När jag nyligen stötte på Ola från Svenska Magasinet nämnde han ”kåserier” och i ärlighetens namn var jag tvungen att gå hem och googla vad det nu betydde. Sagt och gjort så beslöt att jag skulle skriva en… men vad ska den handla om? Av Felicia Sánchez Hermansson
e-post: felicia.s.hermansson@icloud.com

Jag har bloggat kontinuerligt sedan vi flyttade till Spanien om olika kulturkrockar och tänkte först att det får bli en typ av summering men så idag på jobbet, efter både ris och ros, kom lite inspiration.

I mitt yrke hamnar jag ofta i situationer där jag måste medla mellan två kulturer och ofta går det bra och ibland går det så där. Ibland känns det som att man får bända lite på vad den ena sagt, översätta och föra vidare en lätt modifierad version för att undvika missförstånd och kulturella misstolkningar. Som en gång en klient undrade kring skillnaden i sin IBI skatt och jag skulle kommunicera att skillnaden var ”löjligt liten” vilket klienten kanske inte alls skulle tycka… i de fallen använder jag ofta ett annat ordval för att säkerställa lugn. Eller som när man till en klient ska förklara att jag inte bara kan scanna en fullmakt och mejla utan att man faktiskt måste skriva under framför en notariepublicus. Det skakas lite på huvudet, suckas och funderas lite på båda sidor av min kommunikation ibland.

Återkoppling är en annan grej, i Sverige kan saker ta tid men här kan det ta TID! Jag lovar att återkoppla och månader går varpå svensken börjar mejla/ringa lite orolig att jag glömt bort men normal återkoppling för en registrering, bouppteckning eller vad det nu är kan ta upp till ett år i vissa fall… Och spansk administration är inte lätt eller begriplig alla gånger men ändå måste alla steg följas! Ibland blir det i alla fall att jag får ta ris för att man faktiskt måste avregistrera ett lån i fastighetsregistret och att man inte bara kan betala tillbaka lånet utan avgifter. Ibland får jag ros för att jag orkat svara på 50 mejl med funderingar eller bett om samma kopia 5 gånger.

Ibland saknar jag mitt jobb som lärare men många aspekter från läraryrket upplever jag att jag får praktisera även på en advokatbyrå i Spanien, jag får medla mellan parter och på ett sätt utbilda i kulturkrockar och nya sätt att göra saker. Jag saknar dock sommarlovet från skolan, helt klart! Med tiden stöter i alla fall jag på färre kulturkrockar vilket kanske tyder på en viss grad av integration men jag påminns hela tiden om dem på jobbet. Ibland blir man lite blind för dem men så kommer den där kunden som påpekar att det var konstigt och då minns jag att ja-det fungerar annorlunda på andra ställen. Där jag mest stöter på alla kulturkrockar är dock i sönernas skola men jag har valt att leva efter en vis mans ord ”It is not wrong, it is just different”.

Så min reflektion blir den att det är inte konstigt utan bara annorlunda, ibland blir det ris och ibland blir det ros!