Utströdda längs Andalusiens berg och sluttningar, influerade av marockansk berberkultur ligger de vita byarna och småstäderna – los pueblos blancos. Den mest berömda av dessa är den unika staden Ronda. På många sätt symboliserar Ronda en hel del av den andalusiska dramatiken – landskapet, kulturen och den svindlande intressanta historien.
Av Lars Stahre
e-post: larsstahre1@gmail.com

Det är inte svårt att förstå varför staden lockar så många besökare. Staden ligger på en klippa med branta sidor som vetter ut mot ett svindlande skönt platå- och bergslandskap. Från stenbron Puente Nuevo, som binder ihop den gamla stadsdelen med den nya, kan man blicka ut över en 120 meter lodrätt stupande ravin. Ronda är också hemort för den moderna tjurfäktningen. Arenan i staden är den äldsta i Spanien. Detta lockade under 1900-talet ett antal gigantiska kulturpersonligheter, inte minst författaren Ernest Hemingway och skådespelaren och regissören Orson Welles.

Ronda på avstånd
Klippstaden Ronda ligger strax ovanför spanska solkusten cirka en timme och tio minuter med bil norrut. Från kuststaden San Pedro de Alcantara slingrar sig vägen mot Ronda i serpentiner. Vägen från San Pedro Alcantara är ombyggd och är nu betydlig säkrare än tidigare. Naturen är dramatisk. Vita pärlband av byar passeras. Det hisnande berglandskapet rör om i sinnet och känslan och spänningen varvas upp. Man når så småningom upp till en storslagen högslätt och vi skymtar den bländvita staden Ronda som, till synes ointaglig, vilar på en skarp klippa. Man anar att Ronda är en av Spaniens äldsta städer. Vi når in i staden från dess norra del som är den modernare delen av staden, och påbörjar vår vandring.

Rondas historia domineras av den moriska tiden
Staden grundades av romarna under 200-talet f.kr. efter att kartagerna besegrats under det Andra puniska kriget. Stora delar av den Iberiska halvön inlemmades därefter i det romerska imperiet. Efter Romarrikets fall på 400-talet passerade flera erövrarfolk innan de germanska visigoterna på 500-talet tog över styret och behärskade Ronda och stora delar av den Iberiska halvön.

Den avgörande händelsen för de kommande 800 åren blev den moriska (muslimska berber och araber från dagens Marocko) invasionen år 711. Invasionens bas var Tarifa vid Gibraltars sund och Ronda blev en av de städer som tidigt föll under moriskt styre.

Under den moriska tiden blev Ronda under olika perioder ett kulturellt centrum i södra Andalusien med storslagna palats och moskéer. Efter att Sevilla och Cordoba fallit under den kristna återerövringen – reconquistan – tillhörde Ronda det moriska emiratet Granada fram till 1485. Då lyckades de framträngande kristna styrkorna från norr, tillhörande kungariket Kastilien, efter en kort belägring inta Ronda. Härföraren var markisen av Cadiz, som några år senare intog Granada det ikoniska årtalet 1492. Därmed avslutades den moriska tiden på den Iberiska halvön.

Därefter förnyades de flesta av stadens gamla byggnader eller anpassades till kristen arkitektur, främst renässansstil.

På 1700- talet bestämdes att stadens båda stadsdelar, som var åtskilda av en bråddjup ravin, skulle förbindas. Den legendariska bron – Puente nuevo – som är den mest spektakulära och centrala platsen i staden Ronda, invigdes år 1788.

Under spanska inbördeskrigets inledning sommaren 1936 sköljde en fruktansvärd våldsvåg över Ronda med omgivningar. En stor del av offren kastades utför klippbranter vid bron Puente Nuevo. (Hemingway använde denna incident i sin roman “Klockan klämtar för dig”).

Ernest Hemingway älskade Ronda
Författare och andra kulturpersonligheter har hänförts av staden. Sommaren 1959 återvände den store beundraren av den spanska tjurfäktningstraditionen Ernest Hemingway till Spanien, för att ännu en gång besöka sin älsklingsstad Ronda. Det blev hans sista spanska sommar. Han hade tidigare tillbringat många somrar i Ronda och bodde alltid i den gamla moriska stadsdelen La Ciudad. Hemingway skrev som vanligt om Rondas skönhet och tjurfäktningstraditioner. Få amerikanska författare har varit så hopkopplade med Spanien och tjurfäktning. Redan i genombrottsromanen “Och solen har sin gång” från 1926, skildrar Hemingway den blodiga skådespelet. I hans facklitterära bok “Döden på eftermiddagen” från 1932, som skrevs i Ronda skildras de ritualer och ceremonier som omger tjurfäktningskulturen.

Som korrespondent bevakade Hemingway det Spanska inbördeskriget, som bildar bakgrund till romanen “For whom the bell tolls” “Klockan klämtar för dig”. I Hemingways storverk från 1940 står amerikanen Robert Jordan i centrum. Han är en amerikansk frivillig på den republikanska sidan som i en gerillaaktion förlorar sitt liv. En berömd sekvens i romanen skildras avrättningen av ett antal Francovänliga fascister i krigets inledande fas. I det tionde kapitlet av mästerverket berättas om hur männen misshandlas och kastas från en klippa i en icke namngiven andalusisk by. Det anses belagt att Hemingway baserade berättelsen på en autentisk händelse som ägde rum i Ronda vid klipporna intill ravinen Tajo.

Den 3 juli 1961 hittades Hemingway död i sitt hem i Minnesota, USA. Plågad av alkoholism och depressioner riktade han ett jaktgevär mot pannan och tryckte av.

