En krönikör på en svensk kvällstidning vädrar sina känslor kring att uppge en gärningsmans etniska ursprung och hur en mördare blir stämplad att representera en hel folkgrupp efter att en mamma och hennes son knivmördats på ett Ikea-varuhus i Västerås. I krönikan räknas flera brott upp begångna av svenskar i utlandet. Vi är inte bättre än andra. Av Ola Josefsson

Det gäller svenskar som bosätter sig i utlandet som exempelvis Spaniensvenskar. Krönikören skriver att svenskar vart de än migrerar är ett integrationsproblem och förför lokalbefolkningen och riskerar att föröka sig som loppor.

Svenskarna bosätter sig med andra landsmän, öppnar sina egna restauranger och de blågula parasiterna ockuperar stora parker för att fira medeltida högtider skriver krönikören som anser att lokalbefolkningen borde bränna kors och midsommarstänger. ”Det vore förstås helt absurt att resonera på det här sättet” skriver krönikören till slut.

Ja, jag tror jag slutar nu. Det räcker. För sanningen är att tidningen som krönikören skriver för är inkonsekvent och lever på att ange kriminellas ursprung. Men inte allas ursprung. Under mina snart 22 år i Spanien har jag blivit kontaktad upprepade gånger av svenska kvällstidningar när efterlysta svenskar gripits på spansk mark, knivmördat eller våldtagit. Eller när unga svenska kvinnor hittats döda på Solkusten. Tidningarna vill veta allt. Och säljer. Därför att de namnger personens ursprung; svensk kvinna eller svensk man. ”Svensk knivman på Solkusten” på löpet säljer mer än ”knivman på Solkusten”.

Spansk media har inga problem med att uppge en gärningsmans etniska ursprung. Man skriver som det är. Om en svensk man knivmördat i Spanien stämplas inte svenskar i allmänhet som mördare av spanjorerna. Men det är just vad krönikören på kvällstidningen tycks tro. Omvänt alltså. Krönikören tror på fullaste allvar att folk i Sverige stämplar alla med samma ursprung som knivmördare och är förblindade av främlingshat och hjärntvätt. Vad tror krönikören om sina egna läsare?

Sverige ställer gärna krav på Spanien utan att Spanien ställer motsvarande krav på Sverige. Kanske Spanien borde ställa krav och ifrågasätta Sveriges slappa hållning att dammsuga landet på IS-sympatisörer. Det är en gåta för mig hur långt fler svenska medborgare har anslutit sig till IS med tanke på Sveriges nio miljoner invånare jämfört med Spanien och 47 miljoner invånare. Klarar Sverige att hålla reda på sin befolkning? Det hade varit intressant och se reaktionen om Spanien drog igång den debatten.

Sverige agerar helt utan tanke eller förståelse när krav ställs på andra länder utan att de ställer motsvarande krav på Sverige. Ta detta med ”Munkavlelagen” som började gälla 1 juli. Svensk media har varit kritiska mot den nya lagen ”skydd av medborgarsäkerheten” i Spanien. Även kulturpersonligheter, skådespelare, politiker, vänsterposörer med anonyma användarnamn på forum har kritiserat Spaniens lag om säkerhet.

Ett känt faktum i det mänskliga samhället är att på grund av ett fåtals dåliga beteende ska hela samhällets frihet begränsas. Kritikerna framställer ”munkavlelagen” som att medborgarnas demonstrationsrätt, åsikts- och yttrandefrihet kommer att inskränkas och att lagen är till för politiker. Delar av samma kritikerkår ockuperade torget Puerto del Sol i Madrid för några år sedan och fick landets mittpunkt att se ut som ett tältläger och stinka som ett råtthål.

Vi kommer att få se lagliga demonstrationer i Spanien precis som tidigare eftersom demonstrationsrätten finns inskriven i grundlagen och i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Däremot väntar böter vid illegala demonstrationer precis som i vilket annat land som helst men här gäller böter för lätta förseelser upp till 600 euro, 30.000 vid allvarliga incidenter eller 600.000 euro vid fara för allvarlig känslig infrastruktur.

Jag vill påstå att Spanien går i främsta ledet och är förberedda på människomassor likt ett upprört hav som via sociala medier uppviglar och stämmer träff på allmänna platser för spontana illegala demonstrationer.
Spanien vill skapa ordning på grund av det myller i sociala medier som uppstått. Här sker ett förtydligande att olagliga manifestationer på allmänna platser, vid parlamentet och offentliga byggnader kriminaliseras.
En störning av den allmänna ordningen utgör en fara för den personliga säkerheten. Nog borde demonstranterna själva vara intresserade av att en manifestation kan genomföras säkert utan att extremister smyger sig in i en grupp efter ett högljutt upprop på nätet.

Kanske den nya lagen ”skydd av medborgarsäkerheten” är luddigt formulerad. Men som de flesta lagar kan den bedömas först i efterhand. Efter straffsatser och prejudikat och hur den kommer att tillämpas rent praktiskt.

Jag tänker återigen på den stackars krönikören på kvällstidningen och medieklimatet i Sverige. Det tycks som att man satt munkavle på sig själva. Ta av den – först därefter kan man börja kritisera andra.