Att skapa ett nytt vin tillsammans med ett vingeni

I den vinverksammes vardag finns många intressanta och spännande inslag. Vad som utgör den verkliga höjdpunkten varierar naturligtvis från person till person Av Morgan Skantz
Många menar nog ändå att dagarna när en ny coupage ska bestämmas står högt på listan. Det handlar alltså om när ett nytt vin ska skapas. Och det är precis vad det här reportaget ska handla om! Att arbetet dessutom leds av en av Spaniens ledande vinmakare gör sannerligen inte saken sämre.
Vi är fyra personer som under två dagar träffas uppe i norra Andalusien. Närmare bestämt på bodegan Fuente Reina i Constantina och ute i vingården La Purísima Concepción i Naturparken Sierra Norte de Sevilla. Under dessa två dagar kommer vi att blanda vin, prova och spotta ut; blanda nytt vin, prova och spotta ut…
Vår läromästare är en levande legend inom den spanska vinvärlden. Han heter Iñigo Manso de Zúñiga y Ugartechea och är önolog med världsrykte, utbildad under flera år bland annat i Bordeaux. Mer om honom senare. Vi övriga är vinmästaren Pascual Ruíz García, ägaren till bodegan Oscar Zapke samt artikelförfattaren.
Som utgångspunkt för vårt arbete har vi tillgång till en rad olika viner. Vi har vin gjort på druvsorterna Tempranillo, Cabernet Sauvignon och Merlot. Dessa viner finns dessutom i olika ekfat tillverkade av antingen amerikansk eller fransk ek. Lagringstiderna på ekfaten är dessutom olika för de olika vinerna, alltifrån bara några månader upp till ett år.
Möjligheterna att blanda verkar därmed nästan outtömliga. Men i morgon eftermiddag ska vi vara klara. Vi ska då ha skapat ett nytt vin, Pagos de Fuente Reina 2010.
Mellan provningsvarven passar jag naturligtvis på att ställa olika frågor till Iñigo. Min första fråga blir hur det kommer sig att Spanien bland världens ledande experter just nu anses vara världens mest spännande vinland?
”Det är enkelt att svara på, och beror på två saker. Bergskedjorna och viljan. Inget annat land i Europa, med Schweiz som enda undantag, har så många bergskedjor som Spanien. Det här, i kombination med alla våra floder, gör att vi har otroligt många olika mikroklimat och därmed alla tänkbara förutsättningar för att göra en stor bukett varierande, spännande och riktigt bra viner. Och det görs. Av många engagerade vinmakare”
Efter första dagens många provblandningar bestämmer vi i alla fall att vinet gjort på Cabernet Sauvignon inte ska vara med i 2010:an. Detta vin ska istället få längre ekfatslagring. Kanske ändå upp till 17 månader. Den stora frågan vi tar med oss från första dagen blir då om vi ska göra två olika druvspecifika viner, ett Merlot- och ett Tempranillovin. Eller om vi ska satsa på en blandning, en coupage, av dessa båda…
Kvällen ägnar vi åt att gemensamt laga vår middag som blir tortilla, ugnsbakad paprika och chorizo. En spansk och mycket välsmakande klassiker. Till detta några glas FunduS av senaste tappningen.
Trots att klockan blivit nio på morgonen visar termometern fortfarande tre minusgrader. Detta har nu inte hindrat arbetslaget om sju man (fem män och två kvinnor) att vara i full gång med beskärningen av vinstockarna. Dagen innan hade de av Iñigo fått klara instruktioner om hur årets beskärning skulle gå till. Med skratt och glam är det ett gäng glada och vana vingårdsarbetare som nu rent bokstavligt har händerna fulla tio dagar framöver. Ungefär 30.000 vinstockar på sju personer i tio dagar; det betyder att varje person klipper drygt 400 stockar varje dag! Det känns i handleder, armar och lite överallt i kroppen. Jag lovar!
Efter en frukost med starkt kaffe, toast med skinka, färsk apelsin och banan beger vi oss tillbaka till bodegan inne i Constantina. Vi ska nu slutföra det arbete vi påbörjade i går. Faktum är att det hela går oväntat snabbt . Antagligen beroende på att Iñigo redan dagen innan fastnat för en coupage av Tempranillo och Merlot där Tempranillon fått ligga till sig i två månader på 65 procent amerikansk ek och 35 procent fransk. Merloten har lagrats i nio månader på lika delar amerikansk och fransk ek.
Blandningen blir suveränt god. Laddad med frisk frukt och inte det minsta sträv. Iñigo förklarar:
”Tempranillodruvorna hade detta år så mycket tanniner i sina skal att det räcker med några få månaders ekfatslagring för att få med en viss kryddighet och ett stänk av vanilj från eken. Merloten, som var ovanligt mjuk, mår däremot bara bra av lite längre lagring. Jag tycker vi har all anledning att glädjas åt den här coupagen!”
Vinet, som alltså heter Pagos de Fuente Reina 2010, kommer att börja säljas om några månader. Priset blir 11,50 euro. Bra pris för ett stort vin. ¡Salud!
Han föddes med vinet i blodet!
När jag frågar Iñigo hur länge han vetat att det var vinmakare han skulle bli så svarar han skrattande: ”I ungefär två hundra år! Det var nämligen så att redan min farfarsfarfar utbildade sig till önolog i Bordeux, och sedan dess har det här med vin gått vidare i släkten.”
Namnet Manso de Zúñiga y Ugartechea klingar för övrigt spansk adel, och det är precis vad det är.
Iñigo föddes och växte upp i vederbörlig ordning på familjegodset Torre Montalvo i Rioja Alta. Gods och gods förresten; Torre Montalvo är sedan elva generationer en egen kommun. Med egen borgmästare, och egen valkrets i riksvalet. Spaniens minsta dessutom. Med 12 (!) invånare.