Staysure Marbella Legends gick av stapeln mellan den 14 och 16 februari på Aloha Golf Club i Marbella. Den prestigefyllda golftävlingen markerar starten på Legends Tour-säsongen. Turneringen har samlat 60 framstående golfspelare inklusive sex Major-vinnare, två Ryder Cup-kaptener och 17 tidigare Ryder Cup-deltagare.
Som ett fint inslag fick några yngre förmågor lov att träffa och lära sig av legenderna.
Av Frida Fagerdahl e-post: frida.fagerdahl@gmail.com
På fredagen fick en ung spansk talang Samuel Love från Gualdamina gå tre hål tillsammans med mästaren Miguel Ángel Jiménez. Till Comunicación JGolf säger den femtonårige Love att han tyckte det var underbart och att han lärde sig mycket av sin idol. Han fick feedback för varje slag och gillade både spelet och attityden Jiménez utstrålade. Jiménez svarar att han ser enormt potential i honom som framtida golfspelare.
På lördagen fick spelarna svinga sina klubbor under en mulen februarihimmel. Jiménez gjorde en av de bästa rundorna och hamnade på delad tredje plats med 8 under par. Engelsmannen Simon Griffith stod i ledningen med 11 under par efterföljt av Colin Montgomerie på 9 under par.
Lundberg bäste svensk
Söndagen var en fantastisk solig dag med riktig vårstämning i luften. Inför sista ronden stod Mikael Lundberg högst placerad av svenskarna på delad åttonde plats. Han började stark på fredagen, tappade lite på lördagen men gjorde sedan en imponerande runda på söndagen och avslutade hela tävlingen på tredje plats, fyra slag bakom Simon Griffith som kammade hem guldet. Jiménez halkade ner på fjärde plats men när han hålade ut på sista rundans artonde hål fick rungande applåder. Det märks att han är populär och omtyckt av både unga och gamla fans. Bland amatörspelarna kammade svensken Bengt Waxberg hem en delad andra plats.
Några av de mest uppskattade svenska golfprofilerna som deltog i tävlingen var Joakim Haeggman, Jarmo Sandelin och Niclas Fasth. Under tredje ronden följde vi legenden Joakim Haeggman som gick i samma boll som dansken Anders Hansen och skotten Gary Orr.
Tävlingsledare fick tillkallas för att friska upp de nya golfreglerna för de tre legendariska proffsen.
Haeggman, född 28 augusti 1969 i Kalmar, blev historisk 1993 som den förste svensken att representera Europa i Ryder Cup. Under sin karriär har han vunnit tre titlar på European Tour och etablerat sig som en av Sveriges mest framstående golfspelare.
Under rundan är det tydligt att alla tre spelarna har det trevligt ihop och att de berömmer varandra vid bra slag. Vid femte hålet hamnar Hansen bakom en soptunna och det blir fri dropp. De tre proffsen samlas kring bollen och försöker komma fram till vad det nu är som gäller. Är det en eller två klubblängder man får droppa från.
– Jag blir galen på de här nya reglerna, utbrister Haeggman.
Tävlingsledare får tillkallas och det visar sig vara en klubblängd som gäller enligt de nya reglerna.
Efter inlämnat score kort får vi prata en stund med Haeggman. Han avslutade på delad fjortonde plats. På det stora hela är han ändå ganska nöjd. Eftersom tävlingen ligger lite isolerat från resten av touren som fortsätter i april har det inte varit flera veckors träning innan denna. Inför april kommer han vara mer fysiskt förberedd.
– Jag är lite halvskadad, lite trasig. Jag fick en bristning i höger hamstring på gymmet för tolv dagar sedan. Då är det lite svårt att skjuta iväg som man ska och då hamnar man lite under ibland på slagen, säger Haeggman.
Haeggman förklarar att många av dem är lite halvskadade.
– Vi är gamla. Antingen är man skadad för att man inte sköter sig eller så är man skadad för att man försöker sköta sig, säger han med ett leende.
Han är glad och lycklig att han får möjlighet att hålla på med det här.
– Det är klart att den här avslutningen de sista nio känns lite onödig. Jag var ju bättre på de första nio, hade en bra chans på åttan och nian, och så duffar jag en chip på tian och avslutar med en tre putt, säger han med en stor suck.
– Men det är typiskt det som händer när man inte är helt vältränad och då blir det lite mer spänning och det sitter inte helt, fortsätter Haeggman.
Haeggman är noga med att läsa av puttlinjen. Det blir några burpees på en runda.
Mest av allt tycker han dock att det är en ynnest att få hålla på med det här. Att få en chans att göra det han älskar en gång till. Mycket av glädjen är alla kompisar. Han har haft mer än 20 år på den andra touren. Även om de närmsta kompisarna såklart är där hemma så är nog nummer fem till trettio av de bästa vännerna från touren.
– Någon är österrikare, någon australiensare, två är spanjorer och så vidare. Nu har vi fått chansen att umgås ett tag. Visst vi tränar, vi bråkar, vi sparkar på grejer. Men på kvällarna så går vi och käkar ihop, spelar in ihop, har trevligt ihop, bor ihop och gör saker ihop.
Till svar på tack för intervjun utbrister han.
– Ja men tack själv. Tack för att ni är här. Det är ni som gör det möjligt för oss att få fortsätta göra det vi älskar.
