Ett nytt år, och alla hoppas vi att det nya året ska bära med sig det vi önskat och drömt. Jag antar att nästan alla människor har en gemensam dröm …. att det virus som satte världen på prov ska övervinnas. Jag tycker att världens befolkning har visat hur mycket, ja gränslöst, man har av vänskap och medmänsklighet under den här tiden. Av Bambi Elinsdotter
e-post: bambiseget@yahoo.se

Folk har handlat åt varandra. Sjungit för varandra från balkonger och terrasser. Hittat på alla möjliga roliga saker för att medmänniskor ska ha det bra.

Några av de roligaste påhitten var när två professionella tennisspelande tjejer spelade från takterrasserna från var sitt hus! Ett annat exempel är ett äldre par, där den ena bodde i sydligaste Danmark och den andra i Nordligaste Tyskland och hur de hittade på ett sätt att få vara tillsammans, när vädret tillät! De satte bordet mitt på gränsen och stolarna i var sitt land, sedan satt de där och njöt av kaffe och bullar. En kille i bästa övre medelåldern som shakade loss på sin balkong till musiken som kom från en annan balkong. Musikanter som gav större eller mindre konserter från sina balkonger, jag var en av dem, och mina grannar visade verkligen uppskattning. Andra bjöd grannar i huset mitt emot på vin, de skickade vinflaska och glas i en korg över till de andra via ett rep som spänts över gatan, och så vidare. Restaurangägare och restaurangpersonal som ilade kors och tvärs genom byar och städer, för att leverera mat till hungriga magar. Det skulle lätt kunna skrivas en bok om allt folk hittade på för att andra skulle må bättre. Härligt med underbara människor som skapade en alldeles speciell gemenskap. En gemenskap som alla kommer att minnas den dagen då vi fått tillbaka en någorlunda normal verklighet.

Det bästa med alla dessa olika mer eller mindre finurliga handlingar, är natur – ligtvis att göra medmänniskor glada, men också att man mår så förbaskat bra själv, när man tänder stjärnglitter i andra människors ögon. Det ljusar liksom upp hela tillvaron!

Lite bus och rackartyg blev det också! Jag hade varit och handlat på en mataffär och när jag kommer ut hör jag någon ropa mitt namn från andra sidan vägen. Där stod två väninnor med soppåsar i nävarna framför soptunnorna. Jag tänkte, waow, vilken tillfällighet att de råkade gå ut och slänga sopor precis samtidigt …… men inte var det någon tillfällighet! Det var noga planerat så att de skulle få sig en pratstund och se varandra, på avstånd naturligtvis. Smart och roligt! Likadant gjorde de som ”råkade” gå och handla mat samtidigt; ”nämen är du här vännen! Vad roligt!” och så stod man där på lagligt avstånd så länge man vågade, innan vakten på affä – ren kom och sa att man fick inte stanna och prata med varandra.

Själv ägnade jag mig åt att lura polisen … på ett fint sätt såklart 😉 Jag tränar ju varje dag och har gjort det i många år för att må bra. Jag kör väl en mil om dagen och många gånger ännu mer. Vi fick ju gå ut för att handla livsförnödenheter och jag är vegetarian så mina livsförnödenheter, många av dem, fanns på hälsokostaffä – rer som låg typ en km bort. Så fram och tillbaka dit blev två km, eller hur? När jag kommit tillbaka till utgångspunkten spejade jag ordentligt åt alla håll; ingen polis! Så då åkte jag fram och tillbaka till hälsokostaffären en gång till. Det blev fyra km, alltid något! Jag gjorde en träningsbana runt min egen lilla lägenhet, utnyttjade att jag hade två utgångar till terrassen. Om jag körde runt den banan blev det ca fjorton meter … trodde jag ? så gjorde jag 140 varv blev det nästan två km, trodde jag också. En kompis mätte sträckan och det visade sig att jag tagit till rejält i underkant, sträckan var tjugotvå meter ….. så egentligen körde jag lite drygt tre km.

”It all adds up”, som engelsmän – nen säger, ”alla bäckar små …” säger vi svenskar. Det var många med stegräknare som exakt kunde räkna hur långa deras promenader runt bord, vardagsrum och balkonger i karantänbostaden man tillbringade sitt liv i. Jag fick syfta, jag rullar ju, så jag kan inte räkna några steg!

Den 27 april fick barnen komma ut och det var helt underbart att se alla ungar som med en vuxens tillsyn, fick lov att skutta, springa och hoppa på bl a strandpromenaden och stranden. En timme om dagen var det först, inom en km från hemmet. Den andra maj fick resten av befolkningen komma ut. Vilken jubeldag!! Alla var ute och alla log från öra till öra och lyste av glädje. Så delades vi upp vi människor. I arla morgonstund fick elitidrottare springa av sig, och det kunde jag utnyttja eftersom jag varit elitidrottare med mina fem år som svensk mästarinna 😉 Efter elitidrottarna fick medelåldringarna sin chans att röra på sig och det utnyttjade jag också, jag är ju i medelåldern ….. den övre. Och efter dessa fick sjuttioplussarna promenera, och det utnyttjade jag också. Jag tog chansen och körde hela paseon tvenne gånger, så det där med bestämt antal km från bostaden höll jag ju inte. Det blev ca fjorton km var – je morgon och det har jag fortsatt med, för det är mer eller mindre den sträcka jag brukade köra innan viruset förändrade allas vår tillvaro, och det är den sträcka som jag nu fortsätter med!

GOTT NYTT MYCKET BÄTTRE ÅR 2021 till Er alla. Var rädda om Er och varandra tills vi syns mellan raderna igen.