Jag tillhör den generation som vuxit upp med charterresor. Som tvååring tog mina föräldrar med mig till Canteras-stranden och Las Palmas. Sedan fortsatte det med Lanzarote, Teneriffa, Mallorca och Fuerteventura.
Charterresorna bidrog starkt till att jag sedan valde att flytta till Spanien som jag hade fått smak på.
– Charterresan blev en folklig semesterform, ett folknöje som hänger ihop med folkhemmet, något som alla kunde göra. Många träffade sin livspartner. Det är väldigt få som säger att de inte åkt på Charter. Det blev en viktig del i vårt sätt att semestra.
Så säger Göran Willis som står bakom boken ”Charter till solen”. Här beskriver han tiden då utlandsresan blev ett folknöje och tar oss med på en nostalgitripp till Charterland.
Han har intervjuat folk i branschen från reseledare till reklammakare och fått höra många anekdoter. Som den om kvinnan som hade med sig 15 liter vatten när hon skulle checka in med flyget till Gran Canaria…
– Hon hade hört att vattnet var dåligt så hon tog med sig hemifrån och fick betala 150 SEK i övervikt vilket skulle motsvara det tiodubbla idag.
Charterresan blev ett billigt folknöje tack vare Simon Spies och hans konkurrenter. När de på allvar slog på stora trumman för billiga solcharterresor kunde vem som helst åka iväg en vecka till Mallis eller till Costa del Sol. ”Vi har inte råd att inte åka” sa man allmänt.
Simon Spies hade sin egen målsättning som charterarrangör:
”Jag vill gärna samla jorden, därför arrangerar jag folkvandringar och får folk till att lära känna varandra och byta kromosomer”.
Citat från Rolf von Essen som jag intervjuade i Svenska Magasinet 2011 med anledning av att Simon Spies skulle ha fyllt 90 år finns med i Göran Willis bok. von Essen, som var vd för svenska Spies Resor, menar att Simon Spies utsvävande liv var en del av ett PR-trick.
”Han odlade en myt runt sin egen person och han gjorde det i marknadssyfte. Efter en sexskandal ökade försäljningen med 20 procent”.
Vissa charterresenärer ville se fornlämningar, pittoreska bergsbyar och droppstensgrottor från buss. De mer sinnligt lagda ville ha Sol, Sand, Sangria och Sex – charterturismens fyra S.
Vart gick din första charterresa?
– Som 19 åring reste jag till Palma på Mallorca. Jag hade varit på språkresa till Frankrike två år tidigare. Spanien var minst lika intressant, så annorlunda jämfört med Sverige. Ett kulturland även om vi var där för att festa i första hand. När jag förlovade mig med min nuvarande fru blev det Ibiza 1972.
Minns du vad som lockade den gången?
– Att det blev Spanien berodde på min kompis bror hade börjat intresse sig för att flytta dit. Det gjorde oss andra intresserade av platsen. Så min skolkamrat föreslog att studentresan skulle gå till Spanien.
Du nämner Torremolinoseffekten i boken, vad är det?
– Det var första stället där både resenärer och myndigheter märkte att det hade gått för långt. Beläggningen gick ned och hotellen stod halvtomma under högsäsong. De försökte få tillbaka det som folk ville åka till, att inte platsen skulle se ut som en förort till Stockholm.
– Det är massturismens avigsidor som blev uppenbara och nämns med Torremolinoseffekten även om fenomenet gällde andra platser som Magaluf, Playa Inglés eller San Antonio på Ibiza. Gamla hotell revs, områden snyggades upp för att få tillbaka resenärer och locka till sig en medelklass med bättre kvalitet.
– Torremolinoseffekten står för snabbyggen, profithunger och överexploatering utan en tanke på miljön, och nattlivet var synonymt med fylla och droger.
Göran Willis tar även upp de konflikter som uppstod när svenskar reste till Francos Spanien. Bakom arrangören Reso stod fackliga organisationer som LO och TCO med en politisk agenda. Det ideologiska problemet för Reso var inte resans innehåll utan resmålen. Grekland, Portugal och Spanien sågs som diktaturer.
LO uppmanade sina medlemmar att bojkotta Spanien vilket gjorde att rörelseägda Reso hamnade i en besvärlig situation.
Nästa problem blev Transportarbetareförbundets ordförande Hasse Ericson som lät sig fotograferas i badbyxor och med en fet cigarr på SAF:s semesterby Rocas Rojas trots pågående LO-bojkott av Spanien. En fackpamp i Francos Spanien och dessutom i Svenska Arbetsgivarföreningens semesterby.
