Vi börjar med Jona. Profeten Jona fick av Herren i uppdrag att få människorna i Nineve att förbättra sitt leverne. Jona försökte komma undan sitt uppdrag och fly till Tarsos (Tartessis) i södra Spanien, där man levde gott. Han fann ett skepp med denna destination, betalade och steg ombord. Text Britt-Marie Ekman
Herren ogillade detta och framkallade en svår storm. Sjömännen på skeppet kastade allt överbord för att klara färden. Jona greps av ånger och erbjöd sig att kastas i havet och så bedarrade stormen. Jona blev uppslukad av en stor fisk och stannade i dess mage i tre dagar. Efter avbön hos Herren och löfte om att bege sig till Nineve blev han räddad.
Så tar vi historien om Herkules
Geografen Estrabon, ungefär samtida med kejsar Augustus, berättar om Tartessos: Här konstruerade Herkules två pelare som monument över sin ansträngande resa efter sitt tionde storverk och han blev ombedd att vakta Gerions hjord. I Tartessos skog fanns stora hjordar av nötkreatur och där hade man lärt sig använda plogen.
Man tog vara på honung och var kunnig i boskapsskötsel och framför allt i metallurgi.
Var fanns då Tartessos? Greken Homeros visste: “Tartessos är känt som längst västerut där solens skarpa ljus faller i Oceanen och lägger den svarta natten över jorden, som ger säd”.
Estrabon berättar vidare: I Tartessos finns ett oerhört välstånd och ett lyxigt leverne. Det är inte att undra på att Jona föredrog Tartessos framför Nineve.
Fanns riket?
Herodotos skriver att Tartessos låg bortom Herkules pelare, det vill säga Gibraltar. Senare forskning har lämnat myterna och anser att Tartessos var samhällen som föregick feniciernas i Cadizregionen i provinsen Huelva och i nedre delen av Guadalquivirdalen i slutet av bronsåldern. Det är en bred region med stora fynd av mineral, silver i synnerhet.
Man anser att tartessierna hade skapat en kulturell tradition som vissa fynd visar. Man har identifierat 300 bosättningar som kan ha varit tartessiska. Flodmynningarna Guadalquivir, Guadiana, Tinto och Odiel stämmer med de antika geografernas beskrivningar av floder som flyter genom Tartessos område. I provinsen Huelva har man hittat fynd av ugnar från 700-talet för att smälta koppar, guld och silver. Mineralerna kom troligen från Rio Tinto där man hade gruvdrift mycket tidigt. Ett av dagbrotten heter Cerro Salomon.
Man hade bördig jord som gav rika skördar och man var skicklig i boskapsuppfödning. Tartessierna skapade keramik av hög klass och skickliga guldsmeder formade vackra smycken.
Fenicierna drog nytta av dessa utvecklade samhällens kunskaper och handlade med dem och tartessierna blev mycket rika. Gravfynd av bronskärl, elfenbenskammar och fantastiska smycken tyder på rikedom hos en del av samhällets medlemmar.
Man vet att fenicierna använde silver härifrån för att betala tribut till assyrierna som intagit den feniciska staden Tyrus. Feniciska källor berättar om Tartessos och i Bibeln beskrivs hur kung Salomo handlar med Tarsis eller Tartessos.
Man kan undra om det är Herkules som vaktade boskap i Tartessos eller om det är Herkules pelare som omger vapenskölden i det spanska riksvapnet. Myterna innehåller förmodligen lite sanning.
1958 upphörde Tartessos rikedomar att blott vara en legend. Muraren Alonso Hinojoso del Pino fann under sitt arbete med byggnadsrestaurering de guldföremål som fick namnet “Skatten i Carambolo”. Carambolo är en liten by norr om Sevilla nära orten Camas. Skatten kan nu ses på Arkeologiska Museet i Sevilla.
Forskningen och utgrävningarna mellan 2002 och 2005 har spridit ytterligare ljus över det sägenomspunna Tartessos. Man har funnit ett altare i form av ett utspänt tjurskinn, man anser att de ägnade sig åt solkult och delade kult av Baal och gudinnan Astarte med fenicierna Man hade avancerad kunskap speciellt i metallurgi och samhället var socialt hierarktiskt med en kung i toppen. Siste kungen var Argantanio som levde i 120 år sägs det och regerade i 80. Forskarna säger att från andra tusentalet före Kristus var Tartessos ett handelsimperium med fenicierna och glansåldern var mellan 700 och 500 fKr. Om man hade en huvudstad hade den enligt experterna legat mellan Cadiz och Huelva i Coto de Donanaområdet.
Det berättas att när de första feniciska skeppen som besökt Tartessos återvände, hade de så stor last silver, att för att få lasten med hem var de tvugna att ersätta metallföremål på skeppet med likadana av silver, t o m ankaret göt de i silver. I ett utbrett område i sydvästra Spanien har man funnit skatter av ädla metaller av tartessiskt ursprung.
När och varför detta spanska eldorado dog ut och försvann tvistar de lärde om. Men nog är det spännande när legend och saga blir verklighet.
Fotnot: Fenicierna var ett sjöfarande folk från trakten av nuvarande Libanon.
