Centralbankernas viktigaste uppgift är att värna prisstabiliteten, men de ska också stimulera tillväxten och främja sysselsättningen. Dessa mål har inte ändrats, men centralbankernas åsikter om hur man bäst uppnår dem har börjat gå isär. Av Jesper Hertz, Chief Representative Nordea Bank S.A.
I USA visar de senaste BNP-siffrorna att ekonomin växer med besked. Detta har väckt förväntningar om att Federal Reserve ska höja styrräntan. Samtidigt har den stigande sysselsättningen inte ännu gett upphov till några större löneökningar, och det innebär att Fed kan avvakta ännu en tid. Många analytiker räknar med att Fed börjar höja den korta styrräntan lite försiktigt före mitten av 2015, men om sysselsättningen ökar ännu mer och inflationstrycket stegras kan höjningarna komma mycket tidigare.
I Europa är Storbritannien den första fågel Fenix som rest sig ur finanskrisens aska. Men den brittiska pånyttfödelsen hotas av bostadsmarknaden där huspriserna stiger betydligt snabbare än inkomsterna. Både den brittiska centralbanken och Internationella valutafonden ser med stigande oro på de galopperande huspriserna, och om utvecklingen fortgår lär Bank of England höja styrräntan ganska snart, särskilt om inflationen också tar fart.
I euroområdet däremot varierar utvecklingen mellan lam och obefintlig. Det finns också en stigande risk för deflation. ECB inser detta och därför har man satt in åtgärder som ska stimulera till ökade investeringar och bekämpa den arbetslöshet som bitit sig fast i vissa regioner. Fler åtgärder kan följa. I andra delar av Europa kan styrräntorna sänkas ytterligare i länder som vill hålla liv i en bräcklig tillväxt, samtidigt som deflationshotet blir allt allvarligare. Ett exempel är Sverige där Riksbanken genomförde en oväntat stor räntesänkning i början av juli.
Bubblor skapar trubbel
I Asien håller Kina på att få fart på ekonomin igen. Om inte ekonomin oväntat börjar rusa, eller om den ser ut att gå in i en ny svacka, så lär de kinesiska styrräntorna lämnas oförändrade. Japan har samtidigt börjat få utdelning på sin penningpolitik som bland annat skulle sätta punkt för den deflation som rått i landet i två decennier. Den japanska inflationen ligger nu på den högsta nivån sedan 1991. Inflationen väntas gå ner, men om så inte sker lär räntespekulationerna börja cirkulera också i Japan.
Centralbankerna befinner sig alltså i två penningpolitiska läger: vissa kan tänka sig att höja styrräntan medan andra menar att den bör sänkas ytterligare. Det är en konsekvens av att uppgången i världsekonomin är väldigt ojämn, och det gör också ränte- och aktiemarknaden mer sårbar för oväntade penningpolitiska chocker än vad den annars skulle vara. Och i dag när många marknadsaktörer verkar ha invaggats i någon slags falsk trygghet så utgör detta ett allt allvarligare hot.