Om Hemingway älskade Ronda älskar också Ronda Hemingway. Här säljer papa Hemingway fortfarande. En gata är uppkallad efter honom. Utanför tjurfäktningsarenan finns byster av Ernest Hemingway och även den amerikanske skådespelaren och regissören Orson Welles, som också var en entusiastisk åskådare på tjurfäktningsarenor runt om i Andalusien.

Vandring bland Rondas spektakulära sevärdheter
Ronda är både spansk romantik och dramatik. Vår vandring inleds i stadens norra del som är den modernare delen och började byggas efter den kristna återerövringen 1485. Vi promenerar västerut mot kanten av klippan och blickar ut över platålandskapet långt under oss. Den kraftfulla visuella upplevelsen av det storslagna landskapet skakar om, viss yrsel kan förnimmas och man begrundar om man någonsin upplevt en mer omskakande landskapsvy.

Vi går längs med klippkanten söderut på Paseo de los Ingleses, och viker av ett stycke för att beskåda Spaniens äldsta tjurfäktningsarena Plaza del toros, som så klart är en av Rondas toppattraktioner. Matadoren Pedro Romero, född 1754 i Ronda, skrev regler för skådespelen som blev bestående. Han anses vara den moderna tjurfäktningens fader. Arenan är mycket vacker med kollonader och sittplatser i två våningar och stod klar 1785. Två nivåer av arkader för sittplatspubliken. Själva arenan är målad gul, men dörrarna är röda som blod.

Vi passerar en staty förställande den legendariske amerikanske författaren Ernest Hemingway, som vid flera tillfällen besökte Ronda för att leva ut sin fascination för tjurfäktning. Till Ronda kom även entusiaster såsom Orson Welles, Picasso och Frank Sinatra och herrarna hade egna loger. Vi fortsätter och når snart fram till den mäktiga utsiktspunkten söder om tjurfäktningarenan – Mirador de Ronda.

Utsikten är bedövande. Dels över platålandskapet och dels över den bråddjupa kalkstensklyftan, kallad El Tajo, som stupar 120 meter ner mot den skummande Rio Guadalevín. Ravinen klyver staden i en gammal morisk del, som ligger söder om ravinen, och den nyare delen som man befinner sig på. Vi ser mot den mastiga stenbron Puente nuevo, som binder ihop stadsdelarna.

Bron verkar vila stadigt på pelare förankrade längst ner i ravinen. Hela inramningen med klyftan och bron påminner om något ur en fantasyroman av Tolkien.

Vi går ut på bron och hissnar när vi ser ner i den avgrundsdjupa ravinen. Titta gärna ner i avgrunden …. aktsamt. Ett oundvikligt sug i magtrakten. Det tog 42 år att fullborda bygget som invigdes 1788. Ovanför de lodräta klippväggarna klamrar sig de hängande husen krampaktigt. I fundamentet under bron kan man se några fönster. I rummen förvarades dödsdömda fångar för länge sedan.

Bron är utan tvekan det mest kända och spektakulära landmärket i staden Ronda.
Längs stigen Camino de los Molinos kan man gå ner i gapet och se underverket underifrån.

Över på andra sidan är vi inne i La Ciudad, den gamla moriska stadsdelen, som motstod de kristnas attacker fram till 1485. Turister förtrollas av de pittoreska trånga gränderna, de öppna torgen och de charmiga vittvättade husen. Här finner man många lämningar från den moriska tiden.

En bit bort svänger vägen och vi vandrar ner mot ravinens nedre delar. Två äldre broar spänner över ravinens avgrund – Puente Viejo som invigdes 1616 och Puente Romano, som byggdes på 1300-talet på lämningarna av en antik romersk bro.

Vi är nästan helt nere vid floden och här ligger Banos Árabes från 1300-talet, som är de bäst bevarade arabiska baden i Spanien. Det välvda taket är fortfarande intakt. Interiören är överdådigt vacker och utsmyckad med mosaiker i olika mönster.

Vi vandrar tillbaka upp på huvudgatan Calle Arminan och fortsätter mot det gamla moriska palatset Palacio de Mondragón som uppfördes under Rondas storhetstid på 1300-talet. Palatset är omgivet av fantastiska trädgårdar där strida turistströmmar passerar.

Ungefär ett kvarter därifrån har Rondas ursprungliga moské överlevt i form av kyrkan Iglesia Santa Maria la Mayor i gotisk stil. Minareten omvandlades till klocktorn. Det öppna torget vid kyrkan är ett populär plats för avkoppling. Vi slår oss ner vid ett bord vid ett av de många tapasbarerna och analyserar entusiastiskt vår kulturvandring.

Gigantisk turistmagnet
Ronda är en andalusisk klassiker. Om du är på resa i Andalusien får du inte missa den spektakulära klippstaden. För den som vill komma bort från myllret längs Costa del Sol kan en dagsutflykt till världsarvet Ronda på ett utsökt sätt komplettera upplevelsen av Andalusiens mångfald.
Tjurfäktningsarenan är förklarad som spanskt nationalmonument och den gamla stenbron Puente Nuevo utgör ett av Andalusiens mest fotograferade motiv. Utöver det formidabla läget har staden en fascinerande historia bräddfylld med kulturella sevärdheter.

Trots de floder av turister som kommer hit är charmen i staden bevarad. Lummiga torg bjuder på avslappning och framemot kvällen är det betydligt lugnare i gränderna och på utsiktsplatserna. Med en övernattning här har man tid att vandra ned till de spektakulära sevärdheterna då turistströmmarna avtagit och uppleva Ronda i en annan dimension.

Ronda är en osannolik stad värd mycket mer tid än den dagstur många besökare inskränker sig till.