Det är dag tolv med valpkullen om fyra fina friska mopsvalpar. Tikvalpen i kullen, lilla Signe, har öppnat sina ögon fullt ut och plötsligt har hon fått ett eget uttryck, en personlighet som börjar ta form.

Av Stina Lundin e-post: stina@ccbreeding.com

Hundvalpar föds utan att varken se eller höra. Ögonen öppnas när de är färdigutvecklade, omkring dag 12-15, och hörseln kommer runt tre veckors ålder. Jag sitter bredvid valplådan. Signe tittar upp på mig med nyfiken blick, medan hon småbiter i brodern Barrytons öra.

För med synen kommer också möjligheten att ta in nya intryck från omvärlden. Å allt ska smakas på! En röd tråd genom hundens utveckling från valp till vuxen är att hundens omvärld växer sig bredare genom att hunden utvecklar nya drifter. Redan från valpens första andetag kan vissa drifter märkas, det brukar utmärka sig som en stark matdrift, men också självständighet.

Exempelvis ser vi ofta valpar som gärna somnar en bit bort från sina syskon och mamma. Det är inte för inte Signes kullbror Barryton fick namnet “Escapador” i stamtavlan. Han kravlade iväg så långt han kunde efter maten, skrek i högan sky när det sade stopp vid valplådans hörn, och så fick han försiktigt lyftas bort till mamma och syskon igen.

Det här är den sk. neonatala perioden, valpens förmågor är ännu enbart inriktade på att överleva, dvs. äta och sova. Men ett karaktärsdrag som följt Barryton upp till vuxen ålder är hans förmåga att ta egna initiativ. Men som tur är skriker han inte längre när promenadvägen tar stopp.

När valpen öppnat ögonen går den in i nästa utvecklingsfas, övergångsperioden. Nu upptäcks hur mamma ser ut, hur syskonen ser ut och valpen börjar nu också komma upp på benen, istället för att kravla. Övergångsperioden är en underhållande tid för uppfödaren, att se valparna interagera med varandra och utveckla sina fysiska förmågor är minst sagt bättre än all fredagsunderhållning i världen.

I nästa utvecklingsfas börjar livet utanför valplådan, omkring fyra veckors ålder. Valpen börjar nu tunna ut diandet och äta fastare föda. Det är en period som distanserar valpens behov av mamman och drifter som utvecklas är de motoriska, initiativtagande och lek. Den sk. socialiseringsperioden pågår fram till tolv veckors ålder, vilken innebär att det är den period då valpen oftast flyttar från mamman och uppfödaren och fortsätter livet ute i vida världen.

Något valpen inte är redo för förrän vid 8 veckors ålder. När den juvenila perioden inträder ser vi en relationsstärkande och viktig fas där samhörigheten mellan hunden och dess människor tar form, det skapas en vardag och rutiner. På valpkurser får jag ofta höra hur sexmånadersvalpen som har gått från att inte vilja lämna sin människas sida, och alltid kommit på inkallning förut, nu istället blivit mästare på hyss!

Oavsett ras beror det på att driften jakt – hundens mest grundläggande drift – är under galopperande utveckling.

Den juvenila perioden har anlänt! Precis som beroendet av mamman upphörde, upphör vi människor att stå i valpens centrum. Misströsta inte, det är inte för alltid och inte så allvarligt. Men med nya drifter blir omvärlden ännu bredare, eller hur? Nu upptäcks andra hundar, katter, fåglar, rådjur, bilar, ljud, vatten, lerpölar och andra intryck som hunden tidigare inte brytt sig om. Det beror på att den inte har varit redo för det.

Nu är hunden på väg rakt in i tonårsperioden, förstärkt med inte enbart jaktdrift, utan även med könsdrift! Håll i hatten! Träningsmässigt kan det betyda att vi behöver backa tillbaka i träningen.

Hur gjorde vi när vi från början tränade in koppelgående, till exempel? Gå tillbaka till ruta ett om det behövs. För det vet vi själva, att vara tonåring innebär att ens föräldrar inte är särskilt intressanta att lyssna på. Det är mycket roligare med egna initiativ. Tonårsperioden får oss ibland att vilja slita vårt hår, men lika intensiv som tonåren kan vara, kan den vara kort.

Redaktionen SvM

Redaktionen SvM

Redaktionen