Så här i feria-tider kan det vara en bra idé att fundera på vad som är Spaniens identitetssymbol och kulturella stolthet. Som exempelvis flamencoklänningen (traje de flamenca), hårkammen (peineta) och kastanjetterna (castañuelas).
Av Elvira Herrador Quero, e-post: elvira.herrador@gmail.com (Översättning: Mona Lidman Valdemarsson).
Flamencoklänningens, även känd som gitanaklänningen, ursprung går tillbaka till bond- och romskvinnornas kläder som på boskapsmarknaderna redan i mitten av 1800-talet bar färgglada klänningar med volanger.
De anpassade sig perfekt både till arbetsuppgifter och till de danser som anordnades på kvällarna.
Från och med 1929, året för världsutställningen, valdes flamencoklänningen som den officiella dräkten för att gå i mässan, och slutade vara exklusiv för de lägre klasserna. Kvinnor från medel- och överklassen började anta denna klänning, men sydd i finare tyger, med fler volanger och gladare färger. Sedan dess har den blivit en symbol för spansk kultur och traditionen hålls vid liv än idag.
Intressant nog är det den enda regionala dräkten i Spanien som förnyas i takt med modet och har sin egen modevecka, SIMOF (Semana Internacional de Moda Flamenca). Priset kan variera mellan 100 euros och 1000 euros.
Men man måste också tänka på de tillbehör som är obligatoriska och på frisyren som en sjal (mantón), blommor i håret, stora örhängen och armband.
Frisyren är också avgörande. Man kan välja en klassisk låg knut, hög eller låg hästsvans, eller en fläta – och man får inte glömma hårkammen.
Peinetan är en accessoar med historia, eftersom de första beläggen för dess användning går tillbaka till de katolska monarkernas tid på 1400-talet. Under denna tid prydde adelskvinnor sina frisyrer med lyxiga peinetor tillverkade av dyrbara material som elfenben eller sköldpaddsskal. Snart nådde peinetan de folkliga klasserna och blev en del av vardagen för andalusiska kvinnor, särskilt som accessoar till flamencoklänningen. Idag har peinetan en mycket viktig roll inom flamencomodet.
Genom århundradena har peinetan genomgått många förändringar i design, material (mer ekonomiska) och form.
Las castañuelas ingår i det spanska kulturarvet och anses vara Spaniens främsta musikinstrument. De används vanligen för att ge musiken spansk färg och karaktär.
De består av två träbitar, vanligen kastanjeträ, vart och ett format som en litet djupt fat. I ovansidan av varje par borrras hål för att sätta ihop dem med ett snöre, som träs över tummen, ett par på varje tumme. Tonen skall vara olika i de två paren.
Det med den lägsta tonen kallas hane, macho, och det med den högre tonen hona, hembra. Paret som låter högst har man normalt på den högra handen. Sedan låter man kastanjetterna hänga neråt och manipulerar dem med fingrarna. Varje instrument görs för hand.
Läs mer: Det hemliga solfjäderspråket – El lenguaje secreto del abanico
Även solfjädern är den perfekta accessoaren till flamencoklänningen.
