Det har varit en mycket torr vår men när sommaren närmar sig kan man lita på att jakarandaträdens blåa blomklasar spricker ut. Träden tror att det är höst, för det är det i Sydamerika, deras hemland. I Australien säger man: When the bloom of the jakaranda tree is here, Christmas time is near. Text/foto: Lennart Ekman
lennartekman@hotmail.com
Ärttörne (Ulex europaeus)
Trots torkan kan man alltid njuta av klargula buskar ute i markerna. Ärttörne är en av dem, andra heter t ex törnginst och djävulsginst och då inser man att man inte ska plocka kvistar av dem. De har hemska tornar vilket gör att de står kvar även när getflockar gått fram. En annan fördel är att de kan vara “barnkammare” åt känsligare växter som kan växa i fred under taggbuskarna för att sedan klara sig när de vuxit till sig.
Ett av de spanska namnen på ärttörne är aulaga.
Jättestinkfloka (Ferula communis)
Den här pampiga växten hör till fänkålen men är mest bekant för sin stjälk som man kan ta med sig glödande kol i, om man nu vill flytta på eld. Det gjorde Prometheus som stal elden från gudarna och tog med sig den till människorna, vilket vi ju ska vara tacksamma för. Zeus var inte glad utan straffade Prometheus genom att låta en örn kalasa på hans lever.
Inte fullt så blodiga straff utmätte lärare förr med färlan, som man kunde tillverka av ferulans stjälk.
Magnolia
Magnoliaarterna, som är många, är uråldriga växter som har överlevt istider och kontinentaldrifter. Urmagnoliorna fanns till och med före bina och fick hjälp av skalbaggar med pollineringen.
Professor Pierre Magnol, chef för Montpelliers botaniska trädgård, kom 1689 ut med en epokgörande bok som indelade växterna i familjer. 1753 kom Linnes verk som blev allenarådande. Linne gav i alla fall Magnol evig ära med namnet på magnoliafamiljen.
