Själv är jag inte särskilt intresserad av fotboll, men La Rojas framgångar påminner oss om något som borde vara självklart: styrkan i laganda, gemensamma ansträngningar och kloka strategier.
Men sporten handlar också om passion och ödmjukhet – att förstå när man ska passa bollen till någon som har ett bättre läge. Och om kreativitet och förmågan att variera sitt spel.

Kanske är det därför den här sporten också kan lära oss något om livet utanför spelplanen. Ett enda rop – »¡Gol!« (»Mål!«) – kan förena tusentals människor för ett ögonblick.
Det bryter ner språkliga olikheter, generationsklyftor och sociokulturella barriärer.
Till och med de nationella symbolerna, som så ofta omges av politiska debatter, tycks avpolitiseras under ett världsmästerskap.
Ändå är den glädje som bryter ut i det ögonblicket oftast resultatet av ett tålmodigt, uthålligt och stillsamt arbete, utfört långt från strålkastarljuset.
Tisdagen den 14 juli hoppas jag på en fin match mellan Frankrike och Spanien.
Må bästa laget vinna. Men som spanjorska hoppas jag förstås att La Roja tar sig till final.
¡Vamos España!

