Björkar, kastrerade tuppar och fjordar. Galicien är onekligen annorlunda än övriga Spanien. Av Morgan Skantz

Blött och blåsigt. Atlanten utgör gräns i väster, och det är här det ligger: Rias Baixas, ett av Spaniens mest spännande vitvinsområden. Men det har inte alltid varit så. För tjugo år sedan fanns här ingen modern utrustning för vintillverkning. Då var det till och med sällsynt att kunna hitta en vinflaska med etikett. Men oj vad snabbt utvecklingen gått sedan dess!

Drottningen
Nu som då är det i alla fall en sak som är sig lik. Drottningen heter Albariño! En mycket liten, småprickig gulgrön druva, som trivs alldeles förträffligt med de svala Atlantvindarna och i den ständigt fuktiga jorden.

När Albariñodruvorna förvandlats till vin blir resultaten oftast eleganta och friska viner där äpple, persika och lime brukar spela huvudrollen. Inte sällan mot en bakgrund av skaldjursskal, som utgör en stor del av jordmånen i detta vinområde. Albariñovinerna är i sanning unika. Och skräddarsydda för fisk och skaldjur!

Vinmakarna är oftast kvinnor
Unikt är också att det ingen annanstans i världen finns så många vinmakare som är kvinnor som just här. Faktum är att mer än hälften av alla bodegor i Rias Baixas idag styrs av kvinnor.
Jag talar med den mycket ansedda vinmakaren Cristina Mantilla, som basar över vinproduktionen hos ett 10-tal bodegor, och hon berättar:

”När jag började göra vin här för snart tjugo år sedan var kvinnornas arbete på bodegorna uteslutande pappersarbete och städning. Nu är situationen helt annorlunda. I Rias Baixas finns idag 204 bodegor och mer än hälften av allt vin från dessa har tillkommit under ledning av kvinnor”.

Historia och tradition
Även om kvinnorna tidigare inte arbetade som vinmakare finns det ändå en historisk koppling till kvinnor ch vin i Galicien. Regionen var tidigare en av de fattigaste i Spanien. Männen sökte sig därför oftast till jöss för att få arbete. Andra reste till Kataloniens industrier eller flyttade utomlands för att skaffa sin amiljs försörjning. Kvar hemma lämnades kvinnorna att sköta det lilla lantbruket och de små ingårdarna.
”Kvinnorna fick då stort inflytande över hem och familj. De skaffade sig därmed en hög social status. ågot som vår generation nu kan skörda frukterna av.”, konstaterar Cristina Mantilla.

Högsta chefen är kvinna
Vinområdet D.O. Rias Baixas har Atlanten som gräns åt väster. I norr går gränsen i höjd med
pilgrimsstaden Santiago de Compostela (efter Sant Iago, gallisiska för Helgonet Jakob) och sträcker sig
i söder till floden Miño, som utgör naturlig gräns mot Portugal.
Högsta chefen för all vinproduktion i området, ordföranden i Consejo Regulador, är också kvinna
– den mycket dynamiska María Soledad Bueno, som även äger bodegan Pazo de Señorans.
Förutom tidigare nämnda Cristina Mantilla kan jag nämna några andra vinmakande kvinnor i Rias aixas (några av läsarna kommer säkert att känna igen namnen på vissa bodegor):
Ana Martín (Condes de Albarei), Ana Oliveira (Terras Gauda), Pilar Jiménez (Pazo de Barrantes), María Luisa Freire (Santiago Ruíz), Isabel Salgao (Fillaboa), Angela Martín (Casal Caiero) och María del Ana Quintela (Pazo de Señorans).

Parras
En artikel om Rias Baixas och vinodling skulle vara ofullständig utan några rader om Parras. Eftersom området ligger där det ligger, alldeles intill Atlantkusten och i regniga Galicien, måste vinrankorna hållas högt över marken. Annars skulle druvorna mögla och ruttna. För att undvika detta får rankorna klättra upp i en pergolaliknande ställning, som kallas Parras.
Inte bara praktiskt, oerhört vackert också! Tänk er själva att en solig septemberdag (det finns faktiskt också soliga dagar i Rias Baixas!) promenera under detta tak av vackert gulmogna druvor. Det finns sämre saker att slå huvudet i än vindruvor!

Exklusiv intervju med Cristina Mantilla – världens ledande expert på Albariño
Sedan Cristina Mantilla avslutade sina universitetsstudier i vinkunskap i slutet av 80-talet har hennes karriär gått spikrakt uppåt. Hon räknas sedan länge till eliten bland spanska önologer. Dessutom anser en samstämmig internationell vinexpertis att hon idag är världens ledande expert på druvsorten Albariño.
Sedan många år arbetar Cristina Mantilla som så kallad ”flying winemaker”. Hennes gedigna vinkunnande anlitas för närvarande av inte mindre än tio av Rias Baixas ledande bodegor.
Dessutom efterfrågas hon flitigt som konsult av flera vinproducenter, som valt att satsa på Albariño i Nya Världen, framför allt i USA och Australien.
Hon ställer ogärna upp på intervjuer, men Svenska Magasinet och undertecknad har fått en pratstund med denna lika välrenommerade som upptagna vinkvinna.

