Efter många års lidande fick jag 2008 äntligen konstaterat att jag led av vinterdepression och bestämde jag mig då för att tillbringa den mörka årstiden i solen allt för att må bra under resten av mitt liv. Av Frida Hansson
E-post: farida392@hotmail.com
Valde att med bil ta mig sakta ner till Benidorm och stanna där en månad. Efterhand fortsatte jag utmed spanska kusten och stannade på olika platser under längre eller kortare tid. Följa solen och sedan ta kustvägen genom Portugal och Frankrike hem igen till våren någon gång i mars/april.
Men ödet hade något annat i tankarna. Efter en vecka på småvägar genom charmiga små tyska byar, fortsatte färden vidare genom franska småbyar och ett besök i den fantastiska lavendel doftande franska staden Avignon där så många påvar genom historien kommit ifrån.
Gränsen mellan Frankrike och Spanien passerades när jag insåg jag att bilen måste tankas. Sagt och gjort och när jag då skulle sätta mig i bilen, slängde jag som vanligt min handväska på passagerarsätet innan jag steg in i bilen.
Då påkallade en man min uppmärksamhet och tilltalade mig på spanska, jag vände mig mot honom och tog några steg mot honom och sa: no comprende varpå han upprepade samma sak några gånger till men fick samma svar från mig.
Då gick han därifrån och jag kunde äntligen sätta mig i bilen och i lugn och ro göra anteckningar om mina utgifter och därefter titta på kartan och bestämma vidare färd ner mot Benidorm som jag hade som mål för att bo i några veckor eller kanske någon månad.
När allt var klart skulle jag ta min väska och programmera min GPS. Jag räckte ut handen efter väskan men den fanns inte fanns där. Panik. Hela bilen undersöktes innan jag förstod vad som hänt. Mannen som tilltalat mig var i maskopi med en annan tjuv och denne hade kvickt som attan och smidigt tagit sig förbi bakom mig, tagit väska och stuckit medan den andre uppehållit mig.
In på tankstället försökte jag förklara vad som skett och bad dom ringa polisen. Nu uppstod mer problem, mannen vägrade och hänvisade mig till en betaltelefon. Han fattade tydligen inte att jag blivit av med allt, utom bilnycklar och en fulltankad bil.
Efter mycket dividerande förstod han äntligen mig och ringde polisen som tog evigheter (tyckte jag som var närmast i panik) på sig att komma. Nästa problem, jag ville ju så snabbt som möjligt stoppa mitt Visakort men polisen tyckte det var viktigare att om och om igen ställa samma fråga och få samma svar.
Till sist röt jag till den charmigt/snygge polisen och sa på engelska att jag inte kommer att besvara en enda fråga till förrän jag fått tillåtelse att ringa det viktiga samtalet för att spärra Visakortet. Äntligen förstod han och jag fick tillåtelse att ringa men av operatören i Sverige förstod jag att kontot redan var tömt.
Då sa polisen att jag skulle få fri passage att åka på betalmotorvägen för att på snabbast möjliga sätt komma till ett svenskt konsulat i närmaste stad vilket var Valencia.
När polisen hade ordnat allt på plats, fick jag order att anmäla mig hos polisen i Valencia som skulle ta hand om mig. Fick parkera på deras parkering då konsulatet låg rätt över gatan.
Som tur var hade jag handlat lite mat och dricka så jag kunde lägga mig bak i bilen (som var bäddad och klar) utan hunger och invänta morgondagen då konsulatet öppnade klockan 9. Den spansktalande som var anställd ringde efter en svensktalande kvinna som hjälpte mig att nå min dotter i Sverige som skickade pengar till mig.
Det var den svenska kvinnans fridag så hon fortsatte till sitt och jag gick på posten där jag skulle hämta pengar från dottern. Ert pass tack, säger kvinnan på posten och jag får förklara att jag blivit bestulen och då visar det sig att hon inte kan betala ut pengar till mig. Hon ringer den svenska kvinna som återkommer och tar åter kontakt med dottern i Sverige och ber henne att ändra pengasändningen till hennes namn. Vilket min dotter gör.
Väntan och väntan och 2 minuter innan posten stänger för dagen kan äntligen kvinnan lösa ut mina pengar. Från klockan 9 till 14, och äntligen är allt klart.
Nu styrde jag kosan mot Sverige och tog snabbaste vägen via motorvägar och Autobahn. Nu ville jag bara hem och anmäla det hela hos svensk polis. Pass, körkort, Visa, ja allt var ju borta och måste ersättas.
Efteråt har jag funderat och insett att tjuvarna säkert utsett mig som offer. De stod säkert i närheten, kanske bakom glasväggen, med kikare och spanade på mig när jag slog koden i kassan. I Sverige blev det inga problem, försäkringen betalade alla utgifter för alla handlingar och banken betalade tillbaka alla pengar.
Denna upplevelse blev slutet för mina månadslånga resor runtom i Europa och numera är det bara flyg till Málaga och min hyrda studio i Almuñécar som gäller. Tryggt och snabbt.
