.

Motionsformer som rekommenderas är sådana där leden inte blir utsatt för kraftig belasting, stötar eller vridningar och där risken för olyckor år liten. Sådan motion är till exempel simning, vattengymnastik, cykling, och gång. För egenbehandling av artros rekommenderas främst värkmedicinen paracetamol. Paracetamol har mindre biverkningar än antiinflammatoriska läkemedel. Vid egenbehandling är den maximala dosen paracetamol 3 g per dygn. Om effekten av paracetamol inte räcker övergår man till antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) som bör användas med minsta möjliga effektiva dos och så kort tid som möjligt med tanke på biverkningar som gastrointestinal irritation och effekt på det kardiovaskulära systemet. Inflammationsskov vid knäartros behandlar man med glukokortikoid injektioner som läkaren ger i knäleden. Glukokortikoider reagerar med inflammationen och minskar således ledvärken under i genomsnitt två till tre veckors tid. Andra intraartikulära injektioner är Arzal, Hyalgan (natriumhyaluronat) och Synvic one (hylan g-f 20). Dessa ämnen smörjer och lindrar irritationen i lederna. En del patienter har också fått hjälp av glukosamin och kondroitin.

Om ingen annan behandlingsform har hjälpt mot artrossmärtan och patientens funktionsförmåga är väsentligt nedsatt kan man föreslå en endoprotesoperation där leden ersätts med en konstgjort led. Endoprotesoperationen minskar smärtan och förbättrar patientens funktionsförmåga och livskvalitet. Resultaten har visat sig vara mycket bra på längre sikt ännu 10-15 år efter operationen. Det går att vara fysiskt aktiv även med artros. Det finns ingen säker prognos vid artros utan det varierar från person till person. Livet är rörelse, utan rörelse finns inget liv. Engelsmannen säger det enklare: Use it or lose it!