– En del ansåg att det var obehagligt att resa till en diktatur. Bilden på Hasse Ericson blev en stor nyhet som även blev hans fall. Hur klumpig får man vara. Han verkar ju inte ha förstått någonting när han satt på motståndarsidans anläggning. Bojkottdebatten hölls vid liv vilket inte gynnade Reso som gick i konkurs några år senare. Reso hade trycket på sig och ville tjäna pengar men hade sina politiska kopplingar till LO.
Och svenskar reser ännu i våra dagar till diktaturer?
– Ja, Kina, Thailand och Kuba. Svårt att avgöra om det är rätt eller fel. Ideologiskt känns det fel att resa till ett land vars ideologi man inte gillar. Å andra sidan kan det säkert vara bra för de som bor där att få träffa folk som kommer från en demokrati.
Med charterturismen byggdes ”Det nya Sverige i solen” som ett av kapitlen heter. Franco sjösatte en ny ekonomisk plan och öppnade samtidigt upp för USA med militärbaser. Handelsrestriktionerna togs bort vilket gjorde att landets ekonomi blomstrade och att man runt Europa började prata om ”det spanska miraklet”. Under 1960-talet växte ekonomin i Spanien och levnadsstandarden höjdes.
Med charterturismen byggdes ett nytt Sverige i solen när tidigare resenärer valde att slå ned sina bopålar under den spanska solen. Svenskkolonierna blev ett begrepp på Kanarieöarna och Costa del Sol.
– När man väl upptäckte hur bra det var valde man att flytta. Detta har ju hållit i sig. På södra Gran Canaria började det med en greve som anordnade en arkitekttävling hur området skulle utvecklas på bästa sätt. Problemet var att det inte fanns några byggherrar. Direktörer inom SAF fick erbjudande att köpa in sig. Det var en homogen välbeställd skara människor som hade råd att köpa.
I boken förekommer även Sällskapsresan 1 som spelades in på Vingresors Sunwing Monte Rojo i San Augustin på Gran Canaria.
Chartern bidrog till kultfilmen Sällskapsresan?
– Titeln på filmen hade lika gärna kunnat vara Charterresan som Sällskapsresan. Filmen bygger på många intervjuer. Inget i filmen är påhittat. Det som händer i filmen är baserat på anekdoter och verkliga händelser. Lasse Åberg är mycket välbekant med veckoresor.
– Det finns en ritual som många känner igen från applåden i planet när du landat till välkomstdrinken och det som följer. En chartervecka är inrutad när man åker med andra svenskar i grupp.
Boken som utges av Trafik-Nostalgiska Förlaget är på 108 sidor och rikt illustrerad med bilder och material från chartertidens vagga. Vykort med det obligatoriska ”här bor vi”-krysset förekommer och texter på vykort som charterresenärer skickat. Boken innehåller många kitschiga chartersouvenirer och vykort med frejdiga baksidestexter som Mallorca är fint, men kylskåpet krånglar eller Vädret är sisådär men efter ett par Cuba Libre ska det bli mucho fino.
Göran Willis skriver om sina egna upplevelser som startade med studentresan till Mallis 1969. Placa de Gomila var 60-talets nöjesmetropol i Palma där Frank Sinatra, Josephine Baker, Dean Martin och Marlene Dietrick uppträdde bland många andra.
”Vi såg en hel del popkändisar i Palma under vår Mallisvecka. En eftermiddag satt Roy Orbison ensam med en drink på Titos uteservering” skriver Göran Willis.
Sista delen av boken består av klassiska recept från charterresan som enkel paella och hemgjord sangria.
”Jag vá nykter i morse, men nu börjar det ordna till sig…”. Klassisk replik i filmen Sällskapsresan.
Solkusten bidrog med ”Hasta la Vista”
1974 skrev den svenska dansbandsgruppen Schytts låten Hasta la Vista:
Málaga med sol och stränder
många svenska hjärtan tänder.
Allting som man hört är española.
Träffade en liten vän
en skönhet ifrån Spanien – olé!
Sedan dess har blott levt av
sol och kärlek, rom och cola.
Adíos, sa jag och skänkte bort en kyss
och tänkte på min lilla svenska señorita.
Vill ej se åt paella, falukorv jag skulle välja nu.
Du måste förlåta mig, min lilla mörka Juanita.
Nu vill jag hem till henne som ska bli min fru.
Hasta la vista, nu reser jag hem till Sviiiden.
I dina spanska ögon ser jag en tår.
Hasta la vista, gracias för den här tiiiden.
Innan jag går vill jag kyssa dej, por favor.
