I förra numret skrev jag om hälsa. För sakens skull genomförde jag en enklare undersökning på nätet gällande just min hälsa. Jag hade bra staplar i min analys förutom 1 grej. Jag snusar och har gjort det i över 30 år. 

Du o jag snuset, vi har upplevt så mycket tillsammans. Med- och motgångar, Sena nätter, fester, ensamhet, kriser, sömnlösa nätter, mysandes tillsammans i nån slags meditativ ritual, samkvämat med andra snusande systrar och bröder. J-vlar va bra vi har haft det! Tillsammans har vi sett ned på rökarna med nån slags högmodig stolthet. Hur skulle jag kunna leva ett liv utan dig? Du som skänkte mig så mycket kärlek och trygghet? 

Min fru har många gånger sett mig sluta och lika många gånger sett mig kliva på nikotinet igen. Med ambitionen ”att denna gång kommer det bli annorlunda” bara för att en tid efter att beslutet fattats, snusa dygnet runt, ständigt oroande att varorna ska ta slut och hela tiden planerade inköp och transporter till Spanien. 

Men föregångsmannen i mig kan inte skriva krönikor om hälsa och sedan inte leva upp till det själv. Så tack för hjälpen kära läsare av min krönika, ni får mig att försöka bli en bättre version av mig själv. 

Hur gör man då för att bli av med ett beroende? 

Det behöver ju inte bara vara snus tänker jag, socker, alkohol, en släkting, kokain, Lypsyl… Listan kan göras lång.

Efter några dagar av avhållsamhet börjar suget minska. Skillnaden denna gång och varför jag tror att det kommer lösa sig, är att jag gått med i en stödgrupp på Facebook. Lite för töntigt för mig egentligen. Jag är dock övertygad om att jag inte klarar det själv. Några av ovan kanske behöver behandling men snus har ju folk klarat av tidigare att sluta med. 

”Men man måste ju leva lite också” är en vanlig kommentar från försvararna av livets goda. Också det är argumentet jag använder på mig själv när det är dags att släppa disciplinens boja och njuta av de kortsiktiga vinsterna istället för de långsiktiga. Återfallet blir ett faktum när kompisen efter middagen vi ätit tillsammans lägger upp den runda dosan på bordet
som att det vore en trofé. 

Nej, no more dinners med snusarna! Behöver tid för mig själv minsann, tillsammans med mina 1000 ”slutasnusakompisar” på fejsbook. Tillsammans kommer vi grejja det! 

Och om du själv behöver lägga av med nåt som inte är bra för dig eller dina nära och kära, ta hjälp, du är
värd det!

Suave!