Natten var het i södra Los Angeles och jag svettades under min skottsäkra väst.
I månader hade jag åkt med polisen för att skildra livet i den fattiga stadsdelen. Men när någon blev skjuten, var det alltid i andra änden av distriktet.
Frustrerande.
En skjuten gangster var en del av den våldsamma verklighet jag ville skildra. De andra bilderna hade jag redan.
På slutet åkte jag dubbla pass, 16 timmar i stöten.
Vid midnatt kom han ut för att hälsa, befälet jag skulle åka med till gryningen.
Sergeant Stacey Koon.
Han tuggade på ett äpple.
”Du vill se blod, va?”, sa han. ”Alla vill se blod.”
Jag började förklara, men han viftade med handen.
”Jag har haft journalister med förr. I´ll get you some blood.”
En stund senare blev en gängmedlem skjuten inte många gator från oss. Koon kastade ut äppelskrutten. Sladdande åkte vi mot platsen.
Grabben var 15 år. Han grät och skrek på spanska att han skulle dö och att Gud måtte förlåta honom. Lugna ambulansmän synade såret i axeln och såg att kulan hade gått igenom och ut igen. De lastade killen och åkte.
Koon lät Chevan glida i kvarteren. En kvart senare satte han handbojor på de två som skjutit grabben och hittade deras revolver.
I bilen bet Koon i ett nytt äpple. Det var farligt att röka, sa han.
En halvtimme senare stod jag i ett skitigt vardagsrum bland skrikande kvinnor. En skjuten gangster låg på golvet i sitt eget blod. Jag förstod att han inte skulle klara sig.
Koon tuggade på sitt äpple.
Vi rullade vidare. På morgonen sa jag adjö. Koon tryckte min hand:
”Any time. I told you I´d get you blood, didn´t I?”
Två år senare:
Gangstern Rodney King var frigiven efter att ha suttit inne. Den tredje mars 1991 var han berusad och körde för fort. Han stannade inte på polisernas tecken, men de fick stopp på honom i alla fall. De andra i bilen lydde order. Klev ur och la näsorna i asfalten. Men inte King.
Så han fick rejält med pisk.
Poliserna Powell, Briseno och Wind lät batongerna träffa hans kropp 56 gånger på 81 sekunder. En fotoamatör med videokamera lyckades föreviga händelsen från sin balkong.
Det blev rättegång. King blev kändis och symbol för de svartas rättigheter. Poliserna frikändes och några av de våldsammaste kravallerna i historien bröt ut. 52 människor dog, värden för miljontals dollar brann upp.
I en ny rättegång dömdes chefen för den patrull som misshandlat Rodney King, till två och ett halvt års fängelse:
Sergeant Stacey Koon.
Rodney King fick 30 miljoner kronor i skadestånd. Inte för att han blivit misshandlad, ty de flesta av batongslagen var enligt domaren motiverade. Utan för att poliserna ”kränkt hans mänskliga rättigheter”. Sergeant Koon åkte in för att ha ”tillåtit kränkningen”.
Gangstern och nyblivne miljonären King förnekade sig inte. Han greps och satt i fängelse ett antal gånger för rattfylleri, hustrumisshandel och för att försöka köra över en polis som överraskat honom med en prostituerad transvestit.
När jag sitter på terassen på kvällarna tänker jag ibland på Stacey Koon. Han lär ha skrivit en bok om sitt polisarbete, och lever på att ge intervjuer.
Jag undrar om han fortfarande äter lika mycket äpplen.