Årgångens betydelse
Som utgångspunkt för vårt samtal har jag valt vinet Maior de Mendoza sobre lias (på bädden av sina skal, red. anm.) årgång 2008.

Om du jämför årgångarna 2007 och 2008?
”Sommaren 2008 var både kall och blöt med mycket hög luftfuktighet. Det här medförde att druvorna mognade väldigt sent. Vid skörden var syran i druvorna ovanligt hög. Sommaren innan, 2007, var det tvärt om. Mycket varmt och torrt. Resultatet blev att vinerna det året blev väldigt ”söta” jämfört med 2008, som gav mycket ”torra” viner.”

Årgången 2009 då?
”Vinerna från 2009 kommer att bli bättre än 2007 och 2008 tillsammans”, skrattar Cristina, och tillägger: ”Årgång 2009 kommer sannolikt att gå till historien som en av de bästa i Rias Baixas vinhistoria.”

En stor liten druva
Om du mycket kort ska sammanfatta vad som är så bra med Albariño?
”En underbar druvsort, som i sina bästa stunder ger utsökta viner med stor kropp, fin struktur och massor av smak. Ibland kan man faktiskt hitta något så ovanligt som kanel i dessa viner. Kanel brukar vi ju annars förknippa med rödviner. Albariño upphör aldrig att förvåna. Det är en stor liten druva!”

Gamla stockar
När det gäller rödvin så säger man att vinet blir bättre på druvor från äldre vinstockar, viñas viejas. Gäller detta även vita viner?
”När vi gör ett vin, som det du just nu provar, ett sobre lias-vin, så är detta mycket viktigt. Skalen vi använder som ”bädd” måste vara av allra högsta kvalitet om resultatet ska bli riktigt bra. Och här finns bra förutsättningar hos just Maior de Mendoza. De flesta av vinstockarna här är mellan tjugo och tjugofem år. Ett mindre antal stockar är ännu äldre, mellan fyrtio och femtio år. Men tyvärr blev kvantiteten just år 2008 väldigt liten från dessa äldsta stockar så därför gjorde vi bara 1000 flaskor sobre lias-vin detta år.”

Jorden
Hur viktig är jordmånen för Albariñodruvan?
”Bra fråga. Vi jobbar sedan några år på detta. Albariño trivs allra bäst på granitjordar, som har lågt syrainnehåll. Det är sådan jordmån som finns hos Maior de Mendoza i Salnés. Detta trots att området är omgivet av Atlanten på tre sidor. Längre söderut med större exponering mot havet, är ibland syrahalten i jorden egentligen alltför hög för denna druvsort, som i sig har hög syra. Lösningen på det här problemet försöker vi nu bland annat finna genom att korsa fram Albariñostockar med mindre syrainnehåll.”

Albariño – mer än en druva
Hon är allt en underbar liten rackare. Denna småprickiga, gula snarare än gröna, gallisiska druvsort. När hon förvandlats till vin blir detta i sina allra bästa stunder elegant, friskt och komplext. Tropisk frukt, ett stänk av citrus mot en fond av det vi brukar kalla mineral är utmärkande drag.

Den vackraste, och kanske mest träffande beskrivning, jag känner till om Albariño har jag lånat från andra sidan Atlanten:
”Albariño är en underbar blandning av några mer kända druvor. Gräs och citrustonerna från Sauvignon Blanc, persika och ananassmakerna hos Viognier samt den eleganta mineralkaraktären vi uppskattar i Riesling. Albariñovin från Spanien är som skräddarsytt för skaldjur i alla dess former!”

För oss Albariñoälskare är naturligtvis en beskrivning som denna rena rama poesin. Tack säger jag till min kollega i San Francisco, Tim Teichgraeber.

Kapun, kastrerad tupp
Nu snackar vi gallisisk delikatess! Ungtupparna kommer till världen i mars och april. De göds sedan med säd, majs och kastanjer tills de i december uppnått en vikt på minst två kilo. Ibland spetsas fodret med lite vin för att aromen på köttet ska bli ännu bättre. Lyxvarianten på kapun heter Capón con ostras, alltså ostronfylld Kapun.

Önolog eller oenolog
På spanska heter vinmakare enolog. Men vad heter det på svenska, önolog eller oenolog?
Så här svarar TNC, Sveriges nationella centrum för terminologi och fackspråk:
”Båda formerna existerar men vi rekommenderar önolog. Utvecklingen tycks ha varit enolog – œnolog – önolog. Öno- kommer ursprungligen från grekiskans oinos (vin). Oi på grekiska har ofta blivit e på svenska, t.ex. ekonomi av oikonomia (oikos betyder hus).”